Wicked vampire skills!
Om en vampyrbebis skulle behövas i True Blood, så har jag de rätta färdigheterna!
Wanna share?
Hej Håkan,
Jag stal just en bil och i den fann jag två läskeblask. Detta ser jag som ett tydligt tecken på att du och jag ska åka på roadtrip tillsammans. Om tio minuter anländer jag vid ditt hem, var då packad och klar!
/Mimosa
Håkans anmärkning: Mimosa kom inte längre än runt knuten innan bilens rättmätiga ägare hann kasta sig in i den och övermanna henne.
Jag stal just en bil och i den fann jag två läskeblask. Detta ser jag som ett tydligt tecken på att du och jag ska åka på roadtrip tillsammans. Om tio minuter anländer jag vid ditt hem, var då packad och klar!
/Mimosa
Håkans anmärkning: Mimosa kom inte längre än runt knuten innan bilens rättmätiga ägare hann kasta sig in i den och övermanna henne.
Den där timmen...
Den där timmen, den mellan 18.00 och 19.00, är den värsta! Ungen är då så vansinnigt tröttgrinig och accepterar inget annat än att bli buren. Trots att han blir buren så härjar han högljutt och slår sin mamma samt biter henne i ansiktet.
För att råda bot på bebisens övertrötta beteende, tog jag ut Håkan och honom på promenad cirka klockan 18.23 denna kväll. Eftersom jag inte ville att bebisen skulle somna så bar jag honom, istället för att köra honom i vagnen och när vi precis hade gått upp för en aslång backe (är det konstigt att jag ser ut som Gollum?) började det ösregna och vi blev alla tre dyngsura.
Väl hemma klädde jag av bebisen alla kläderna och torkade honom med ett badlaken. Då fick han syn på skötväskan som stod på golvet och började rota i den och för husfridens skull så lät jag honom klämma på allt som fanns där i. Han var väldigt söt i sitt regntufsiga hår.
Sedan blev han plötsligt tyst. Han hade upptäckt sin snopp och börjat leka med den. Det är inte allt för ofta Musse roar sig på egen hand, så detta var väl lite av ett kodakmoment. Jag fotade dock inte.
Nu sover han och jag tror ju precis som varje annan afton, att det är just denna natt som han kommer att fortsätta att göra så ända tills i morgon bitti...
För att råda bot på bebisens övertrötta beteende, tog jag ut Håkan och honom på promenad cirka klockan 18.23 denna kväll. Eftersom jag inte ville att bebisen skulle somna så bar jag honom, istället för att köra honom i vagnen och när vi precis hade gått upp för en aslång backe (är det konstigt att jag ser ut som Gollum?) började det ösregna och vi blev alla tre dyngsura.
Väl hemma klädde jag av bebisen alla kläderna och torkade honom med ett badlaken. Då fick han syn på skötväskan som stod på golvet och började rota i den och för husfridens skull så lät jag honom klämma på allt som fanns där i. Han var väldigt söt i sitt regntufsiga hår.
Sedan blev han plötsligt tyst. Han hade upptäckt sin snopp och börjat leka med den. Det är inte allt för ofta Musse roar sig på egen hand, så detta var väl lite av ett kodakmoment. Jag fotade dock inte.
Nu sover han och jag tror ju precis som varje annan afton, att det är just denna natt som han kommer att fortsätta att göra så ända tills i morgon bitti...
En bra katt...
...är en blöt katt!
/Håkan
Fräckheten grodifierad!
I går skulle jag ta mig en slurk vatten efter morgonens skogspromenad och upptäckte då att konkurrens uppstått om min vattenskål.
Den fräcka grodan Kenny hade vågat sig dit för en simtur - SÅ RESPEKTLÖST!
Jag skällde på honom men han brydde sig föga, Kenny tycks inte ha det minsta av respekt för mig (typiskt grodor me y-namn!). Om det inte vore för att jag just jagat upp en svart katt i ett träd, så skulle jag ha känt mig kränkt. Mamma hällde till slut ut grodlåret ur skålen och han hoppade iväg mot nya mål och jag ropade efter honom att han aldrig skulle våga sig hit igen. Vi får väl se hur det blir med det...
Den fräcka grodan Kenny hade vågat sig dit för en simtur - SÅ RESPEKTLÖST!
Jag skällde på honom men han brydde sig föga, Kenny tycks inte ha det minsta av respekt för mig (typiskt grodor me y-namn!). Om det inte vore för att jag just jagat upp en svart katt i ett träd, så skulle jag ha känt mig kränkt. Mamma hällde till slut ut grodlåret ur skålen och han hoppade iväg mot nya mål och jag ropade efter honom att han aldrig skulle våga sig hit igen. Vi får väl se hur det blir med det...
Pyttemänniskan minsann...
....han väntar inte på något gott! Han sitter vid bordet och härjar och beter sig tills han får det han vill...
Han är otroligt högljudd och har allt som ofta fötterna på bordet...
...och slänger mat omkring sig, kladdar och kletar och här om dagen slet han tag i grötpulverförpackningen och hällde innehållet i sitt knä...
Alla dom här uttrycken som storfötterna använder, är de enbart tomma ord eller? Jag får ALDDRIG lön för mitt exemplariska beteende, medan Pyttemänniskan kan härja hej vilt och ändå kamma hem precis allt som han pekar på. Orättvisan och förirringen är total!
Han är otroligt högljudd och har allt som ofta fötterna på bordet...
...och slänger mat omkring sig, kladdar och kletar och här om dagen slet han tag i grötpulverförpackningen och hällde innehållet i sitt knä...
Alla dom här uttrycken som storfötterna använder, är de enbart tomma ord eller? Jag får ALDDRIG lön för mitt exemplariska beteende, medan Pyttemänniskan kan härja hej vilt och ändå kamma hem precis allt som han pekar på. Orättvisan och förirringen är total!
"Den som väntar på något gott...
...väntar aldrig för länge", heter det på människospråk.
Så här sitter jag nu och väntar. Tar seden dit jag kommer. Längar. Men inte fan får jag något gott! Jag känner mig både lurad och vilseledd faktiskt....
Så här sitter jag nu och väntar. Tar seden dit jag kommer. Längar. Men inte fan får jag något gott! Jag känner mig både lurad och vilseledd faktiskt....
Namnbyte?
Jag funderar på att döpa om Musse till Campino...
...för han är precis som jordgubbar som plumsar ner i mjölk - fy fan vad gott!
...för han är precis som jordgubbar som plumsar ner i mjölk - fy fan vad gott!
Så var man gräsänka igen...
...och då blir det ingen söndagsstek till middag kan jag förtälja.
Sangria, vitlöksoliver, Spicy Mexicana-chips och bernaisås (som dipp). Monstret sover och Håkan ligger i burspråket. Det findroppiga regnet strilar sakta utanför mitt köksfönster och jag har tänt ljuslyktan som hänger i det för att mysa till det lite i min ensamhet och föröska väga upp den torftiga kvällsmaten.
Så här ser jag ut.
Jag såg även ut precis så för 1.5 h sedan då vi var på Ica Maxi. Mitt hår är så flottigt att jag var tvungen att dra luvan över det. Jag bar även gummistövlar. Det kan vara så att Mus-Göran skämdes en smula över mig (han var nämligen lite missnöjd där i kundvagnen). Det kommer i sådana fall inte vara den sista gången.
Sangria, vitlöksoliver, Spicy Mexicana-chips och bernaisås (som dipp). Monstret sover och Håkan ligger i burspråket. Det findroppiga regnet strilar sakta utanför mitt köksfönster och jag har tänt ljuslyktan som hänger i det för att mysa till det lite i min ensamhet och föröska väga upp den torftiga kvällsmaten.
Så här ser jag ut.
Jag såg även ut precis så för 1.5 h sedan då vi var på Ica Maxi. Mitt hår är så flottigt att jag var tvungen att dra luvan över det. Jag bar även gummistövlar. Det kan vara så att Mus-Göran skämdes en smula över mig (han var nämligen lite missnöjd där i kundvagnen). Det kommer i sådana fall inte vara den sista gången.
Rivjärnet
Idag kom Madde och hennes päron hem till oss.
Hennes mamma pussades mycket...
...medan hon själv var ganska bitsk...
Jag behöve dock bara ta emot två lavetter, för hunden var det värre...
Kul tjej det där...
Hennes mamma pussades mycket...
...medan hon själv var ganska bitsk...
Jag behöve dock bara ta emot två lavetter, för hunden var det värre...
Kul tjej det där...
Skogsstress
Det är ganska stressigt här ute i skogen för det finns så otroligt mycket att vakta. Dels är det tomten och huset och mamma (de självklara och uppenbara tingen), men jag har dessutom en mängd inventarier som jag inte är intresserad av att någon ska lägga vantarna/tassarna på. Här har ni exempelvis mina tomater.
Nu när de börjar få färg så är de heta villebråd för både bjärv och Anders (bjärven känner ni, men den sistnämnde bor i skogen, är sabeltandad, har tre ben var av två är sju meter långa och ett mäter nio meter och han äter små hundar med hull och hår).
Jag vaktar dem med min själ och sitter på pass under dagarna (kvällar och nätter tillbringar jag i burspråket) och spanar, lyssnar och vädrar med min känsliga nos. För att vilseleda tomatintressenter så har jag placerat ett gäng fejkblommor strax intill...
...som ska fånga deras uppmärksamhet. Dessutom har jag planterat några piplökar som extra attraktion i en låda, vilken jag har placerat på andra sidan ytterdörren.
Nog för att jag är snabb som vinden, men jag kan inte befinna mig på två ställen samtidigt. Tur att jag är så listig och klok och kan komma upp med så smarta avledningsobjekt, annars hade jag nog inte kunnat fokusera ordentligt när jag ligger i burspråket.
Nu när de börjar få färg så är de heta villebråd för både bjärv och Anders (bjärven känner ni, men den sistnämnde bor i skogen, är sabeltandad, har tre ben var av två är sju meter långa och ett mäter nio meter och han äter små hundar med hull och hår).
Jag vaktar dem med min själ och sitter på pass under dagarna (kvällar och nätter tillbringar jag i burspråket) och spanar, lyssnar och vädrar med min känsliga nos. För att vilseleda tomatintressenter så har jag placerat ett gäng fejkblommor strax intill...
...som ska fånga deras uppmärksamhet. Dessutom har jag planterat några piplökar som extra attraktion i en låda, vilken jag har placerat på andra sidan ytterdörren.
Nog för att jag är snabb som vinden, men jag kan inte befinna mig på två ställen samtidigt. Tur att jag är så listig och klok och kan komma upp med så smarta avledningsobjekt, annars hade jag nog inte kunnat fokusera ordentligt när jag ligger i burspråket.
En lite mänskligare Barbie...
Om jag måste välja...
...så är burspråket det allra bästa med huset.
Ergonomiskt till tusen och man har överblick både ute...
...och inne...
...och för att maximera trivseln har jag hämtat mammas linne och bäddat med det...
...som ett trevligt underlakan
Ergonomiskt till tusen och man har överblick både ute...
...och inne...
...och för att maximera trivseln har jag hämtat mammas linne och bäddat med det...
...som ett trevligt underlakan
Efterlängtat besök
Igår kom Elise förbi på lunch. Hon har varit i Namibia hela våren och hade hur mycket som helst att berätta....
...men jag lyssnade dock bara med ena örat för jag fick så fina och fascinerande presenter. Det var ganska osmart av henne att ge mig dem first thing lixom, men tanken var nog att jag skulle genast skulle svälja min surhet över att hon inte hälsa på mig under så pass lång tid. Det fungerade hur som haver, jag är ganska lättköpt.
Hunden fick inga presenter och det var rätt åt honom, tyvärr försökte han lägga beslag på mina. Det hade han dock ingenting för!
Kolla vad jag fick
En giraff...
...och en docka.
Mamma fick fina armband.
Puss på Elise!
...men jag lyssnade dock bara med ena örat för jag fick så fina och fascinerande presenter. Det var ganska osmart av henne att ge mig dem first thing lixom, men tanken var nog att jag skulle genast skulle svälja min surhet över att hon inte hälsa på mig under så pass lång tid. Det fungerade hur som haver, jag är ganska lättköpt.
Hunden fick inga presenter och det var rätt åt honom, tyvärr försökte han lägga beslag på mina. Det hade han dock ingenting för!
Kolla vad jag fick
En giraff...
...och en docka.
Mamma fick fina armband.
Puss på Elise!
Dagens Outfit
Musse ska ju bli gycklare. Ja för er som inte visste det så är det faktiskt ett yrke. En vän till mig som studerat kultur tre år vid Kalmar Högskola, uppmanades av arbetsförmedlingen att söka en tjänst som gycklare på medeltidsveckan i Visby - de tyckte att hon hade kvalifikationerna så att säga...
Hur som haver så har som ni alla vet, Musse redan visat fallenhet för detta yrke, så vi har bestämt oss för att satsa. Här om dagen testade vi en gycklaroutfit och succén var ett faktum
Arvid prövade också och även han har sin framtid utstakad
Med Elin är det dock värre som synes...
...hon får fortsätta inom musiksvängen!
Hur som haver så har som ni alla vet, Musse redan visat fallenhet för detta yrke, så vi har bestämt oss för att satsa. Här om dagen testade vi en gycklaroutfit och succén var ett faktum
Arvid prövade också och även han har sin framtid utstakad
Med Elin är det dock värre som synes...
...hon får fortsätta inom musiksvängen!
När ingen ser...
...så ordnar jag lite med vedspisen...
...det är ändå ingen som märker något.
Det mamma inte vet, det har hon inget ont av!
...det är ändå ingen som märker något.
Det mamma inte vet, det har hon inget ont av!
Pantertanter
Sex and the City my ass - vi relaterar hellre till Pantertanter.
(det är by the way jag som är den äldsta lilla korta kärringen där i mitten som är typ 110 bast - Sophia)
Hur som haver hade vi träff här hemma i går och redde ut precis ALLT över en hallon/blåbär-paj som jag bakat.
(ta hela vaniljvispförpackningen - den att gå åt!)
Vi satt ute i trädgården tryggt vaktade av Håkan som svansade kring benen på oss. När pajen var slut högg vi in på Musses majskrokar - man tager vad man haver!
Några av punkterna som behandlades:
(det är by the way jag som är den äldsta lilla korta kärringen där i mitten som är typ 110 bast - Sophia)
Hur som haver hade vi träff här hemma i går och redde ut precis ALLT över en hallon/blåbär-paj som jag bakat.
(ta hela vaniljvispförpackningen - den att gå åt!)
Vi satt ute i trädgården tryggt vaktade av Håkan som svansade kring benen på oss. När pajen var slut högg vi in på Musses majskrokar - man tager vad man haver!
Några av punkterna som behandlades:
- Linda L´s Ossie fyller år idag och kommer att få en plastorm och vattenfärger
- Ericas Svea som snart blir 6 år, önskar sig ett par rosa Convers (alternativt röda)
- Linda N har slutat fred med sitt religionshat
- Noni är frustrerad över att hennes hem saknar förvaringsmöjligheter
I mitt kök...
...målade jag för cirka 2 år sedan detta:
I need some fine wine and you, you need to be nicer
En gammal dänga av The Cardigans som handlar om relationen två äkta makar emellan. För mig har denna så mången gång fungerat som en pik mot Andreas, varför dess titel och refräng får pryda vår köksvägg. Nu för tiden är den emellertid mestadels riktad mot Musse, skönt att den är så tidlös och användbar!
I need some fine wine and you, you need to be nicer
En gammal dänga av The Cardigans som handlar om relationen två äkta makar emellan. För mig har denna så mången gång fungerat som en pik mot Andreas, varför dess titel och refräng får pryda vår köksvägg. Nu för tiden är den emellertid mestadels riktad mot Musse, skönt att den är så tidlös och användbar!
Katter...
...har jag föga till övers för. Dom sysslar med skeva grejer så som breakdance...
...och är otroligt lömska, oberäkneliga och skoningslösa. Jag håller mig passiv i deras närhet...
...för man vet aldrig vilka utbrott de kan explodera i.
Vidriga varelser!
...och är otroligt lömska, oberäkneliga och skoningslösa. Jag håller mig passiv i deras närhet...
...för man vet aldrig vilka utbrott de kan explodera i.
Vidriga varelser!
Flockbil
Vi har hittat den ultimata bilen...
...men är osäkra på om grönt verkligen är skönt?
...men är osäkra på om grönt verkligen är skönt?
"Som ett V...
...i nacken typ och längre på en sidan med lugg som går ned och kortare på den andra sidan - så vill jag ha det ungefär. Fattar du? Alltså jag vill att linjen ska gå typ så här (ritar med fingret från ena örat, snett nedåt över pannan bort till det andra örat) och så ska det gå ihop med håret bakom örat. Jag kollade på Fashion på svt i förmiddags och då såg jag en kines i Paris som hade en sådan frisyr och fastnade för den".
Det var så jag beskrev den klippning som jag ville att Bella skulle ansa min utvuxna kalufs till, när jag stormade in till fam Jidling med Musse under armen tidigare idag. Hon svarade ok och så körde hon igång.
RESULTATET
Bella har inte ens gått färdigt utbildningen än, men är redan såååå duktig! För övrigt har hon en kille som är galet lik Jesse Williams som har en roll i Greys Anatomy:
...samt söta syskon (den äldsta kan i och för sig ifrågasättas), en cool morsa, kan baka gott fikabröd och är alltid snygg. Sånt gör mig tjurig...
Bella:
Det var så jag beskrev den klippning som jag ville att Bella skulle ansa min utvuxna kalufs till, när jag stormade in till fam Jidling med Musse under armen tidigare idag. Hon svarade ok och så körde hon igång.
RESULTATET
Bella har inte ens gått färdigt utbildningen än, men är redan såååå duktig! För övrigt har hon en kille som är galet lik Jesse Williams som har en roll i Greys Anatomy:
...samt söta syskon (den äldsta kan i och för sig ifrågasättas), en cool morsa, kan baka gott fikabröd och är alltid snygg. Sånt gör mig tjurig...
Bella:
Det kom ett mail...
Hej Håkan,
Jag är en bulldogg i mina bästa år och har egentligen bara ett problem - JAG HATAR MIN FLOCK! Hur gör jag för att byta? Finns det någon pantbank som tar emot den?
Nospuss från Karo!
Tjena Karo!
Du ser inte ut att vara helt nöjd över din skock, det är tydligt det (och helt förståeligt!). Mitt enda tips är dock att sätta in en bytesannons i en tidning eller på någon kontaktsida på nätet - det finns en hel del desperata jyckar där ute! Låt emellertid absolut inte publicera det där flockfotot i sammanhanget. Bränn det och förträng det.
Lycka till!
/Håkan
Jag är en bulldogg i mina bästa år och har egentligen bara ett problem - JAG HATAR MIN FLOCK! Hur gör jag för att byta? Finns det någon pantbank som tar emot den?
Nospuss från Karo!
Tjena Karo!
Du ser inte ut att vara helt nöjd över din skock, det är tydligt det (och helt förståeligt!). Mitt enda tips är dock att sätta in en bytesannons i en tidning eller på någon kontaktsida på nätet - det finns en hel del desperata jyckar där ute! Låt emellertid absolut inte publicera det där flockfotot i sammanhanget. Bränn det och förträng det.
Lycka till!
/Håkan
Giganternas kamp!
Mus-Göran
I Skatteverkets papper står det Musse Göran Brohoff. Det är det han heter.
Men han tilltalas Mus-Göran.
Men han tilltalas Mus-Göran.
Musses moment
Vi går till sjön minst en gång varje dag och Musse har då alltid ett eget moment. På första parkett ska han sitta och spana ut över vattnet och näckrosorna.
Det är den enda gången på dygnet som han är lugn och tyst och han blir arg om man stör honom.
Musse mediterar.
Det är den enda gången på dygnet som han är lugn och tyst och han blir arg om man stör honom.
Musse mediterar.
Idag...
...bajsade jag vid lunchmålet (åt jasminris, potatis, morot, majs och hårdkokt ägg, slungat med en klutt bregott och självfallet var allt ekologiskt) i stället för vid morgonens grötmål som sig bör!
Mamma blev hur förvånad som helst, ha ha ha ha! Ni skulle sett hennes min!!!!
Mamma blev hur förvånad som helst, ha ha ha ha! Ni skulle sett hennes min!!!!
Här om dagen...
...tog jag med mig min och Hildings flock till Åby Krog.
Vi hade varit vid Glottern och svalkat oss och alla vet ju att sjön suger, så jag tyckte att det var en bra idé att se till så att tvåbentingarna och Hilding fick något i kistan. Särskilt den sistnämnde blir nämligen ytterst purken om han går omkring för länge med fastande mage. Tyvärr fattade han ju inte riktigt poängen med vårt besök på Åby Krog - man ska strosa längs borden och titta vackert på tvåbentingarna, sitta fint när de ber om det (de blir sjukt nöjda när man gör som de säger, de känner sig auktoritära och båser upp sig) och lägga huvudet på sned; då får man ALLTID smaka från läckerheterna som ligger på deras tallrikar.
Lilla Hilding svansade dock enbart kring fötterna på sin egen husse, vilket inte ger lika stor utdelning som om man tassar runt främlingars bord. Se bara på min utdelning nedan; hamburgare!
Hilding lär sig kanske med tiden, hans hjärna är liten som en valnöts så man ska inte ha allt för höga förväntningar på honom.
Någon annan som man inte ska ha några förväntningar på är Pyttemänniskan.
Han spelade apa med sin fula gula kopp(?) och sjöng och skrålade i den så att tvåbentingarna vid de andra borden stirrade på oss - pinsamt! Sedan gapade han efter mycket...
...men misste självklart hela stycket, släpphänt som han är! Den godbiten la jag beslag på!
Vi hade varit vid Glottern och svalkat oss och alla vet ju att sjön suger, så jag tyckte att det var en bra idé att se till så att tvåbentingarna och Hilding fick något i kistan. Särskilt den sistnämnde blir nämligen ytterst purken om han går omkring för länge med fastande mage. Tyvärr fattade han ju inte riktigt poängen med vårt besök på Åby Krog - man ska strosa längs borden och titta vackert på tvåbentingarna, sitta fint när de ber om det (de blir sjukt nöjda när man gör som de säger, de känner sig auktoritära och båser upp sig) och lägga huvudet på sned; då får man ALLTID smaka från läckerheterna som ligger på deras tallrikar.
Lilla Hilding svansade dock enbart kring fötterna på sin egen husse, vilket inte ger lika stor utdelning som om man tassar runt främlingars bord. Se bara på min utdelning nedan; hamburgare!
Hilding lär sig kanske med tiden, hans hjärna är liten som en valnöts så man ska inte ha allt för höga förväntningar på honom.
Någon annan som man inte ska ha några förväntningar på är Pyttemänniskan.
Han spelade apa med sin fula gula kopp(?) och sjöng och skrålade i den så att tvåbentingarna vid de andra borden stirrade på oss - pinsamt! Sedan gapade han efter mycket...
...men misste självklart hela stycket, släpphänt som han är! Den godbiten la jag beslag på!
När pappa inte är hemma...
...så hänger jag i burspråket om nätterna.
Ingen djävel tar sig in på vår tomt osedd...
...jag noterar ALLT! Mamma och Pyttemänniskan kan sova lugnt och tryggt...
...med mig på vakt. Så fort jag ser det minsta levande väsen passera förbi där ute, så skrämmer jag vettet ur vederbörande med mitt skräckinjagande skall.
Ingen djävel tar sig in på vår tomt osedd...
...jag noterar ALLT! Mamma och Pyttemänniskan kan sova lugnt och tryggt...
...med mig på vakt. Så fort jag ser det minsta levande väsen passera förbi där ute, så skrämmer jag vettet ur vederbörande med mitt skräckinjagande skall.
Vi har flyttat...
...och allt är kaos. Jag vet inte var något finns, Musse sover sämre än sämst, Håkan jagar getingar (epic fail!), jag är rädd för att dricka vattnet (dricker vin istället) och Andreas jobbar.
I går pratade vi med våra nyinflyttade grannar som bor mitt över gatan. De är jätte trevliga. Frun i huset berättade att vår närmsta granne som heter Kent och är ordförande i vägföreningen, stör sig enormt mycket på att vi har huggit ned så många träd på vår tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla den informationen. Självfallet har en hel del alternativ ploppat upp i mitt arma huvud, men än har jag inte bestämt mig för något av dem. Återkommer när beslut är fattat.
I går pratade vi med våra nyinflyttade grannar som bor mitt över gatan. De är jätte trevliga. Frun i huset berättade att vår närmsta granne som heter Kent och är ordförande i vägföreningen, stör sig enormt mycket på att vi har huggit ned så många träd på vår tomt. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla den informationen. Självfallet har en hel del alternativ ploppat upp i mitt arma huvud, men än har jag inte bestämt mig för något av dem. Återkommer när beslut är fattat.
Dilemma
Varför...
...klarar inte jag av det här som kallas för livet? Varför kan jag inte ro det i land? Hur kommer det sig att jag aldrig lyckas styra upp eller ordnar till det?
I lördags flyttade vi alla möbler från lägenheten ut till huset, alla möbler förutom dubbelsängen då vi redan har en sådan i Södra Granstorp. Tyvärr fick vi inte igång vattnet där ute och bor därför fortfarande i lägenhetens enda möblerade rum; sovrummet. Musse lägger slagget i sin resesäng som vi lyckades fälla upp efter en halv lördagsnatt av kämpande i sann Papphammarstil. Så tragiskt...
Igår mellan klockan 07.00 och 12.00 skulle en sotare besöka alla hus i Södra Granstorp. Natten till igår, närmare bestämt klockan 02.31 och mitt i ett av Musses vällingintag, kom jag dock på att jag glömt mobilen i bilen som stod i parkeringshuset. Jag kunde därmed inte sätta alarmklockan, vilket resulterade i att vi inte dök upp i Södra Granstorp förrän strax innan klockan nio denna morgon och någon sotare syntes då så klart inte till. När vi gav oss ut på en promenad i området för att spana, fick vi syn på paret X. De satt där i sina perfekta frisyrer, på sina perfekta trädgårdsmöbler, framför sitt perfekta hus, på sin perfekta gräsmatta och åt sin perfekta frukost (jag kan ge mig fan på att de torkade sig med manglade linneservetter runt munnen när de ätit färdigt, för de har nog all tid i världen att tvätta och mangla linneservetter och duka med dessa till sin perfekta tu-man-hand-frukost!). Jag frågade dem om sotaren ännu hade dykt upp, varpå de svarade ytterts triumferande "oooooooooooooooooooooooooooo jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sotaren var här klockan 07.15 förstår du!!!". Självklart... Jag kunde dock inte låta bli att sjunka till sandlådenivå och greppade efter minsta halmstrå att smutsa ned deras perfekta tillvaro med och väste "men om sotaren var här redan klockan 07.15 så är det hög tid för er att ta ned stegen från taket nu, eller hade ni tänkt att den skulle stå där hela dagen!? Ni är förstås sådana där människor som inte plockar undan adventsljusstakarna förrän dagen innan midsommar! SKÄMMES!!!".
Klockan 12.00 idag hade jag en tvättid bokad. Klockan 11.23 befann vi oss i parkeringshuset för att placera bilen på sin rättmätiga plats. Plötsligt slogs strömmen av och det blev bäcksvart. Musse som somnat i sin bilstol och nyvaken just placerats i vagnen, blev självklart rädd och började gråta. Håkan vägrade lämna den trygga bilen för att ge sig ut i det skräckinjagande mörkret och jag klandrade honom inte ett dugg då jag själv inväntade hugget från den psykopatmördare med mörkerglasögon, som självfallet hade brutit strömmen för att få möjlighet att leka katt och råtta med mig. Någon sådan dök dock aldrig upp och jag släpade trevande en livrädd jycke och en gallskrikande bebis genom kolmörkret ända fram till garageporten. Desperat sparkade och slog jag på den, självfallet utan resultat (ja i alla fall om man bortser från effekten att Musse blev än räddare och skrek än högre och det faktum att Håkan kissade på sig av förskräckelse). Slutligen hittade jag dock ett slags handtag som jag efter blod, svett och tårar (inte bara Musses, utan även mina) lyckades få upp och dra upp dörren med. När vi sedan kom in i vår port, upptäckte jag att strömlösheten regerade även där och att hissen därmed inte fungerade. Vi var med andra ord strandsatta i trapphuset. När elektriciteten väl behagade återvända, hade 30 minuter av min tvättid redan gått och min hysteriska bebis krävde lunch innan jag ägnade mig åt något annat. När jag sedan äntligen hade samlat ihop tvätten och tagit oss ned till tvättstugan, hade vår tid gått förlorad till en "bättre behövande". Denna bättre behövande hävde spydigt ur sig att om man är rädd om sin tvättid så får man se till att vara på plats i tid. Om jag ändå hade haft min kaststjärna på mig...
Jag klarar helt enkelt inte av livet. Nej livet och jag går av någon sorglig anledning inte ihop. Kort och gott. Dagens sanning. Rätt och slätt. Diagnosen är ställd. Undrar om det finns någon form av handikappbidrag att söka för detta?
I lördags flyttade vi alla möbler från lägenheten ut till huset, alla möbler förutom dubbelsängen då vi redan har en sådan i Södra Granstorp. Tyvärr fick vi inte igång vattnet där ute och bor därför fortfarande i lägenhetens enda möblerade rum; sovrummet. Musse lägger slagget i sin resesäng som vi lyckades fälla upp efter en halv lördagsnatt av kämpande i sann Papphammarstil. Så tragiskt...
Igår mellan klockan 07.00 och 12.00 skulle en sotare besöka alla hus i Södra Granstorp. Natten till igår, närmare bestämt klockan 02.31 och mitt i ett av Musses vällingintag, kom jag dock på att jag glömt mobilen i bilen som stod i parkeringshuset. Jag kunde därmed inte sätta alarmklockan, vilket resulterade i att vi inte dök upp i Södra Granstorp förrän strax innan klockan nio denna morgon och någon sotare syntes då så klart inte till. När vi gav oss ut på en promenad i området för att spana, fick vi syn på paret X. De satt där i sina perfekta frisyrer, på sina perfekta trädgårdsmöbler, framför sitt perfekta hus, på sin perfekta gräsmatta och åt sin perfekta frukost (jag kan ge mig fan på att de torkade sig med manglade linneservetter runt munnen när de ätit färdigt, för de har nog all tid i världen att tvätta och mangla linneservetter och duka med dessa till sin perfekta tu-man-hand-frukost!). Jag frågade dem om sotaren ännu hade dykt upp, varpå de svarade ytterts triumferande "oooooooooooooooooooooooooooo jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sotaren var här klockan 07.15 förstår du!!!". Självklart... Jag kunde dock inte låta bli att sjunka till sandlådenivå och greppade efter minsta halmstrå att smutsa ned deras perfekta tillvaro med och väste "men om sotaren var här redan klockan 07.15 så är det hög tid för er att ta ned stegen från taket nu, eller hade ni tänkt att den skulle stå där hela dagen!? Ni är förstås sådana där människor som inte plockar undan adventsljusstakarna förrän dagen innan midsommar! SKÄMMES!!!".
Klockan 12.00 idag hade jag en tvättid bokad. Klockan 11.23 befann vi oss i parkeringshuset för att placera bilen på sin rättmätiga plats. Plötsligt slogs strömmen av och det blev bäcksvart. Musse som somnat i sin bilstol och nyvaken just placerats i vagnen, blev självklart rädd och började gråta. Håkan vägrade lämna den trygga bilen för att ge sig ut i det skräckinjagande mörkret och jag klandrade honom inte ett dugg då jag själv inväntade hugget från den psykopatmördare med mörkerglasögon, som självfallet hade brutit strömmen för att få möjlighet att leka katt och råtta med mig. Någon sådan dök dock aldrig upp och jag släpade trevande en livrädd jycke och en gallskrikande bebis genom kolmörkret ända fram till garageporten. Desperat sparkade och slog jag på den, självfallet utan resultat (ja i alla fall om man bortser från effekten att Musse blev än räddare och skrek än högre och det faktum att Håkan kissade på sig av förskräckelse). Slutligen hittade jag dock ett slags handtag som jag efter blod, svett och tårar (inte bara Musses, utan även mina) lyckades få upp och dra upp dörren med. När vi sedan kom in i vår port, upptäckte jag att strömlösheten regerade även där och att hissen därmed inte fungerade. Vi var med andra ord strandsatta i trapphuset. När elektriciteten väl behagade återvända, hade 30 minuter av min tvättid redan gått och min hysteriska bebis krävde lunch innan jag ägnade mig åt något annat. När jag sedan äntligen hade samlat ihop tvätten och tagit oss ned till tvättstugan, hade vår tid gått förlorad till en "bättre behövande". Denna bättre behövande hävde spydigt ur sig att om man är rädd om sin tvättid så får man se till att vara på plats i tid. Om jag ändå hade haft min kaststjärna på mig...
Jag klarar helt enkelt inte av livet. Nej livet och jag går av någon sorglig anledning inte ihop. Kort och gott. Dagens sanning. Rätt och slätt. Diagnosen är ställd. Undrar om det finns någon form av handikappbidrag att söka för detta?
Musse...
...har umgåtts med extrapappa Jens hela dagen. De har tjoat och tjimmat och badat och varit på en pizzeria och prövat en yougurtdessert och träffat andra bebisar under ett träd och åkt vagn med mera. Morsan har haft ångest och varit ett nervvrak.
(Musse fattade tycke för Jens redan i tidig ålder. På fotot är han endast 4 veckor gammal, men visar tydligt med sitt lilla långfinger vad han tycker om alla i sin omgivning i jämförelse med favoriten Jens).
(Musse fattade tycke för Jens redan i tidig ålder. På fotot är han endast 4 veckor gammal, men visar tydligt med sitt lilla långfinger vad han tycker om alla i sin omgivning i jämförelse med favoriten Jens).
Endast Noni...
...är vaken. Rolig flock man har...
