HEJ DÅ BLOGGEN!!!!!!!!
Eller hej då blogg.se och hej mama.nu, menar jag. Det är känns lite vemodigt att lämna www.sniffthis.blogg.se, men det är så himla mycket roligare på http://blogg.mama.nu/sniffthis/(spara genast ned den nya adressen som favorit!!!). Klicka här för att besöka vår nya fräscha blogg, Flocken Sniff This
Mvh Morsan, Musse och Håkan
Mitt kaffe är så jävla Punk!
Det här filtret har använts tre gånger hittills.
Mvh Handlar-Utan-Inköpslista
Saliga Munken - din oas i Augustifestöknen
Efter en repa längs marknadsgatan i lördags, drog jag med mig Mamma och Pappa till Saliga Munken. Jag hade hört att där vankas bra käk och god dryck till toner av grym musik och var tvungen att kolla upp det.
Jag danskäkade Wallenbergare med mos och rårörda lingon...
...och testa bordens krypvänlighet...
...och uteserveringsmöblemangets hållbarhet...
Saliga Munken får 5 proppar av 5 möjliga.
I Åby ska allt va så jävla normalt...
...inte ens en liten avocado på Konsum får sticka ut det minsta! Men jag förstår att dom väljer att märka denna så exotiska frukt (grönsak? bär?) med etiketten "normal", för annars skulle ingen av byborna våga köpa den.
"Byhåla"
SPEKTAKEL
Det har ju som sagt varit Augustifest i stan och i lördags drog sig 3/5 av Sniff This-flocken in för att delta i tramset. Själva målet med det hela var att Pyttemänniskan skulle få en heliumballong.
...och det fick han....
...så nu rastar han och Benny ballong varje dag...
Skönt att slippa ha dom i hasorna!
mvh Håkan
Giving you the walk of shame
Det här med att jag efter att ha läst rubriken till denna...
...faktiskt klickade mig vidare på Aftonbladet.se för att läsa hela artikeln.
"självförakt"
Benny asså...
...ingen knähund direkt. Han ordnar med sig själv, kan man säga.
"bordhshund"
Sart är det jul...
....tomten kan ha gått och blivit snål och somliga praktiserar ordmärkeri redan i väldigt unga år.
Mer Carpe Diem än så här...
...blir det banne mig inte efter en repa längs Augustifestens white trash-marknad.
"fånga dagen"
MORSANS skåp!!!!!
Detta är mitt skåp.
Jag har lås på det.
The Never Ending Story...
...denna fantastiska 80-talsrulle! Jag var totalt besatt av den som barn. Det blir nog till att tillägna fredagsmyset The Never Ending Story i kväll. Undrar dock hur jag kom att tänka på den?
"Nostalgi"
Stackars lilla grillen...
Om 4 månader måste ni påminna mig om att jag ska ta ännu ett kort på den här jäveln.
Den kommer nämligen stå kvar på precis samma ställe då som nu och inte alls bo inne i boden där den ju hör hemma under vinterhalvåret.
"självinsikt"
Royal Baby
Sverige ska få en bebis! Och vi kommer att fota den och älska den och beundra den, för vi har betalat för den!
Jag har köpt nya skor
"grisen i säcken"
Grabbhäng
Jag är på väg någonstans om ni undrar...
Jag går med lätta men bestämda steg...
Kanske stannar jag för att betrakta något...
...och fundera över en anekdot som hör just detta tinget till...
...men sedan minns jag att trampa på...
Jag måste hinna ned till Batte innan bästa glöden falnat...
Jag måste hinna dit ned där det vankas kabanoss och en eller annan bratwurst...
Över en drös grillkorv snackar vi om livets alla väsentligheter. Så enkelt men så nobelt.
"man 2 man"
Beritfrukost
För ungefär tio år sedan var jag tillsammans med en kille från Iran som hette Pedram. När vi hade varit ute på galej i Norrköping, så sov vi alltid över hos mina föräldrar. Pedram älskade att sova över hos mina föräldrar för det betydde att han då skulle serveras en sådan enligt sin egen mening, fantastisk frukost. Min mamma som gick bort för snart nio år sedan, dukade fram flera olika sorters härligt bröd och rejäla pålägg, smöret var alltid Bregott och inget plastigt Lätt&lagom-margarin, juice, diverse teer, kaffe och Oboy fanns alltid att tillgå och den som ville ha gröt, fil eller yoghurt fick också sina behov tillfredsställda. Mamma levde efter devisen att "frukosten är det viktigaste målet på dagen" och var ytterst mån om att alla hennes fem barn skulle få i sig ordentligt med mat var morgon. Så jag tog väl denna frukost en aning för given kanske och ansåg inte att den var så särskilt märkvärdig.
Men för Pedram var det annorlunda. Han var knappt van vid att äta frukost och det som erbjöds om mornarna under hans uppväxt, var väl det traditionella tunna pitabrödet. Pedram kallade min mammas frukostar för Beritfrukostar eftersom hon hette Berit och han uttryckligen längtade efter dem i tid och otid. Hon i sin tur var så otroligt nöjd över denna bekräftelse att hon gjorde sitt yttersta för att bräcka föregående Bertifrukost, var gång hon hade oss som nattgäster. När Pedram sa att "nu har du minsann överträffat dig själv igen", så viftade hon dock alltid bort det hela med ett "äsch då". Samtidigt kunde ingen undgå hur hon lyste upp och riktigt mös av tillfredsställelse över hans komplimang.
Kanske visade Pedram den uppskattning som ingen av oss andra någonsin hade givit henne när det gällde denna omsorg? Kanske gav Pedram henne äntligen lön för mödan? Förmodligen var det just så, för utan Pedrams enorma uppskattning och snudd på besatthet av dessa Beritfrukostar, så hade ju jag själv heller inte reflekterat över dem. Jag hade aldrig satt mig ned och skrivit detta blogginlägg om det inte vore för att han fick upp mina ögon för att det min mamma gjorde faktiskt var något unikt.
I morse när jag vaknade så tänkte jag på dessa Beritfrukostar och bestämde mig för att i den mån det går, försöka göra alla våra kommande morgonstunder så mysiga som möjligt. Det behöver dock inte handla om att man ska kunna välja mellan fjorton olika pålägg eller alltid ha hembakat bröd att tugga på. Det kan räcka med att man tänder ett litet ljus vid frukostbordet och tar sig tid att koka ägg. Så från och med idag är Sniff This-flockens frukostar heliga, oavsett om det är vardag eller helg, regn eller sol, eller sommar eller vinter.
Morgonfrisyr
Morgonnos (Håkan - för socialt missanpassad för att kliva upp innan kl 11)
Morgonbajsar
Benny morgonsträcker
Dahlia fyllde 3 för ett tag sedan...
...och vid det firandet kunde man ju inte annat än närvara!
Jag framförde till och med en fanfar till hennes ära.
Hon uppskattade dock vårt gula paket mycket mer. Det innehöll en stor robot.
Det vankades både tårta och tacos
Max körde dock en alldeles egen tacovariant, som han tydligen har tagit patent på (smart)
Max berättade att han har en robot hemma. En röd.
Lovis var också på plats. I fin fontänfrisyr, med bihanget Tompa.
Mamma skulle så klart gulla med Lovis
Jennie också...
...inte konstigt att hon tröttnade till slut.
Jag gullade med Dalle...
...det var ju trots allt hon som fyllde år!
Skördetider
I flera timmar hängde vi ute i opbyggden. Plockade och plockade och plockade.
Inte förrän hela mjölkkannan var full var Mamma nöjd
Men jag smakade emellanåt
Sedan fick jag blåbärssås på mannagrynsgröten
Väl värt!
Vår årliga kräftskiva i bilder
Hemodlad krondill på väg att bli spad
Hattpåtagning
Jycksen hade sin egen skiva kan man säga
Pyntat och dukat
Huvudingrediensen
Västerbottenpaj af Jörhedens, i förgrunden styrkedroppar
Krondill, spad och kräftor
Skönt med en solstänkt kräfskiva
The Newly Weds
The number one kräftfantast
Jonas håller låda - att skrodera är snudd på en tvångshandling för honom.
Pappa Pandy med Benny Bängbula
Tvångshattad hund - är det kräftis så är det!
Håkan lämnade in först av alla - amatör!
Efterlysning: Den Lilla Sjöjungfrun på VHS
Igår var vi hemma hos Morbror Mats. Han berättade att Maria hade smitit från gruppboendet vid tre tillfälle under den gångna veckan. Morbror Mats misstänker att hon har blivit precis garsken. Annars hade han inte så värst mycket annat att rapportera.
Vi skålade i kaffe och mjölk och tuggade mariekex.
Med oss till Morbror Mats, hade vi en hel kasse med VHS-filmer som Carros mamma rotat fram. Morbror Mats är av åsikten att VHS-filmer är väldigt mycket smidigare än DVD-skivor - bara att stoppa in och trycka på play! Han blev dock inte riktigt så yster över presenten som vi hade önskat oss. Den innehöll nämligen inte Disneys tecknade version av Den Lilla Sjöjungfrun. Morbror Mats är ute efter både originalet och alla dess efterföljare. Om det är någon som sitter och trycker på dessa på VHS, så får ni gärna hojta till. Vi betalar dyrt!
The Horror
Skogens Konung...
...har en akilleshäl.
"PANIKFRAMKALLANDE KLETIG KÅDA"
Befängda byracka!
Mamma har varit sjuk och jag tog då på mig ansvaret att rasta Håkan.
En relativt enkel uppgift...
...om det inte vore för att idioten ska gå åt fel håll hela tiden.
Att jycken är så pass usel på att samarbeta, kommer ligga honom i fatet i framtiden. Jag tänker i alla fall inte ge honom några goda referenser, det kan ni skriva upp!
Rutchar rött
Hopplöst fall, doktorn grät
Var morgon när Benny vaknat, går han ut i den rosa hallen. Väl där ställer han sig framför garderobens spegeldörrar och stirrar surt och morrar dovt åt bilden av sitt eget tryne. Han blir uppenbart provocerad av åsynen av sig själv (förståeligt). Ofta gör han även några fåniga försöka till utfall och blir lika rädd var gång som spegelhunden gör precis det samma. Vilken idiot!
Efteråt lägger han sig och paltar i sängen. Som om inget har hänt. Som om han nyss inte stått där och visat upp sin vassaste hörntand och rest ragg likt den värsta hyena. Kanske försöker han förtränga den osäkerhetsblandade ilska som han känner över spegelhunden? Den osäkerhetsblandade ilska som mynnat ut i total förvirring.
Det hela är behjärtansvärt att bevittna om än ack så komiskt. Benny måste vara den mest korkade jycken i mannaminne. Och den ska jag sörja för och lära hundlivets stora gåtor. Det oket hänger över just mina axlar.
"Håkan oturskorp"
Till skogs!
Jag och dragdjuren tar oss fram...
...över stock och sten...
...över berg och dal...
...tillslut är man dock framme
Man sitter där mossan är som mjukast. Det är skönt för gumpen...
...och ryggen
I skogen får man bjuda Benny...
...trots att han är så nedrans ful
Mamma dricker kaffe med kotte...
...jag dricker mjölk ur burk
Morfar ska ha sitt...
...skogens röda guld plockar vi till honom
Uteliggare
Being yourself just isn´t enough...
Gustav aka Surbullen och Ingrid, hade förra veckan vänligheten att svänga förbi hos oss på visit och en kaffetår. Meningen var att Johnny också skulle ha varit med så att han och jag skulle få prata ut och gräva ned stridsyxan (ja ni vet ju alla hur det gick sist). "Tyvärr" så kände sig Johnny krasslig, så han blev kvar hemma. Det medförde dock inte att jag fick mer uppmärksamhet av gästerna. Nej de hade enbart ögon för Pyttemänniskan och fånade sig och åmade sig och skrattade åt varenda fjanteri han tog sig för.
Jag slickade till och med Gustav i armhålan vid ett tillfälle, men han brydde sig ändå bara om Musse.
Trots att Musse skedade Gustavs tatueringar, så fick han ändå åka flygplan.
Vad ska egentligen en hund behöva göra för att få lite uppskattning?
En bild säger mer än tusen ord...
...men ibland finns det budskap i bilderna som man vill framhäva lite extra och då kan man ta hjälp av en röd tuschpenna.
"fittan-före-hållning"
Höjden av gästfrihet
Det var jag, hundarna, mamma och pappa. Vi åkte bil hur länge som helst. Men jag vet allt att roa mig under bilfärder, så mig går det minsann ingen nöd på!
Till slut kom vi dock fram till Svante, Svea, Tuva, Lisa och Fredriks sommarpärla.
Tuva dukar
Svante nedan, är högsta hönset kan man säga. Det är han som fattar de tunga besluten i deras flock.
Han visade upp en otrolig gästfrihet och bjöd på än den ena...
...och än den andra delikatessen.
(observera the smörgåspålägg av rang!)
Svante kom till och med dragande med en livs levande sork till efterrätt, som han varit ute i skogen och haffat! Till hans enorma besvikelse var det dock ingen som ville ha den och han blev otroligt kränkt när Lisa, Mamma och Fredrik istället såg till att den kunde löpa tillbaka till vildmarken. Svante kände sig faktiskt så pass tasstrampad, att han lade sig med armarna i kors och surade resten av kvällen.
Själv valde jag då att vila ögonen på övervåningen...
...och Svea som alltid håller en relativt låg profil, satt då bredvid och vakade över mig hela tiden. Att ta ansvar för gästens säkerhet, är också en typ av gästfrihet.
Inkörsporten
Jag känner mig lite olustig. Benny är så väldans oregerlig. Till viss del är det väl mitt ansvar som förebild och äldre och visare jycke, att se till så han inte ramlar in på fel spår här i livet. Samtidigt känner jag att det finns gränser för vad jag mäktar med. Nej jag vet faktiskt varken ut eller in när det gäller den där odågan.
"jädra y-barn"
Klockan 07.11, lördag
Morgonstund har propp i mund
Släng ut dom i skogen bara!
Dödfött
Försöker skriva en bokrecension. Det enda ord jag kommer att tänka på är "dravel".
Ankor. Existerar de ens? Skitbok.
Kvällsmat
Det är ju trots allt fredag
Haters gonna hate....
Typ ingen kom till skada men...
...hela mitt hem stinker av illaluktande rök och det går inte att vara inomhus. För att få bort stanken så har jag öppnat alla fönster på vid gavel och
slängt ut täcken, kuddar, soffkuddar- och dynor, draperier och handdukar på altanen. Musses säng har jag släpat ut på baksidan och där ligger han nu fridfullt och sover middag.
(tur att det inte regnar)
Det var när jag skulle ta hand om den grinande 1,5-åringen som ilsket hoppade på mina bara fötter med sina gummistövlar på, samtidigt som jag styrde upp ett jobbärende över telefon och internet, som en kastrull på spisen började brinna. När jag väl märkte det släckte jag elden genom att slänga ett lock på kastrullen. Sedan kastade jag ut det rykande eländet genom köksfönstret (hoppas inte grannarna såg!) och ned i rhododendronbusken. Efter det räddade jag barnet och hundarna från röken genom att slänga ut dem alla på altanen. Sedan kastade jag mig åter in i huset för att öppna upp fönster och dörrar, så att röken skulle ha någon stans att ta vägen.
.
Jag har fortfarande ont i bröstet och hosta, men det enda jag kan tänka på är om stackars lille Musse fick i sig någon rök. Han visar dock inga tecken på det, utan sover som sagt fridfullt i sin spjälsäng på baksidan.
.
Det är ju en jädra tur att man har en blogg, så att sådana här idiotiska incidenter kan komma till någon form av nytta. Jag är helt säker på att några av er som läser detta, känner igen er och tänker att det lika gärna kunde ha varit ni som klantat till det så. Ni andra blir kanske istället stärkta av det hela, då ni själva framstår som så mycket bättre än den här Papphammar-morsan till egenföretagare.
Bloggläsare, jag håller er så kär!
Tack för alla fina kommentarer, mail, sms och tweets om inlägget Tro, hopp och kärlek. Det värmer verkligen i hjärtat att putslustiga och sarkastiga lilla jag, fått så fin respons på ett så känsligt inlägg. Jag har haft en bild av att ni som läser bloggen, mestadels gör så för att den är lite knasig och udda och bjuder på skoj och flams, men det tycks inte vara hela sanningen. Tack så mycket för att ni valde att dela med er till mig om vad ni tyckte om just den texten, ni är så himla fina!
Nedan: Benny vet inte hur man gör när man åker bil
Klockan 06.17...
...i morse var det dags för mig att bli friserad. Det var kanske inte den mest ultimata tiden, men duktiga frisörer är ju rena konstnärer, så jag tänkte att det var bäst att låta honom skapa medan inspirationen fanns där.
Jag tvingades dock genomlida en ganska omild behandling och det hela tycktes handla om att han skulle rufsa sig fram till en frisyr på min arma skalle - säkert någon ny fransk metod.
Jag vill inte påstå att jag är helnöjd med resultatet, men han ansåg att hans verk blev otroligt lyckat och jag litar så klart på ett proffs.
En får väl tacka så mycket helt enkelt
Kök i köket
Heldag med ett hemligt brudpar
Förra veckan trodde Ida och Jens att dom skulle kunna gifta sig i smyg, utan att bli firade det allra minsta av gänget. Glöm den inbillningen sa vi och kidnappade brudparet!
Bruden med sin fina mage
Tapas
Stockros
Slöjpåtagning
Mellansnacks
Brudparet
Ugnsfixad fågel
Spritsad potatis
Brudgum - mätt och belåten
Bröllopstårta
Och så levde dom lyckliga i alla sina dar...
NEEEEEEEEEEJ INTE DOM!!!!!
"tappar tron på mänskligheten"
Ina di Woods of Åbylon
"Skogen - Norrköping 1-0"
Tro, hopp och kärlek
Det var en gång en mamma som var så snäll och mild
Hon hade fått en bebi som var förskräckligt vild
Allt som var farligt ville Bebin göra
På mammans tjat ville han aldrig höra
Det ni läste just är första stycket ur Mamman och den vilda Bebin - en bok som vi fick av Jenny och Nora förra våren. Jenny hade förstått att Musse var ungefär som den vilda bebin, så hon tycke att det var en passande bok för oss. Och hon hade så klart rätt; springa med dockvagnen, upp på stolen, läsa boken, dragkamp med Håkan, hoppa på bordet, fram med kastrullerna, rulla runt på golvet, studsa i sängen, bank på Benny samt kast med liten pipmugg - allt detta inom loppet av 3 minuter. Pust och flämt!
När mamman skulle diska efter maten
och stod och skramlade med kopparna och faten
så höll hon på att svimma
för bebin hoppa i och ville simma
Ovanstående scenario var ungefär vad som inträffade i går, Musse drog fram en köksstol som han blixtsnabbt klättrade upp på och om jag inte hade varit kvick nog så hade han stått på näsan bland smutsdisken i diskhon. Jag har alltid hjärtat i halsgropen när jag är med honom och när han somnat för kvällen går luften ur mig och min kropp vill falla till golvet likt en lealös geléklump. Människor som besöker oss blir trötta efter några minuter i min lilla orkans närvaro och jag i min tur börjar bli trött på frågan om ifall han alltid är så här VILD!? Ja, han är ALLTID precis så vild!
MEN förstår ni, nu ska jag avslöja en sak. Denna galna och busiga virvelvind som kan orsaka en sådan förödelse i vaket tillstånd, är på fullaste allvar och i ärlighetens namn det som får mig att kliva upp på morgnarna. Han är det som som gör att jag kan rycka på axlarna och säga till mig själv att allting kommer att ordna sig. Detta låter kanske konstigt, han borde väl vara det som gör att jag oroar mig än mer? Han borde väl förmå mig att uppleva att de svårigheter och jobbigheter som jag ständigt och jämt tampas med, skapar än mer förödelse om allt skiter sig eftersom de ju då även drabbar honom och hans tillvaro.
Men så är det alltså inte, för så länge jag har Musse och han är frisk och kry och springer runt, tjoar, tjimmar, skrattar och skriker så är mitt liv komplett. Så länge jag har det här vackra barnet att slösa all min kärlek på och spendera min tid med, så känner jag mig trygg. Jag behöver inget annat, för ingenting annat är värt någonting i jämförelse. Och han behöver i sin tur inte heller något annat än en kärleksfull, glad och rolig familj. Om hans vinteroverall är ärvd efter Arvid eller nyinköpt och regnbågsrandig från Molo, spelar honom ingen roll. Om vi har picknick med äggmackor på utkiksberget i skogen, istället för att ta en tur till svindyra Kolmårdens djurpark med tillhörande restaurangbesök, så är han precis lika glad. Min son behöver inga dyra designleksaker från danska Rice, i går lekte han så glatt med små kottar och pinnar samt en maruska-docka som vi fått efter hans farmor. Varken Musse eller jag längtar efter att åka utomlands, vi tar ju dagligen med oss våra knasiga hundar till vår fina sjö Glottern och badar i den.
Jag kliver alltså inte upp om morgnarna för Musses skull, jag kliver upp om morgnarna tack vare Musse. Så tack Musse, tack för att jag får känna kärlek, glädje och framtidshopp. Du är beviset på att jag alltid kommer kunna skratta och vara glad, det är därför som du också är min trygghet.
"allting ordnar sig"
Årets hjälte
Jag vill ge alla världens ostbågar till den äldre dam som tog sig an den lilla ensamma elvaåring, som i går av en konduktör kastades av ett tåg för att hon inte kunde visa upp någon biljett. Tur att det finns gamla snälla tanter med civilkurage och stora hjärtan!
"Sverige 2011"
SJ SJ gamle vän, festligt att du lever än....
En elvaårig flicka flyr ensam med sin storasyster, från våldets Kongo. De tar sig genom Afrika, upp genom Europa och hamnar slutligen i det trygga landet i norr. I går skulle de resa från en flyktingförläggning i Örebro, till Göteborg. När elvaåringens storasyster går på toaletten, kommer konduktören. Elvaåringen kan då inte uppvisa något giltigt färddokument och eftersom hennes svenska är så pass begränsad, så kan hon heller inte förklara att hennes storasyster har med sig biljetterna inne på toaletten. Så konduktören slänger av henne - en liten flickan som inte kan göra sig förstådd, tvingas av konduktören av tåget och lämnas ensam i en främmande stad, i ett främmande land.
Klockan är nu 08.20 och hon är fortfarande inte återfunnen. Det var alltså här i trygga Sverige, som den lilla flickans resa gick åt pipsvängen. Så ironiskt?
Många gånger under min tid som långväga pendlare, blev jag behandlad illa och otrevligt bemött av SJ´s tågpersonal. Så sen
t som här om dagen diskuterade jag med en vän om att både konduktörer och cafébiträden borde gå en charmkurs. Men efter denna incident kan man inte fastslå annat än att SJ´s personal är lobotomerad.
"Sverige 2011"
Det är en utsatt tid vi lever i
Inte ens två veckor har gått sedan vårt grannland skakades av terrordåd och nu händer det igen! I Sverige!!!!!!!
Inte nog med att hackarna, förlåt jag menar förstås terroristerna, hade mage att publicera en bild på ett sprängt anushål(?) så hade dom även fräckheten att radera ett inlägg som det tagit Linda fyra timmar att skriva.
Urtypisk medlem av Sniff This-flocken
Det här om att han har läst sig till söms uppe på soffbordet, med hjälp av Vem ska trösta Knyttet. Vad är det om?
"så rullar vi"
Perspektiv...
Incident 1
Här om dagen skrev min kloka vän Nora en statusuppdatering på facebook, i vilken hon berättade att hon på ett fik hade låtit sin son Aron välja vilken av de färgglada stolarna han ville sitta på. Han bestämde sig för en rosa. En man i 50-årsåldern som satt i närheten och hade observerat scenariot, hävde då ur sig att han blev uppriktigt oroad över att Aron valt den rosa stolen.
Incident 2
I kommentarfältet till Noras ovanstående statusuppdatering, skriver en tjej som heter Camilla, att hennes sexårige son Lucas ideligen får höra att han måste klippa av sig sitt långa hår. Enligt omgivningen ser han nämligen ut som en tjej i det och det är tydligen inte att föredra. Han vägrar dock.
Incident 3
Klippet nedan illustrerar hur två kvinnor i Iran, på öppen gata stoppar andra kvinnor och ifrågasätter deras outfits. Exempelvis så informerar de dem om att att deras huvudschalar är på tok för färgglada och att de bör klä sig på ett helt annat vis. Nyligen fick sedlighetspolisen i Iran, även till uppgift att på gator och torg kontrollera män och se till att de inte bär halsband, hästsvans eller hockeyfrilla.
"Sverige vs Iran 2011"
Rätt start på dagen
Gick upp tidigt i morse. Mamma låg kvar i sängen. Fick fixa frukost själv. Hittade ett rör.
"BINGO"
