Morsan tipsar - pruttunge!
1. tappa upp ett för en bebis lagom varmt bad
2. se till att vattennivån är så pass hög att bebisen kan sprattla och röra sig obehindrat
3. låt din bebis sparka och veva krafTigt med ben och armarna i sitt viktlösa och därmed ytterst rörliga tillstånd
Hur länge din bebis behöver ägna sig åt denna vattengympa innan "proppen" släpper varierar - pröva dig fram. Undvik att dela badkar med bebisen under denna procedur, det misstaget gjorde jag och fann därmed plötsligt mig själv sittandes i ganska grumligt vatten...
Hur lång tid ska det behöva ta?
Mamma har fortfarande inte återvänt hem efter avlämnandet av Pyttemänniskan. Ska det behöva ta så här lång tid egentligen? Jag har det visserligen bra med pappa, men jag saknar mamma väldigt mycket - flocken är inte den samma utan henne, den är helt enkelt inte fulltalig. Pappa och jag har sängen helt för oss själva och det känns ytterst tomt. Det är nästan så att jag önskar hem både henne och Pyttemänniskan.
Presslunch med We R Family och en repa på stan
Jag och mamma är i Stockholm hos gudmor och gudfar och i onsdags var mamma på en press- och blogglunch i Volvo Showroom, som annordnades av We R Family. Det är skaparna av vår bloggkompis Loppi.se som ligger bakom We R Family, det var därför vi var inbjudna. Gästerna bjöds på en härligt fräsh och hälsosam lunch från Blueberry och sedan drog spektaklet igång. Bland annat så visade lilla Calle och hans mamma vad SATS Kids Play går ut på och representanter från The Bodyshop presenterade deras nya och ekologiska ansiktsserie, samt slog ett slag för Buriti Baby - The Body Shops hudvårdsserien för de allra minsta. Dessutom var glada och spralliga Ann Söderlund där och promotade "Mammabikten 2010 - Svenska mammors bekännelser". 
I shäslongen: Modeoraklet Cecilia Blankens som dagen till ära var konfrencier och humoristiska mångsysslaren Ann Söderlund (som för övrigt tyckte att mammas tröja var fin!).
Goodiebagen som mamma fick var fullspäckad, nedan ser ni ett axplock av vad som fanns i den. 
Nattkräm, dagkräm och ansiktsrengöring frå The Body Shops nya ekologiska ansiktesserie
Ekologiskt godis från Ekologiska Ekorren och svarta sesamkakor från Risenta, hälsosamma snacks!
Body Butter och shampo från The Body Shops babyprodukter Buriti Baby - me like!
En bok perfekt för mamma!
I salongen fanns bland gästerna Charlie Schulman och hennes mamma Amanda Widell som är krönikör på Loppi.se. Dem hade jag givetvis velat träffa men jag valde att göra stan tillsammans med Emelie, istället för att följa med mamma på presslunchen och det ångrar jag inte. 
För övrigt så har jag lurat hunden där hemma, mer om detta senare!
Det är absolut inget hot, däremot är det ett löfte!
Ps. Ni som undrar över huvudbonaden som jag bär på bilden ska få en förklaring: jag har den i strid för att skydda mina vackra öron.
Är det i Nyköping man ska bosätta sig?
I Stockholm får du däremot ha med dig din hund nästan var som helst, till och med inne på H&M! Det underlättar otroligt mycket för oss som måste klämma in flera dagliga hundrastningar i en redan fullspäckad vardag. Vi kan då slå flera flugor i en smäll genom att ta med oss våra jyckar exempelvis till ICA eller fikadaten och så får den fyrbente sin motion och miljöombyte samtidigt som du uträttar ärenden etcetera.
I den Kungliga Hufvudstaden är det dock inte säkert att din bebis är välkommen över allt. Alex Schulman vittnar exempelvis om hur han och dottern Charlie av någon outtalad anledning har blivit stoppade och utkastade från flera caféer. I Norrköping är en sådan företeelse lika otänkbar som att hundar skulle tillåtas på fik (det finns i Norrköping exempelvis caféer där du inte ens får ta med dig din jycke på uteserveringen på sommaren - läs Hugo). Katrin Zytomierska har emellertid full förståelse för att barn utestängs från dessa platser, vilket vittnar om att det som är så pass otänkbart i Norrköping är en relativt etablerad inställning i Stockholm.
Att det råder kulturella skillnader städerna emellan är tydligt och jag frågar mig var på den 16 mil långa sträckan mellan Norrköping och Stockholm som BÅDE bebisar och hundar är välkomna? Kan det vara i Nyköping?
Som Dorothys röda skor
Här om dagen placerade mamma mig i stolen och innan jag visste ordet av hade jag somnat. När jag vaknade befann jag mig hemma hos min gudmor och gudfar som spelade och sjöng en hyllningslåt till mig. Trevligt!
Äntligen!!!!
Pyttemänniskan och Mamma är försvunna! Jag vet inte exakt hur länge de har varit borta nu men här om dagen samlade hon ihop en massa saker och när jag tänker efter så var det faktiskt mestadels Pyttemänniskans pinaler som det rörde sig om. Pappa bar ned en av hans märkliga stolar, hans vagn, leksaker, en väska fylld med blöjor och kläder etcetera och så slutligen Pyttemänniskan själv sittandes i sin andra konstiga stol, till bilen. Sedan dess har det bara varit pappa och jag. Undrar om mamma och Pyttemänniskan har lämnat oss för gott? Min förhoppning är att det bara är han som har flyttat och att hon enbart har följt med för att hjälpa honom att installera sig i sitt nya hem och någon annan teori tänker jag i dagsläget inte reflektera kring. Pyttemänniskan har ju ändå inte trivts särskilt bra här hos oss, trots att vi andra gjort vårt yttersta för att han ska känna sig hemmastadd (eller jag har väl kanske inte haft hans välbefinnande placerat högst upp på min prioriteringslista, men det har definitivt mamma…). Mamma har kanske insett att hans medlemskap i vår flock inte var det rätta för gruppdynamiken, han tillförde ju ingenting utan krävde enbart en massa saker och styrde och ställde med precis allt. Jag självfallet är det så – äntligen ska Pyttemänniskan flytta och snart kommer att bli som förr igen!
Tur för honom att han är så söt!
Som en blixt från en klar himmel började bebisen gallskrika i sömnen och hans totalt oförutsedda vrål skar genom märg och ben. Han låg stel som en staty i sin spjälsäng och kunde med sitt höga och gälla ylande uppväcka döda. Bebisens ansiktston hade förvandlats från hudfärgad med små skära rosor på kinderna, till tomatröd och hans ögon sprutade som fontäner av tårar. Mamman plockade upp bebisen och kramade, vaggade, pussade och hissade honom upp och ned i luften precis som han brukade älska, men inget fick honom att slappna av och sluta vråla.
Efter tjugo minuter av total otröstlighet ringde så pappan till sjukvårdsupplysningen. Detta gallskrikande hade bebisen aldrig tidigare ägnat sig åt, tonen och volymen var helt ny i kombination med det faktum att hans kropp var stel som en skyltdockas, vilket fick mammans och pappans oro att eskalera för var minut som gick. Efter att pappan besvarat frågor bland annat om hur bebisen ätit, kissat och bajsat under det senaste dygnet, om detta var ett vanligt beteende hos bebisen och om någon slags svullnad kunde urskiljas i hans ljumskar, fick han rådet av sköterskan i luren att genast uppsöka sjukhusets barnjouravdelning.
Bebisen fortsatte att yla för full hals och mamman och pappan fann det ytterst svårt att krångla ned honom i bilstolen eftersom han spände sig så. När detta slutligen var gjort sprang de i ilfart till bilen gemensamt kånkande på den tunga och ytterst högljudda bilstolen. Bebisen som i vanliga fall brukade somna så fort bilnyckeln vreds om, fortsatte att gallskrika medan den oroliga mamman satt bredvid honom i baksätet och torkade bort tårarna från hans kinder med den mjuka Mysgrodan.
Väl framme vid sjukhuset rusade mamman och pappan in på barnjouravdelningen med bebisen som fortfarande panikskrek. De möttes av en sköterska som föste in dem på ett undersökningsrum och förklarade att den jourhavande läkaren var påkallad, men att det kunde ta lite tid innan hon dök upp eftersom det precis hade varit skiftbyte. Bebisen ylade fortfarande för full hals när sköterskan lämnade honom och de bestörta föräldrarna åt deras väntan på doktorn.
Efter 20 minuter av väntan i vrålandets tecken, slutade så bebisen att yla och blev med ens både nöjd och glad. Lika abrupt som han hade börjat vina som en kraftig mistlur, så slutade han och det var som om någon hade tryckt på en off-knapp på ryggen på honom. Han fnissade åt sina förvånade men otroligt lättade föräldrar och började sedan jollra förstrött. Strax därpå öppnades dörren till undersökningsrummet och en läkare klev in och tog de både nyglada föräldrarna i hand. Därefter spände hon ögonen i bebisen och sa med allvarlig stämma:
- och hur var det här då?
Bebisen fyrade då genast av ett brett leende till svar och läkaren tittade i sina papper och vände sig till föräldrarna och sa en smula barskt:
- det står här att han gallskriker okontrollerat och utan stopp…?
Pappan och mamman började i munnen på varandra redogöra för hur de senast passerade timmarna av trauma hade sett ut och avslutade en aning skamset och i kör med att säga:
- fast nu är han glad…
Doktorn svarade högdraget:
- ja nu tycks han vara mycket tillfreds med tillvaron, men jag ska klämma, lyssna och titta igenom honom i alla fall.
Läkaren tittade bebisen i öronen, klämde på hela hans kropp och lyssnade på både hans tarmar och hans lungor med mera, men inget fel kunde hittas. Under hela undersökningen fnissade och jollrade bebisen om vart annat och det bekom honom inte det minsta att han blev petad och klämd på samt, dragen i och synad i alla sömmar. Han log sitt allra varmaste leende mot doktorn, som slutligen föll för hans charm och började gulla och prata med honom i en barnslig ton:
- ja men det var allt en riktig liten sötnos det här och som han kan skratta och jollra, nej dig är det minsann inget fel på, nej du är allt helt frisk och kry minsann. Men åååå så fiiiin man kan vara då, jaaaa så fiiiin!
Sedan vände hon sig till föräldrarna och sa glatt:
- Grattis till en så söt och fin liten kille! Jag förmodar att han har varit ledsen på grund av gaser så ni kan åka hem igen.
Sedan pep läkarens sökare och hon hastade med ens iväg och lämnade en lycklig bebis och två snopna föräldrar med hakorna skramlande nere vid golvet, ensamma kvar i rummet. Mamman tittade på pappan och utbrast:
- Ungen gallskriker en hel dag, men tystnar minuterna innan han ska träffa läkaren. Ja det är allt tur för honom att han är söt så…
Jag är påväg nu!
Det var här det hände, nedanför köksbordet. Helt plötsligt liksom! Jag spanade upp i taket, kollade på lampan och så började jag testa lite, vred mig aningen kraftigare än vad jag annars brukar och plötsligt så låg jag där – PÅ MAGE! Morsan satt på en stol, trött som vanligt och med en kopp i näven. Hon höll på att sätta i halsen.
2010-02-22, klockan 08.37 så började det – snacka om att jag är på väg nu!
Limerick
Som drabbades av en vedervärdig förkylning
han tvingades skita i en meter snö
för aldrig någonsin ville det bli tö
och nu snorar och nyser han som en galning
Mösspåtagning!
Sparkpyjamas: name it.
Jag har upptäckt att jag har blivit tunnhårig, på sidorna och bakhuvudet är jag helt kal! Givetvis är jag inte särskilt nöjd över detta och hela gårdagen ägnade jag därför åt att prova diverse huvudbonader för att se vilken eller vilka som passar mig och döljer de hårlösa partierna bäst.
Denna solhatt från 70-talet har jag ärvt av min far. Trevlig men förstor och vinglig.
Denna mössa har en tant som min moster känner, stickat och jag har en matchande kofta med en snigel på. Trevliga öronlappar men både den och kofta är i dagsläget på tok för rymliga för mig.
Denna gråa hjälmmössa i flece kommer från Kappahl och passar mitt huvud perfekt. Att den är lättmatchad bör tilläggas till dess fördel, samtidigt som det aningen riviga kardborreknäppen är osmidigt placerat precis under hakan och därmed tillför att minus i omdömeskanten.
Denna björnmössa är härlig att bära utomhus, men blir en aning för varm att hs på sig inomhus. Jag innehar även ett par matchande ramar, vilket tillför hela oufiten lite extra krydda. Både kommer från H&M.
Denna huvudbonad är ett secondhandfynd från Mexx och är väl den mössa som jag känner mig mest kluven inför. Jag vet inte om mudden ska vara uppvikt eller nedvikt och dessutom känns den en smula förstor.
En trevlig mössa där hjälmmodellen givits en extra touch genom två topparna. Denna är en gåva från morfar och min första huvudbonad. Tyvärr börjar den bli lite liten, men passar ett tag till perfekt att bära inomhus och under en tjockare mössa utomhus.
Här har vi den största besvikelsen bland alla mina huvudbonader. Den är inköpt på Myrorna för 15 kronor och kommer ursprungligen från Jazzo made in Sweden. Den döljer inte de kala fläckarna och får mig att liknas vid en kantarell = inte särskilt smickrande.
Denna mössa fyllde sin funktion för en tid sedan, men kan idag liknas vid en hätta och döljer därmed inte de kala partierna av mitt huvud. Mössan är en gåva från Ida och Jens.
En trevlig toppluva med funktionella haksnören! Den är tyvärr en smula förstor i skrivande stund och har därför en tendens att glida ned över ögonen på mig.
Här har vi den ultimata mössan - mjuk och len, täcker de kala fläckarna samt öronen och delar av kinderna, fungerar att bär inomhus samt under en tjockare mössa utomhus, rolig kaninimitation, funktionella haksnören och perfekt passform. Mössan är ett secondhandfynd från Myrorna.
Bodyn kommer för övrigt från POP´s eco-kollektion.
Morsan tipsar
Drabbas du ibland av gasig, spänd och svullen mage och behöver då en skön magmasage? Se i sådana fall genast hit för jag har det hetaste tipset för att råda bot på detta:
1. Lägg dig bekvämt på rygg, förslagsvis på en säng eller i en soffa
2. Tag en lagom vinglig bebis i 7-kilosklassen och placera i stående läge på din mage
3. Håll i bebisens kropp eller armar, men låt denne vingligt trampa omkring på din mage med hela sin tyngd
4. Sluta när magen känns bättre eller bebisen tröttnat och dennes ylande uppnåt din eller dina grannars smärtgräns vad gäller decibel
Ni som inte har någon egen bebis och heller inte har möjlighet att låna någon, kan lika gärna se till att bli gravida för ni kommer ändå tvingas dra runt på era uppsvällda mjölkmagar av storlek månad 5.
Vad gör bloggarna på sportlovet?
Vi är bloggkompisar till Loppi.se och igår yrade mamma och de andra om vad man kan ta sig för på sportlovet etcetera, resultatet ser ni här .
Jag tänker hur som haver inte gå ut mer den här veckan, vädret är fruktansvärt och trots att jag står på bakbenen så ser jag knappt längre än nosen räcker på grund av all snö som faller. 
Pyttemänniskan tycks dock vara på väg ut, han provar nämligen alla sin mössor.
Jag fattar inte varför han inte kan bestämma sig, han ser ju lika korkad ut dem i allihop! Undrar om James och Sucki kommer att gå ut i dag? Är dom kanske lika mycket från vettet som Pyttemänniskan?
Allt som är Pyttemänniskans...
...är egentligen MITT!!!!
En babys tidsfördriv...
Här ligger jag så söt och näpen och bara vänter på att någon ska sticka ned handen i spjälsängen och vilja peta på mig. När detta sedan sker förvandlas jag till Damien och skrämmer vettet ur den som försökt ta sig friheter.
Folk blir lika rädda var gång och än värre lär det bli när jag får tänder!
Lägesrapport från Håkan: jag känner mig kluven!
Idag försökte jag ta en tupplur i godan ro i soffan och jag la mig så schöönt mot mammas kudde. Fort som attan kom dock Pyttemänniskan fram och störde mig! Det räcker inte längre med att han irriterar på avstånd genom sin högljudhet och arroganta uppsyn, nu petas, nyps och sparkas också!
Det är alltid samma visa...
...så fort man kommit till ro så blir man störd! Pyttemänniskan har för övrigt inte pratat med mig över huvud taget sedan sist, men han verkar inte allt för förkrossad ändå. Jag måste dock medge att jag har väldigt svårt för att läsa honom, han beter sig verkligen schizofrent! Hur som haver är det fel av honom att ta ut sin ångest och frustration på mig, jag har inget annat gjort än försökt interagera med honom sedan dag ett (om än en smula plumpt vid vissa tillfällen, men ändå...). Som läget är nu så vet jag varken ut eller in, ibland upplever jag Pyttemänniskan som min fiende men så sätter jag mig in i has situation och förstår honom då till viss del. Jag är väldigt kluven och kan därmed inte planera in mitt nästa drag. Kalvdans också!!!!
Proppförvirring
Arvid och jag har inte känt varandra så länge eftersom jag bara är tre månader, men han är skön. Han brukar bland annat ordna med med Proppen åt mig.
Han som pratar med Arvid på filmen heter Adam och är min gudfar. Jag blev en smula oroad över deras samtal för vad menade dom egentligen med att Arvid slutat med napp? Proppen är ju nästan det bästa som finns, så varför skulle någon vilja lämna den därhän? För övrigt så har Arvid inte alls slutat med napp för jag såg med egna ögon hur han senare under kvällen hade en röd propp av storlek större i munnen! Varför sa han att hanslutat suga Propp egentligen?
Fredagsfiasko!
This friday is goin down!!
Idag är det fredag och jag har klätt mig snyggt, se bara så stilig jag är! I förebyggande syfte sov jag ordentligt i natt och tog även en rejäl förmiddagslur, jag ska nämligen se både Let´s Dance och Solsidan samt eventuellt en film på det. Varken mamma, pappa eller den där hunden ska få sova denna fredag - om inte jag sover så sover ingen! Hunden ska jag för övrigt dra i svansen om jag kommer åt och kanske kan jag bjuda på ett tjuvnyp också. Jag är trött på hur han tassar runt här i lyan och försöker vara herre på täppan. Hans märkliga konspirationsteorier och neurotiska personlighetsdrag, gör mig nervös...
Moment 22
Vad ska detta föreställa? Vad är det för trams som hänger där? Tror hon att jag är galen? Har jag ofrivilligt framhävt mig själv som galen? Är jag kanske galen? Om inte annat så lär jag snart bli galen...
Som en Indiana Jones-stig!
Att döma av denna nya istids ihärdiga nederbörd, så tror jag att snön är ute efter att kväva oss. Dessutom har min promenadväg förvandlats till rena rama Indiana Jones-stigen, istapparna hänger som sylvassa spetsar ned från tak och trädgrenar, gatorna har intagits av halvblinda och på gränsen till omyndigförklarade plogförare och på vart tak står fastighetsskötare och kastar helt okontrollerat ned stora lass med snö. Jag riskerar dagligen livet när jag ska se till mitt revir och uträtta min behov, ska det verkligen behöva vara så?
Pyttemänniskan och jag har inte talats vid sedan sist. Sedan jag fått upp ögonen för hans perspektiv på tillvaron så har mitt samvete varit ganska tyngt av de mörka tankar som jag tänkt om honom samt de illvilliga planer som jag smidigt till hans nederlag, men det är det faktum att jag skrämt honom så som grämer mig mest. Jag skäms. Här om dagen betraktade jag honom dock från andra sidan rummet, då han låg på sin filt på golvet och stirrade på den upphängningsanordning som mamma plaserat över honom. Han såg då väldigt nöjd ut och jag kom på mig själv med att känna lättnad över det.
