Sniff This

Jag är fortfarande väldigt konfys beträffande flytten till skogen. Min tänk- och funderardag hjälpte inte alls och jag tror att denna nya situation är på tok för mycket att hantera för mig just nu. Därtför laddade jag hem alla avsnitt av Girls of the Play Boy Mansion, för att skingra tankarna en aning och få leva mig in i deras värld av lyx och flärd. Nu har jag stirrat mig blind i timmar, stämningen på The Play Boy Mansion är så uppsluppen och lekfull och pumorna beundrar och är så glada över Hef. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att bo under liknande omständigheter....hmmmm.... Den här lilla lyan duger  dock inte till, jag skulle behöva ha en mycket större boning för att ens komma i närheten av The Play Boy Mansions standard. Dessutom skulle flera kvadratmeter av gröna fält på vilka man kan jaga harar, cyklar och annat farthållande, behövas. Vilma med väninnor skulle givetvis bo där och jag skulle tveklöst välja henne till min fru. Hmmm.... Om jag fick ett Play Boy Mansion så skulle jag gå med på att flytta från kvarteret och lämna över ansvaret över det, till Filo eller någon annan. relativt värdig. Jag ska lägga fram förslaget till mamma, kanske kan flytten till skogen innebära ett rejält uppsving för mig?!

Jag har verkligen haft såååå mycket att fundera över idag, varför jag intagit olika tänkarpositioner under mammas flufftäcke hela morgonen. Jag brukar kunna brainstorma bättre på så vis och idag behövde jag verkligen uppkoma med nya ideér och lösningar på problem lika stora som en Rottweilers hundmocka. Mamma släppte nämligen en bomb i morse, hon berättade att vi skulle flytta till skogen!!!! Hon har tydligen köpt ett hus där och tror nu på fullaste allvar att jag ska bli en hillbilliejycke. Det är så uppenbart att hon över huvud taget inte förstår vad jag betyder för och är i det här kvarteret, för vem ska hålla alla byrackor i området på mattan om jag försvinner? Vem ska exempelvis se till att det inte urineras på var husknut, stuprör och vattenpost? Blotta tanken på att vilken tax som helst inom en snar framtid ska kunna skvätta obehindrat på mitt pinkträd, gör mig vansinnig och jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen. För det första så finns det ingen som egentligen kan ta över min roll som styrande över kvarteret och för det andra så är jag heller inte intresserad av att lämna ifrån mig ansvaret över detta ädla bostadsområde, vilket idag kan identifieras som just ädelt tack vare att jag ensam stilat upp det med mina bara tassar!  Jag pendlar i skrivandets stund mellan att hoppas på att det hela är en osmaklig dröm som jag snart kommer att vakna upp ur, och att faktiskt försöka leka med tanken om att bo i skogen. Förvirringen är för tillfället total...

Idag kände jag mig mycket bättre och mamma  tog av den dumma struten. Vi skulle tydligen åka och besöka Vilma i skogen,  så för att återfå min sedvanliga Håkan-frächör beslöt jag mig för att borsta tänderna grundligt. Ett bländande leende och en god andedräkt, är A och O när man ska uppvakta en tik så förnäm som Vilma. Vilma ja....min blomma..min ros...min sockernos.... 

Jag borstade och borstade och tänkte inte sluta förän tandkrämstuben sjöng på sista versen. Plötsligt började dock de där uppenbart ynkligt förankarde plaststråna att släppa från borstens skaft och jag satte en hel drös av dem i halsen! Det kliade och kittlade och min stämma lät som en valps, jag kunde bara få fram pip och gnäll och inga auktoritära och bestämda skall över huvud taget! Hur skulle det låta i Vilmas öron? Tänk om hon skulle ta mig för en mesjycke som knappt vuxit ur valptänderna?! Det kunde jag givetvis inte riskera,så jag sprang in under sängen och spelade död för att på så vis slippa följa med. Mamma lät sig visserligen inte luras men för en gång skull hade jag ändå turen på min sida. När vi kom ned till den vita farkosten, upptäckte vi nämligen att det var punktering på ett av däcken!
 
Nu ska jag springa iväg och köpa mig ett gäng trisslotter, innan turen vänder menar jag. Om jag vinner så ska jag ta med mig Vilma på en kryssning till Tallin, grisöronen är ytterst delikata på den sidan av Ötsersjön vilket jag tror att hon kommer att uppskatta. Vi ska även vandra tass i tass längs relingen och titta på solnedgå¨n