Mitt kaffe är så jävla Punk!
Det här filtret har använts tre gånger hittills.
Mvh Handlar-Utan-Inköpslista
Giving you the walk of shame
Det här med att jag efter att ha läst rubriken till denna...
...faktiskt klickade mig vidare på Aftonbladet.se för att läsa hela artikeln.
"självförakt"
MORSANS skåp!!!!!
Detta är mitt skåp.
Jag har lås på det.
Beritfrukost
För ungefär tio år sedan var jag tillsammans med en kille från Iran som hette Pedram. När vi hade varit ute på galej i Norrköping, så sov vi alltid över hos mina föräldrar. Pedram älskade att sova över hos mina föräldrar för det betydde att han då skulle serveras en sådan enligt sin egen mening, fantastisk frukost. Min mamma som gick bort för snart nio år sedan, dukade fram flera olika sorters härligt bröd och rejäla pålägg, smöret var alltid Bregott och inget plastigt Lätt&lagom-margarin, juice, diverse teer, kaffe och Oboy fanns alltid att tillgå och den som ville ha gröt, fil eller yoghurt fick också sina behov tillfredsställda. Mamma levde efter devisen att "frukosten är det viktigaste målet på dagen" och var ytterst mån om att alla hennes fem barn skulle få i sig ordentligt med mat var morgon. Så jag tog väl denna frukost en aning för given kanske och ansåg inte att den var så särskilt märkvärdig.
Men för Pedram var det annorlunda. Han var knappt van vid att äta frukost och det som erbjöds om mornarna under hans uppväxt, var väl det traditionella tunna pitabrödet. Pedram kallade min mammas frukostar för Beritfrukostar eftersom hon hette Berit och han uttryckligen längtade efter dem i tid och otid. Hon i sin tur var så otroligt nöjd över denna bekräftelse att hon gjorde sitt yttersta för att bräcka föregående Bertifrukost, var gång hon hade oss som nattgäster. När Pedram sa att "nu har du minsann överträffat dig själv igen", så viftade hon dock alltid bort det hela med ett "äsch då". Samtidigt kunde ingen undgå hur hon lyste upp och riktigt mös av tillfredsställelse över hans komplimang.
Kanske visade Pedram den uppskattning som ingen av oss andra någonsin hade givit henne när det gällde denna omsorg? Kanske gav Pedram henne äntligen lön för mödan? Förmodligen var det just så, för utan Pedrams enorma uppskattning och snudd på besatthet av dessa Beritfrukostar, så hade ju jag själv heller inte reflekterat över dem. Jag hade aldrig satt mig ned och skrivit detta blogginlägg om det inte vore för att han fick upp mina ögon för att det min mamma gjorde faktiskt var något unikt.
I morse när jag vaknade så tänkte jag på dessa Beritfrukostar och bestämde mig för att i den mån det går, försöka göra alla våra kommande morgonstunder så mysiga som möjligt. Det behöver dock inte handla om att man ska kunna välja mellan fjorton olika pålägg eller alltid ha hembakat bröd att tugga på. Det kan räcka med att man tänder ett litet ljus vid frukostbordet och tar sig tid att koka ägg. Så från och med idag är Sniff This-flockens frukostar heliga, oavsett om det är vardag eller helg, regn eller sol, eller sommar eller vinter.
Morgonfrisyr
Morgonnos (Håkan - för socialt missanpassad för att kliva upp innan kl 11)
Morgonbajsar
Benny morgonsträcker
Typ ingen kom till skada men...
...hela mitt hem stinker av illaluktande rök och det går inte att vara inomhus. För att få bort stanken så har jag öppnat alla fönster på vid gavel och
slängt ut täcken, kuddar, soffkuddar- och dynor, draperier och handdukar på altanen. Musses säng har jag släpat ut på baksidan och där ligger han nu fridfullt och sover middag.
(tur att det inte regnar)
Det var när jag skulle ta hand om den grinande 1,5-åringen som ilsket hoppade på mina bara fötter med sina gummistövlar på, samtidigt som jag styrde upp ett jobbärende över telefon och internet, som en kastrull på spisen började brinna. När jag väl märkte det släckte jag elden genom att slänga ett lock på kastrullen. Sedan kastade jag ut det rykande eländet genom köksfönstret (hoppas inte grannarna såg!) och ned i rhododendronbusken. Efter det räddade jag barnet och hundarna från röken genom att slänga ut dem alla på altanen. Sedan kastade jag mig åter in i huset för att öppna upp fönster och dörrar, så att röken skulle ha någon stans att ta vägen.
.
Jag har fortfarande ont i bröstet och hosta, men det enda jag kan tänka på är om stackars lille Musse fick i sig någon rök. Han visar dock inga tecken på det, utan sover som sagt fridfullt i sin spjälsäng på baksidan.
.
Det är ju en jädra tur att man har en blogg, så att sådana här idiotiska incidenter kan komma till någon form av nytta. Jag är helt säker på att några av er som läser detta, känner igen er och tänker att det lika gärna kunde ha varit ni som klantat till det så. Ni andra blir kanske istället stärkta av det hela, då ni själva framstår som så mycket bättre än den här Papphammar-morsan till egenföretagare.
Bloggläsare, jag håller er så kär!
Tack för alla fina kommentarer, mail, sms och tweets om inlägget Tro, hopp och kärlek. Det värmer verkligen i hjärtat att putslustiga och sarkastiga lilla jag, fått så fin respons på ett så känsligt inlägg. Jag har haft en bild av att ni som läser bloggen, mestadels gör så för att den är lite knasig och udda och bjuder på skoj och flams, men det tycks inte vara hela sanningen. Tack så mycket för att ni valde att dela med er till mig om vad ni tyckte om just den texten, ni är så himla fina!
Nedan: Benny vet inte hur man gör när man åker bil
Tro, hopp och kärlek
Det var en gång en mamma som var så snäll och mild
Hon hade fått en bebi som var förskräckligt vild
Allt som var farligt ville Bebin göra
På mammans tjat ville han aldrig höra
Det ni läste just är första stycket ur Mamman och den vilda Bebin - en bok som vi fick av Jenny och Nora förra våren. Jenny hade förstått att Musse var ungefär som den vilda bebin, så hon tycke att det var en passande bok för oss. Och hon hade så klart rätt; springa med dockvagnen, upp på stolen, läsa boken, dragkamp med Håkan, hoppa på bordet, fram med kastrullerna, rulla runt på golvet, studsa i sängen, bank på Benny samt kast med liten pipmugg - allt detta inom loppet av 3 minuter. Pust och flämt!
När mamman skulle diska efter maten
och stod och skramlade med kopparna och faten
så höll hon på att svimma
för bebin hoppa i och ville simma
Ovanstående scenario var ungefär vad som inträffade i går, Musse drog fram en köksstol som han blixtsnabbt klättrade upp på och om jag inte hade varit kvick nog så hade han stått på näsan bland smutsdisken i diskhon. Jag har alltid hjärtat i halsgropen när jag är med honom och när han somnat för kvällen går luften ur mig och min kropp vill falla till golvet likt en lealös geléklump. Människor som besöker oss blir trötta efter några minuter i min lilla orkans närvaro och jag i min tur börjar bli trött på frågan om ifall han alltid är så här VILD!? Ja, han är ALLTID precis så vild!
MEN förstår ni, nu ska jag avslöja en sak. Denna galna och busiga virvelvind som kan orsaka en sådan förödelse i vaket tillstånd, är på fullaste allvar och i ärlighetens namn det som får mig att kliva upp på morgnarna. Han är det som som gör att jag kan rycka på axlarna och säga till mig själv att allting kommer att ordna sig. Detta låter kanske konstigt, han borde väl vara det som gör att jag oroar mig än mer? Han borde väl förmå mig att uppleva att de svårigheter och jobbigheter som jag ständigt och jämt tampas med, skapar än mer förödelse om allt skiter sig eftersom de ju då även drabbar honom och hans tillvaro.
Men så är det alltså inte, för så länge jag har Musse och han är frisk och kry och springer runt, tjoar, tjimmar, skrattar och skriker så är mitt liv komplett. Så länge jag har det här vackra barnet att slösa all min kärlek på och spendera min tid med, så känner jag mig trygg. Jag behöver inget annat, för ingenting annat är värt någonting i jämförelse. Och han behöver i sin tur inte heller något annat än en kärleksfull, glad och rolig familj. Om hans vinteroverall är ärvd efter Arvid eller nyinköpt och regnbågsrandig från Molo, spelar honom ingen roll. Om vi har picknick med äggmackor på utkiksberget i skogen, istället för att ta en tur till svindyra Kolmårdens djurpark med tillhörande restaurangbesök, så är han precis lika glad. Min son behöver inga dyra designleksaker från danska Rice, i går lekte han så glatt med små kottar och pinnar samt en maruska-docka som vi fått efter hans farmor. Varken Musse eller jag längtar efter att åka utomlands, vi tar ju dagligen med oss våra knasiga hundar till vår fina sjö Glottern och badar i den.
Jag kliver alltså inte upp om morgnarna för Musses skull, jag kliver upp om morgnarna tack vare Musse. Så tack Musse, tack för att jag får känna kärlek, glädje och framtidshopp. Du är beviset på att jag alltid kommer kunna skratta och vara glad, det är därför som du också är min trygghet.
"allting ordnar sig"
Kläderna gör mannen?
Jo min son har ju en hel del rosa plagg i sin garderob och visst har jag förstått att detta är fruktansvärt jobbigt för alla er där ute som inte är färgblinda.
Men jag kan dock inte låta bli att fundera över hur det känns? Svider det i ögonen på er eller är det mer som en irriterande klåda likt en allergisk reaktion? Hur som haver så har ni min sympati, era små stackare.
Mvh socialt missanpassad morsa
Det är inte alla...
...som har ett alldeles eget chipsmongo hemma!
"få förunnat"
Den panik som uppstår...
...när jag kommer att tänka på det här....
...och vår situation om 14 år. Jag har insett att Josef Fritzl var långt ifrån poänglös och måhända enkom en extrem.
*ljudisolerar och möblerar torpargrunden*
Avsparken för min livskris
Josephine Bornebush är född 1981 och bloggar för Amelia. Är inte Amelia en tanttidning? Är Josephine Bornebush, född 1981, en tant? Detta känns otroligt jobbigt att skriva, men i så fall är jag också en tant. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"inte redo att kliva in i Ameliaeran"
Bilden nedan föreställer mig när jag snyggposerar, så försök bortse från det där stillebenet som ligger på bordet i bakgrunden...
Lilla axeln fick jag visst med där också. Herre gud.....
Grattis på namnsdagen Veronica Charlotta Linnea
I går hade jag namnsdag för tredje gången denna månad. Därför tyckte jag att det var på sin plats att faktiskt bli firad, varför jag bakade en enmanssockerkaka (lånade Musses lilla form).
Möjligtvis så rörde det sig om en tvåmannakaka, men eftersom jag vägrade bjuda så var den i praktiken en enmanskaka.
Innan jag gräddade den så tryckte jag i jordgubbar och mörk choklad i smeten.
Efter att jag ätit nästan hela, hamnade jag i sockerkoma och däckade på soffan. Som tur var så har jag en fantastisk 1,5-åring här hemma som sjunger likt en gud. Klockan var väl 23.17 när han väckte mig med sin skråååååålande skönsång.
Det är väldigt mycket trevligare att vakna av sång, än att bli väckt av gråt och skrik kan jag förtälja.
Jag tolkar det som hans sätt att gratulera morsan på namnsdagen. Hur som haver så somnade jag sedan om i sängen med sminket på och när jag vaknade i morse så såg jag ut så här rödmosig och djävlig.
Men det är lugnt, jag har varit med om värre morgonskräckupplevelser. I torsdags vaknade jag exempelvis upp så här...
...det tog flera timmar att skaka av sig det där uttrycket kan jag förtälja. Måhända hade jag väl drömt något drastiskt.
Det är sånt här jag gillar...
...när djur agerar mot varandra alltså!
"djurdjävlar"
Benny Hill-räka
Jag blir vansinnig!!!!!
"motionssimspring"
Morsan bekänner
I natt slängde jag ut Andreas skor på altanen och stack ned en lapp i en av dem. På lappen hade jag skrivit något i stil med:
"...du vet inte var dina skitiga strumpor bor..."
Så här i morgonljuset känns kanske det tilltaget som en överreaktion (om än en kreativ överreaktion) och jag kan inte riktigt stå för det.
/mvh Nattpsykotisk
Tulle Tussilago
Min bebis har trassligt fluffigt hår som luktar sommar.
Jag vill borra in mitt ansikte i hans kalufs och andas ett tag.
Andas in luddigt dunigt fjun.
Annat är det med hunden.
Jag vill bo i en svamp, annars får jag kramp!
Halloj, halloj, halloj, halloj, halloj, halloj, halloj, halloj, halloj! I skrivande stund är jag som ni kanske märker, exalterad till tusen!!!!! Ja det finns faktiskt ingen hejd på hur enorma mina förväntningar är för tillfället. Vi ska nämligen bygga ännu en våning på vårt hus!!!!!!!
Vi ska öppna upp taket och dynga dit en andra våning och av bara farten kanske vi tar i lite till och slänger dit en tredje. Nu blev ni allt förvånade va? Det blev jag också när jag fick reda på det, kan jag förtälja. Jag hade nämligen inte den blekaste aning om detta märkliga byggprojekt. Men i enlighet med ordet på byn och grannarnas kvacksalvande, så ska vi förstöra den gemytliga atmosfären här ute i skogen, genom att förvandla vår stuga till ett flervåningshus.
Undrar vem det är som ska hålla i hammaren (*orolig*)?
Det bästa med vintern är att folk håller sig inomhus och man slipper se och möta sina grannar.
"Kackel, kackel, kackel, kackel, kackel"
Vi ska öppna upp taket och dynga dit en andra våning och av bara farten kanske vi tar i lite till och slänger dit en tredje. Nu blev ni allt förvånade va? Det blev jag också när jag fick reda på det, kan jag förtälja. Jag hade nämligen inte den blekaste aning om detta märkliga byggprojekt. Men i enlighet med ordet på byn och grannarnas kvacksalvande, så ska vi förstöra den gemytliga atmosfären här ute i skogen, genom att förvandla vår stuga till ett flervåningshus.
Undrar vem det är som ska hålla i hammaren (*orolig*)?
Det bästa med vintern är att folk håller sig inomhus och man slipper se och möta sina grannar.
"Kackel, kackel, kackel, kackel, kackel"
I morse vaknade jag upp...
...med en gigantisk bröstvårta till vänsterarmbåge!
Ont så in i helvete gör den också och jag fattar inte vad det hela handlar om?
Så här ser den andra armbågen ut - inte ett dugg röd, svullen eller öm.
Den enda rationella förklaring jag kan komma fram till, är att den beror på att jag burit omkring på Musse en hel del den sista tiden. Han var exempelvis hemma från dagis hela förra veckan på grund av magsjuka och ville då gärna bli runtburen. I smidighetens tecken sitter han då oftast på min vänstra höft och arm, eftersom jag behöver kunna ha högerhanden fri till annat. Oraklet i mig säger mig därmed att det rör sig om en belastningsskada.
För att råda bot på detta fruktansvärda tillstånd av smärta och för att undvika att det upprepas i framtiden, har jag fattat beslutet att amputera armen. Skönt att jag inte hunnit göra den där chabby-chick-tatueringen som jag yrade om i går. Då hade jag nämligen blivit väldigt förbannad ur onödighetsynpunkt och näst efter att drabbas av bröstvårtearmbåge så är att vara förbannad det värsta tillståndet jag kan tänka mig.
"tur i oturen"
Ont så in i helvete gör den också och jag fattar inte vad det hela handlar om?
Så här ser den andra armbågen ut - inte ett dugg röd, svullen eller öm.
Den enda rationella förklaring jag kan komma fram till, är att den beror på att jag burit omkring på Musse en hel del den sista tiden. Han var exempelvis hemma från dagis hela förra veckan på grund av magsjuka och ville då gärna bli runtburen. I smidighetens tecken sitter han då oftast på min vänstra höft och arm, eftersom jag behöver kunna ha högerhanden fri till annat. Oraklet i mig säger mig därmed att det rör sig om en belastningsskada.
För att råda bot på detta fruktansvärda tillstånd av smärta och för att undvika att det upprepas i framtiden, har jag fattat beslutet att amputera armen. Skönt att jag inte hunnit göra den där chabby-chick-tatueringen som jag yrade om i går. Då hade jag nämligen blivit väldigt förbannad ur onödighetsynpunkt och näst efter att drabbas av bröstvårtearmbåge så är att vara förbannad det värsta tillståndet jag kan tänka mig.
"tur i oturen"
Jag känner mig trist...
...trälig och tråkig. Det är dags för en vårförändring av något slag. En vill ju gärna vara fräsch till sommaren. Frågan är bara vad jag ska hitta på. Ännu en tatureing kanske? Nej det känns på tok för lamt faktiskt och lite väl kostsamt. Hmmmmmmm.....
*tänker så det knakar*
NU HAR JAG DET! Jag ska byta namn så klart!!!! Här med ber jag nära och köra att hålla utkik efter inbjudningskort till årets namngivarfest i era brevlådor!
Med Vänliga Hälsningar Grill-Britt
"förnyelse"
Och här sitter Grill-Britt och solar på altanen med gårdagens maskara rasande nedför kinderna och elefantarmen blottad. Det finns sannerligen plats för en rejäl gadd här, kanske borde jag slå till på en sådan ändå? Något träffrätt citat chabby chick-stajleeeeeee, skulle sitta fint.
*tänker så det knakar*
NU HAR JAG DET! Jag ska byta namn så klart!!!! Här med ber jag nära och köra att hålla utkik efter inbjudningskort till årets namngivarfest i era brevlådor!
Med Vänliga Hälsningar Grill-Britt
"förnyelse"
Och här sitter Grill-Britt och solar på altanen med gårdagens maskara rasande nedför kinderna och elefantarmen blottad. Det finns sannerligen plats för en rejäl gadd här, kanske borde jag slå till på en sådan ändå? Något träffrätt citat chabby chick-stajleeeeeee, skulle sitta fint.
Denna lördag...
...låter jag gårdagens smink sakta flagna av min hy. Det tar tid. Men jag är tålmodig. Och ofräsh.
Jag tar tid på det hela med ett timglas. Ser de som ett experiment i vilket man faktiskt kan nyttja oprecisisa mätinstrument. Det finns ju inte så många sådana experiment nu för tiden, så det gäller att ta vara på de få tillgängliga.
Jag tar tid på det hela med ett timglas. Ser de som ett experiment i vilket man faktiskt kan nyttja oprecisisa mätinstrument. Det finns ju inte så många sådana experiment nu för tiden, så det gäller att ta vara på de få tillgängliga.
