När rakbladet ersätts av "sex"

I Sverige har vi sedan 1999 en lag som förbjuder människor att köpa sex - eller som man mer korrekt borde beskriva företeelsen: någon betalar en summa pengar eller liknande, för att få tillgång till någon annans kroppsöppningar. Det handlar nämligen inte om sex, utan om att en person tillfredsställer sina sexuella behov medan en annan person förskansar sig likvida medel eller dylikt (för visst är det väl ingen som längre tror på myten om den lyckliga och tillfredsställda horan?).

Hur som haver så är denna ännu så länge relativt unika lag ur en internationell synvinkel sedd, från många håll ifrågasatt här i Sverige. Främst är det två argument som används vid kritiseringen av den:
  1. Rätten att bestämma över den egna kroppen - vill jag sälja den så ska jag få göra det.
  2. Om det är olagligt att köpa sex, så ska det även vara olagligt att sälja sex.
Det första argumentet slås hål på av det andra argumentet - du har rätt att sälja din kropp, det är inte förbjudet och du blir inte straffad. Det andra argumentet faller platt om man läser på lite om den bakomliggande problematik som omhuldar vart sexköp. Det kan inte uteslutas att det finns någon enstaka person där ute i vårt avlånga land, som faktiskt gillar att sälja sexuella tjänster, men den stora majoriteten av dem som ägnar sig åt detta, gör det emellertid av tragiska orsaker. Det är exempelvis ingen överdrift att utrycka sig något i stil med Incestoffer idag - prostiuterad i morgon. Undersökningar visar att hela 75% av alla dem som utför sexuella handlingar mot betalning, under sina unga år blev utsatta för någon form av psykiska eller fysiska övergrepp. Många använder därför prostitution som en typ av självskadebeteende, att saluföra sina kroppsöppningar blir ett substitut för att skära sig själv. Denna grupp av människor som säljer sex, är långt mycket större än den lilla grupp av individer som gör det för skoj skull. Att straffa någon som säljer sex, är med andra ord i de allra flesta fall det samma som att straffa någon dubbelt. Därför har vi en sexköpslag i Sverige som enbart säger att det är förbjudet att köpa sexuella tjänster, men inte förbjudet att sälja sexuella tjänster.

På Aftonbladet.se bloggar journalisten Kristina Edlund denna vecka om de barn och unga vuxna i Sverige idag, som säljer sex för att skada sig själva. Hon skriver om den vård som inte finns, om hur ingen pratar om detta och om föräldrar som förgäves kämpar för att hjälpa sina barn. I augusti kommer Caroline Engvalls bok Skamfläck ut, den handlar om tre tonåringar som säljer sex. Den är uppföljaren till boken 14 år och till salu - en sann historia om Tessan som efter att ha blivit våldtagen av en jämnårig kille, börjar sälja sex för att straffa sig själv och få bekräftelse. Skamfläck bygger på alla de mail och brev som Engvalls fick efter utgivningen av 14 år och till salu, från ungdomar runt om i Sverige som hade behov av att berätta om vad de hade varit med om.


"Sverige 2011"




Om att lacka ur över "småsaker"

Jag har inga som helst problem med att människor exempelvis på en fest, gör narr av att jag som "ung" tjej äger samt är VD och trafikansvarig för ett åkeri. Det jag har problem med är när samma personer visar sig vara banktjänstemän med makt att avgöra vem som ska få ta lån till att exempelvis köpa ännu en tankbil till sitt företag eller inte.

Problemet är alltså inte att en människa vädrar en fördom i det lilla sammanhanget där på festen. Problemet är att en människa som besitter fördomar, florerar och har inflytande även  i sammanhang som är mycket större än så.

Det har hänt att jag har blivit definierad som den som har förstört en och annan fest, genom att inte acceptera förlegade skämt och gliringar. Jag betraktas av många som en argbigga och har otaliga gånger fått frågan om jag inte tål skämt. Jag brukar då svara att jag självklart tål skämt, men att det är de där skämtens konsekvenser i ett annat sammanhang, som jag har så djävla svårt för.





RSS 2.0