Och där ligger han...
...med öronen ut och in-vända som om det vore nån djävla trend!!!!
För det andra så tvångsbajsade han sig själv på altanen i fredags när jag släppte ut honom. Han tog ett litet steg ut på altanen, krystade snabbt ut en korv och krävde sedan att genast bli insläppt igen. Det snöade nämligen. Istället för ut och in-vända öron borde han bära stövlar. Eller blöja.
För det andra så tvångsbajsade han sig själv på altanen i fredags när jag släppte ut honom. Han tog ett litet steg ut på altanen, krystade snabbt ut en korv och krävde sedan att genast bli insläppt igen. Det snöade nämligen. Istället för ut och in-vända öron borde han bära stövlar. Eller blöja.
Härjet - som Laserturken, en väckarklocka & p-piller i ett!
För någon vecka sedan fikadejtade jag och Musse min gamla vän Laika och hennes familj. De bor i en femrumslya och Musse lyckades befinna sig i alla rum samtidigt, medan Laikas femåring Milo lugnt spelade tv-spel och hennes 11-månader gamla Noah fridfullt och förnöjt lekte med sina saker på en filt på köksgolvet.
Milo
Noah
Härjet (i färd med att köra på en katt med en stol)
På kvällen när Musse hade somnat och jag i godan ro (typ) kunde nätsurfa, återfann jag ett mail i min inbox från Laika som bland annat innehöll meningen "nu förstår jag varför ni kallar honom för Härjet". Det är inte första gången jag får höra något sådant och jag älskar kommentarer som denna! De utgör nämligen kvitton på att jag faktiskt har en tornado ständigt omkringvirvlande i min tillvaro, en tornado som gör det lite svårare för mig att exempelvis förmå att passa tider, bädda sängen, damsuga, sminka mig etcetera. Mitt liv består av härj från morgon till kväll och stundtals även om nätterna och det är sällan som jag verkligen kan ta det lugnt och stressa av. Musse är nu 16 månader gammal och han har varit precis lika rastlöst vild ända sedan den dag han behagade äntra Tellus.
Jag är dock inte ett dugg bitter över att min son inte ens kan vandra genom Saharas Öken utan att möblera om och göra kaso. Nej ödmjukt betraktar jag honom som guds gåva till andra föräldrar att få möjlighet att komma till insikt om att deras kids är ganska lugna och sköna att ha att göra med och att dom har det så bra, så bra. Han fungerar även som en väckarklocka för för personer som inte är helt säkra på om de är redo för att skaffa barn - efter att ha spenderat någon timme med Härjet vet de om det är dags för dem att bli föräldrar eller inte. Dessutom så övertygas tonårstjejer som vistas i hans närhet, om att behålla Tulon mellan knäna ett tag till. Man kan med andra ord säga att Härjet är lite som ett Kinderägg för omgivningen - tre funktioner i ett. Och jag gillar läget, för någons unge ska ju ha den uppgiften här i livet, så varför inte just min?
"var så djävla god, världen"
Milo
Noah
Härjet (i färd med att köra på en katt med en stol)
På kvällen när Musse hade somnat och jag i godan ro (typ) kunde nätsurfa, återfann jag ett mail i min inbox från Laika som bland annat innehöll meningen "nu förstår jag varför ni kallar honom för Härjet". Det är inte första gången jag får höra något sådant och jag älskar kommentarer som denna! De utgör nämligen kvitton på att jag faktiskt har en tornado ständigt omkringvirvlande i min tillvaro, en tornado som gör det lite svårare för mig att exempelvis förmå att passa tider, bädda sängen, damsuga, sminka mig etcetera. Mitt liv består av härj från morgon till kväll och stundtals även om nätterna och det är sällan som jag verkligen kan ta det lugnt och stressa av. Musse är nu 16 månader gammal och han har varit precis lika rastlöst vild ända sedan den dag han behagade äntra Tellus.
Jag är dock inte ett dugg bitter över att min son inte ens kan vandra genom Saharas Öken utan att möblera om och göra kaso. Nej ödmjukt betraktar jag honom som guds gåva till andra föräldrar att få möjlighet att komma till insikt om att deras kids är ganska lugna och sköna att ha att göra med och att dom har det så bra, så bra. Han fungerar även som en väckarklocka för för personer som inte är helt säkra på om de är redo för att skaffa barn - efter att ha spenderat någon timme med Härjet vet de om det är dags för dem att bli föräldrar eller inte. Dessutom så övertygas tonårstjejer som vistas i hans närhet, om att behålla Tulon mellan knäna ett tag till. Man kan med andra ord säga att Härjet är lite som ett Kinderägg för omgivningen - tre funktioner i ett. Och jag gillar läget, för någons unge ska ju ha den uppgiften här i livet, så varför inte just min?
"var så djävla god, världen"
Bildbevis!
Här har vi en bild som illustrerar följande:
- ungdomar som fått jobb via Arbetsförmedlingen
- folk som kommit fram i tid när de rest med SJ
- en uppstoppad hund med en anka under armen
På sträckbänken
Ända sedan igår vid 13.30-tiden har ingenting gått åt helvete. OM INTE NÅGOT SKITER SIG TOTALT SNART SÅ SPRÄNGS JAG!!!!!
"olidlig väntan"
"olidlig väntan"
Jag har börjat läsa en bok...
...som har titeln Mörkrädd (av Andreas Roman). Den handlar om en kille som är 32 år gammal och heter David. David är så rädd för mörkret att han knappt kan vara hemma ensam om nätterna. Istället hänger han i barer eller betalar prostituerade för att sitta uppe och spela kort med honom. Denna märkliga form av fobi förstör hans liv och en dag får han nog och bestämmer sig för att bota sig själv. Han bosätta sig i en ensligt belägen stuga mitt i skogen, helt omsluten av kolsvart mörker nattetid och tänker inte lämna den förrän han lyckats stävja sin skräck. Det visar sig dock att han där verkligen får anledning till att vara mörkrädd, då något som lurar i skuggorna utanför stugan smyger sig närmare och närmare i takt med mörkrets intrång...
Återigen är jag fruktansvärt förbannad på mig själv. Boken känns nämligen relativt realistisk för mig och jag har svårt för att skaka den av mig. Varför? Jag spenderar ju för helvete mina kvällar och nätter i en skogsbelägen stuga omgiven av bäcksvart mörker!!!!! SMAAAAAART VAL AV BOK NONI, SMAAAAAAAAAAAAAAAAAART!!!!
Så här är det jämt, det känns som om jag har någon form av val-tourettes.
"handikapp"
Återigen är jag fruktansvärt förbannad på mig själv. Boken känns nämligen relativt realistisk för mig och jag har svårt för att skaka den av mig. Varför? Jag spenderar ju för helvete mina kvällar och nätter i en skogsbelägen stuga omgiven av bäcksvart mörker!!!!! SMAAAAAART VAL AV BOK NONI, SMAAAAAAAAAAAAAAAAAART!!!!
Så här är det jämt, det känns som om jag har någon form av val-tourettes.
"handikapp"
Obehagligt!
Vaknade. Kände mig nöjd, glad och tillfreds med allt. Det är något mycket skumt med den här dagen!!!!!!!!
"anledning till misstanke"
"anledning till misstanke"
Årskrönika del 2 - Håråret 2010
År 2010 handlade ganska mycket om hår faktiskt, för det hände nämligen en hel del med min kalufs. Efter att jag vandrat omkring i nio månader utan att ha tappa ett enda hårstrå, så ville min lejonman efter förlossningen så att säga ta igen det och kvalitén på mina arma testar sjönk i botten
Dessutom så uppenbarade sig en helt ny lugg... (2010-04-06 Mitt hårfäste)
...och funderingarna kring plattångsinköp var ganska seriösa ett tag (2010-04-13 Dagens Outfit)...
...och man vaknade väl inte upp med timotejblasam i håret varje morgon precis (Ännu en hårdag från helvetet 2010-04-16)
...men jag tappade ovanligt mycket hår, även för att vara nybliven morsa...
...jag kunde faktiskt ta loss rejäla tussar från skalpen- stressrelaterat sa BVC-gubben (2010-04-22 Håret är halva ditt utseende)
Jag försökte dölja de kala fläckarna med allt från turbaner...
...till stora rosetter... (2010-04-23 Morsan fixar kalhygget)
...men tillslut klippte Linda till en trevlig potta med lugg...
...under bästa stängningstid så att Musse kunde vara med i salongen (2010-05-07 En riktig frisyr rikare)
....och efter en tid växte de kala fläckarna igen och en stubb uppenbarade sig (2010-05-31 Kolla...)
Sedan dess har det rullat på under Bellas flitiga fingrar:
(2010-07-18 Som ett V)
(2010-09-06 Klosterfrisyr = NO NO!)
(2010-11-18 "Alkohol gör ingen kvinna vacker...)
Så kan det gå!
Dessutom så uppenbarade sig en helt ny lugg... (2010-04-06 Mitt hårfäste)
...och funderingarna kring plattångsinköp var ganska seriösa ett tag (2010-04-13 Dagens Outfit)...
...och man vaknade väl inte upp med timotejblasam i håret varje morgon precis (Ännu en hårdag från helvetet 2010-04-16)
...men jag tappade ovanligt mycket hår, även för att vara nybliven morsa...
...jag kunde faktiskt ta loss rejäla tussar från skalpen- stressrelaterat sa BVC-gubben (2010-04-22 Håret är halva ditt utseende)
Jag försökte dölja de kala fläckarna med allt från turbaner...
...till stora rosetter... (2010-04-23 Morsan fixar kalhygget)
...men tillslut klippte Linda till en trevlig potta med lugg...
...under bästa stängningstid så att Musse kunde vara med i salongen (2010-05-07 En riktig frisyr rikare)
....och efter en tid växte de kala fläckarna igen och en stubb uppenbarade sig (2010-05-31 Kolla...)
Sedan dess har det rullat på under Bellas flitiga fingrar:
(2010-07-18 Som ett V)
(2010-09-06 Klosterfrisyr = NO NO!)
(2010-11-18 "Alkohol gör ingen kvinna vacker...)
Så kan det gå!
Otacksamma djävlar!
Dag ut och dag in delar jag med mig av den här tragikomiken som kallas mitt liv och visst är det ett aktivt val som jag har gjort och visst är jag medveten om att jag får skylla mig själv. Men ni tjänar på det. Ni känner er så djävla bra när ni läser min blogg. Jag kanske till och med får er att uppleva er som perfekta, i alla fall jämförelse. Men har jag någon gång fått det ynkligaste av tack tillbaka? Svaret på den frågan är nej. Jag är besviken på er.
Bilden nedan illustrerar vår relation - med mitt knän och bara tänder bär jag er på en tunna.
Bilden nedan illustrerar vår relation - med mitt knän och bara tänder bär jag er på en tunna.
I väntans tider
Så, nu är den gillrad. Med en Lindor-kula.
Jag blev rekommenderad att använda Snickers som bete, men jag tar det säkra före det osäkra - min mus är kanske en finsmakare.
Ett tag funderade jag på att inte döda musen utan endast fånga in den och bura in den och sedan låta Musse ha den som sitt första husdjur. Då kommer den inte vilja leva längre, HA! Men det kändes lite väl obarmhärtigt faktiskt och dessutom orkar jag inte med att få en massa djurrättsaktivister på halsen.
Nu känner jag mig som katten nedan, snaaaaart lixom...
Att i tysthet ligga i sängen och vänta och plötsligt höra fällan slå igen - känslan i det!
Jag blev rekommenderad att använda Snickers som bete, men jag tar det säkra före det osäkra - min mus är kanske en finsmakare.
Ett tag funderade jag på att inte döda musen utan endast fånga in den och bura in den och sedan låta Musse ha den som sitt första husdjur. Då kommer den inte vilja leva längre, HA! Men det kändes lite väl obarmhärtigt faktiskt och dessutom orkar jag inte med att få en massa djurrättsaktivister på halsen.
Nu känner jag mig som katten nedan, snaaaaart lixom...
Att i tysthet ligga i sängen och vänta och plötsligt höra fällan slå igen - känslan i det!
Min son är ingen sexualförbrytare
Nedan återupplivar jag ett gammalt blogginlägg som jag framställde i mars i år. Då skrev jag det med anledning av det som hände i Bjästa, men dess poäng håller det glödheta twitterfenomenet #prataomdet´s grundvalar i handen, varför jag väljer att lyfta fram det ännu en gång.
MIN SON ÄR INGEN SEXUALFÖRBRYTARE
Men om han inte är det, vems grabb är då det? Arbetskamratens pojke, killen nere på andra våningen eller kanske tonåringen som jobbar extra på Konsum? Om du frågar deras föräldrar så svara de förmodligen precis samma sak som jag – min son är ingen sexualförbrytare! Det var också vad mamman i Bjästa gjorde. Trots att hennes grabb erkände och dömdes för våldtäkt mot barn, så vägrade hon att inse att han förgripit sig på en minderårig tjej på en toalett på deras gemensamma skola. I princip ingen i det lilla samhället Bjästa ville tro att den trevliga och snygga killen var kapabel till att begå ett sådant illdåd. Det var i stället lättare att förklara det inträffade med att flickan velat ha uppmärksamhet och tjäna pengar och att hon därför diktat ihop hela incidenten. Inte ens när han upprepade samma gärning mot en annan flicka och även dömdes för den, så tvivlade mamman och de andra i i Bjästa på hans oskuld.
När våra barn är små så är vi noga med att förklara för dem att de exempelvis måste akta sig för fula gubbar och aldrig någonsin får följa med en främmande människa och vi uppmanar dem att inte låta någon röra vid dem på ett obehagligt sätt och att de alltid måste säga ifrån om något inte känns bra. När de sedan kliver in i tonåren så riktas all fokus vad gäller sexuellt våld och utnyttjande emellertid mot våra flickor. På deras näsor skriver vi stort att de bland annat aldrig får gå ute ensamma efter mörkrets intrång och de måste akta sig för att bli onyktra. De ska ständigt påminnas om vad de kan råka ut för på grund av att de är bärare av en kvinnokropp och får därmed veta att de själva har ett väldigt stort ansvar för vad som händer med den.
Killarnas ansvar för vad som händer med tjejernas kroppar, bortser vi dock helt från. Detta till trots att de ju är de potentiella förövarna. Precis som mamman i Bjästa vill vi inte inse att våra pojkar är möjliga sexualförbrytare, den bild vi har av våldtäktsmän stämmer långt ifrån överrens med bilden av våra egna söner. Det är emellertid dags för oss att förstå att om omgivningen besitter den inställningen, så kan vilken yngling som helst förvandlas till förövare. Gatans Parlaments instälning till vad som är ett övergrepp och en gärningsman, stämmer inte överens med hur det svenska rättsväsendet definierar dessa begrepp.
Det är dags för oss att inse att risken för att våra döttrar ska bli utsatta för övergrepp, i princip är lika överhängande som risken för att våra söner ska bli gärningsmän. Vi måste börja föra en dialog även med killarna, om bland annat attityder till och föreställningar om sexuella kränkningar och utnyttjanden. Nej min son är ingen sexualförbrytare och genom att ta upp denna problematik med honom och prata om hans ansvar vad gäller den, så kommer jag att minimera risken för att han i framtiden förvandlas till en.
Se till att prata om det!!!!
MIN SON ÄR INGEN SEXUALFÖRBRYTARE
Men om han inte är det, vems grabb är då det? Arbetskamratens pojke, killen nere på andra våningen eller kanske tonåringen som jobbar extra på Konsum? Om du frågar deras föräldrar så svara de förmodligen precis samma sak som jag – min son är ingen sexualförbrytare! Det var också vad mamman i Bjästa gjorde. Trots att hennes grabb erkände och dömdes för våldtäkt mot barn, så vägrade hon att inse att han förgripit sig på en minderårig tjej på en toalett på deras gemensamma skola. I princip ingen i det lilla samhället Bjästa ville tro att den trevliga och snygga killen var kapabel till att begå ett sådant illdåd. Det var i stället lättare att förklara det inträffade med att flickan velat ha uppmärksamhet och tjäna pengar och att hon därför diktat ihop hela incidenten. Inte ens när han upprepade samma gärning mot en annan flicka och även dömdes för den, så tvivlade mamman och de andra i i Bjästa på hans oskuld.
När våra barn är små så är vi noga med att förklara för dem att de exempelvis måste akta sig för fula gubbar och aldrig någonsin får följa med en främmande människa och vi uppmanar dem att inte låta någon röra vid dem på ett obehagligt sätt och att de alltid måste säga ifrån om något inte känns bra. När de sedan kliver in i tonåren så riktas all fokus vad gäller sexuellt våld och utnyttjande emellertid mot våra flickor. På deras näsor skriver vi stort att de bland annat aldrig får gå ute ensamma efter mörkrets intrång och de måste akta sig för att bli onyktra. De ska ständigt påminnas om vad de kan råka ut för på grund av att de är bärare av en kvinnokropp och får därmed veta att de själva har ett väldigt stort ansvar för vad som händer med den.
Killarnas ansvar för vad som händer med tjejernas kroppar, bortser vi dock helt från. Detta till trots att de ju är de potentiella förövarna. Precis som mamman i Bjästa vill vi inte inse att våra pojkar är möjliga sexualförbrytare, den bild vi har av våldtäktsmän stämmer långt ifrån överrens med bilden av våra egna söner. Det är emellertid dags för oss att förstå att om omgivningen besitter den inställningen, så kan vilken yngling som helst förvandlas till förövare. Gatans Parlaments instälning till vad som är ett övergrepp och en gärningsman, stämmer inte överens med hur det svenska rättsväsendet definierar dessa begrepp.
Det är dags för oss att inse att risken för att våra döttrar ska bli utsatta för övergrepp, i princip är lika överhängande som risken för att våra söner ska bli gärningsmän. Vi måste börja föra en dialog även med killarna, om bland annat attityder till och föreställningar om sexuella kränkningar och utnyttjanden. Nej min son är ingen sexualförbrytare och genom att ta upp denna problematik med honom och prata om hans ansvar vad gäller den, så kommer jag att minimera risken för att han i framtiden förvandlas till en.
Se till att prata om det!!!!
Syskon som...
...skaffar barn kommer sällan undan med det.
Too obvious lixom...
Too obvious lixom...
Fy vad fejk...
...denna bild känns, man ser ju klart och tydligt att kycklingen i korgen inte är levande!
"Sist jag var ute...
...(det var några helger sedan), då låg hela lokalens fokus på mig och mitt sällskap. Jag fick så dåligt samvete gentemot alla som verkligen hade piffat till sig för att få en blick eller två, men som gick bet på grund av mig. Men jag hade kul ändå. På fredag är det dax igen och då ska Andreas följa med. Han kommer väl hamna i slagsmål om min gunst förstås, asjobbigt."
Så lyder min facebookstatus just nu och hittills är det 18 personer som gillar den. Resten planerar utifrån jantelagen, en självmordsattack mot mitt hem. Tur att jag jobbar idag.
Så lyder min facebookstatus just nu och hittills är det 18 personer som gillar den. Resten planerar utifrån jantelagen, en självmordsattack mot mitt hem. Tur att jag jobbar idag.
Fars Dag...
...var det i söndags och då bjöds det minsann på tårta i det här huset kan jag förtälja!
Musse fyllde nämligen ett år för två veckor sedan och då glömde vi att fota hans födelsedagskalas, varför vi fejkade en ettårstårta i söndags. Bilden på den ska jag ska klistra in i hans första album, som ett fint fejkat minne. Det blir säkert av någon gång. Jag införskaffade albumet för snart ett år sedan, men det gapar fortfarande tomt. Ge mig fram till år 2017.
I måndags skulle vi ha varit på BVC. Det är andra gången i rad som jag glömmer bort att besöka det där haket, så vi har inte varit där på 3 månader (kanske 4, jag är osäker).
Nedan: definitionen av en Fuck Up Mom med sin ännu relativt oförstörda telning (ring soc innan det är försent!)
Musse fyllde nämligen ett år för två veckor sedan och då glömde vi att fota hans födelsedagskalas, varför vi fejkade en ettårstårta i söndags. Bilden på den ska jag ska klistra in i hans första album, som ett fint fejkat minne. Det blir säkert av någon gång. Jag införskaffade albumet för snart ett år sedan, men det gapar fortfarande tomt. Ge mig fram till år 2017.
I måndags skulle vi ha varit på BVC. Det är andra gången i rad som jag glömmer bort att besöka det där haket, så vi har inte varit där på 3 månader (kanske 4, jag är osäker).
Nedan: definitionen av en Fuck Up Mom med sin ännu relativt oförstörda telning (ring soc innan det är försent!)
Lystring!
Alla tror (så klart) att det är i Vasaparken som man löper störst risk att bli lustmördad i Norrköping.
Det stämmer inte. Det är i korsningen av Styrmansgatan och Skolgatan...
...som risken är mest överhängande. Jag har kollat på realitysåpan Americas Next Serialkiller, så jag vet hur dom tänker (jag hejar för övrigt på Pete the Slicer, han är inovativ, besitter finess och har glimten i ögat).
Det stämmer inte. Det är i korsningen av Styrmansgatan och Skolgatan...
...som risken är mest överhängande. Jag har kollat på realitysåpan Americas Next Serialkiller, så jag vet hur dom tänker (jag hejar för övrigt på Pete the Slicer, han är inovativ, besitter finess och har glimten i ögat).
Äntligen...
...har han börjat blogga! Danne som under en mycket lång tid snokat runt bland och förkovrat sig i alla bloggar han stött på, har nu startat en egen. Personligen så känner jag att jag har en stor del i att han äntligen vågade ta detta enorma kliv, då jag verkligen puschat honom i den riktningen under en tid.
Var så god världen!
(foto: stulet från Dannes FB-sida)
Var så god världen!
(foto: stulet från Dannes FB-sida)
Man gör inte så mot människor!!!!!
Dumma FISK!
Har återigen fått hjälp...
...med att stävja ytligheten.
(det är bra att hjälpas åt)
- Son med 40 grader feber - check
(det är bra att hjälpas åt)
Jag stör mig...
...på att dom inte bär mössa.
...det fattas lixom nåt.
...det fattas lixom nåt.
Bekräftelse...
...smakar så jädrans gott! Tack Dumbasfisken för att du göder min hybris.
Nu, åter till verkligheten. Grillen är ännu inte intagen och DET ÄR NOVEMBER (grannarna snackar bakom min rygg - jag vet det, ni vet det!). Jag har en gul finne på hakan. Vem var det nu som fick den där doktorandtjänsten istället för mig? Psykologsubban var det som fick den, för hon var väl både trevligare och mer kvalificerad såklart. Inte ett enda av Musses dagisplagg är namnat. Jag åt chips till kvällsmat igår.
#självhatar igen#
Nu, åter till verkligheten. Grillen är ännu inte intagen och DET ÄR NOVEMBER (grannarna snackar bakom min rygg - jag vet det, ni vet det!). Jag har en gul finne på hakan. Vem var det nu som fick den där doktorandtjänsten istället för mig? Psykologsubban var det som fick den, för hon var väl både trevligare och mer kvalificerad såklart. Inte ett enda av Musses dagisplagg är namnat. Jag åt chips till kvällsmat igår.
#självhatar igen#
