Today is not a good day
Efter det började jag känna mig konstig, mitt huvud blev tungt och hela jag överhettad på något märkligt vis - tydligen hade jag fått feber.

Jag är otroligt missnöjd med detta tillstånd kan jag förtälja och mitt tålamod tryter så till den milda grad. Detta resulterar i att jag inte har något som helst överseende med Mammas seghet. Jag orkar helt enkelt inte med att hon ska komma på en massa saker att göra hela tiden, trots att jag gör gällande att jag behöver henne. Hur disträ får en människa vara egentligen!? Jag är sjuk för bövelen!!!!

Jag är för övrigt osäker på om den där tanden egentligen klär mig och dessutom är ännu en på väg upp. Livet är en hagga...
Jag är ingen fönstergluttare...

Det är inget fel med det, so don´t judge!
The-byfåne-state-of-mind

Till en början höll vi handen och allt var frid och fröjd, men sedan fick jag för mig att jag skulle slita i hennes tröja (jag vet egentligen inte varför, det uppstod ett behov bara)...

...och då blev hon stött...

...deprimerad och hängig.
Då gav jag henne ett rån som plåster på såren.

De där rånen är det enda tilltugg jag har tillgång till varför det känns så sorgligt att de förvandlas till wettextrasor när man sugit på dem ett tag...

...inte OK!
Sedan började Noras Mamma bete sig...

...varpå jag och Nora intog "the-byfåne-state-of-mind"...

... en överlevnadsstrategi som varenda bebis nyttjar för att stå ut med en tillvaro översvämmad av dåraktiga Storfötter. "Find that happy place" liksom eller fejkskratta så mycket att du tillslut tror att du har roligt på riktigt.
Musse skriver brev till Elise
Äntligen har jag kommit underfund med hur jag ska använda pinglan som jag fick av dig.

Se så fint I have pimped my ride, XIBIT kan slänga sig i väggen!!!

Skitsnyggt!

Tack Elise, tack! Se nu till att komma hem från Namibia så att vi kan umgås.
Puss och kram från Musse.
På grönbete

..förutom när Chrisse kom förbi en sväng och vi fikade...

...samt snackade om hur han ska inreda sin nyinköpta lya. Jag tipsade honom bland annat om barnstolen Antilop från IKEA - en mycket prisvärd och nätt pjäs.

Chrisses mamma kom också på visit...

...då blev jag hungrig.
Besök hos Jennie & Dalle i bilder
Jag testade exempelvis gurka.

Att testa gurka = både händelse och spex

Gurka smakar inte så mycket men är skönt för gommen att tugga på.
Sedan plockade Jennie löss på mig trots att jag inte har några. Hon har blivit paranoid sedan Dalle började på dagis...

Bli avlusad = händelse (absolut inte spex!)
Sedan visade Jennie upp Handmonstret...

...= ren och skär spex.
Sedan gick vi rundtur i lägenheten...

...det definierara jag varken som en händelse eller som spex, utan mer som tidsfördriv.
"WE R FAMILY...

Väl inne möttes vi emellertid av denna syn...

...ett berg av feta goodiebags! Vi hade kommit rätt...
Trappan upp till andra våningen hade dekorerats med små söta vårplantor...

... våra härliga Loppi-tjejer hade minst sagt lagt manken till.
Väl uppe bjöds vi en fräsch och hälsosam lunch från Ica To Go, Mamma valde en härlig sallad på färska räkor.

Kändisnunorna duggade tätt bland gästerna, vi satt exempelvis bakom modeoraklet Cecilia Blankens...

....och träffade roliga Knivlisa som jag fick en puss av och blev kär i.

Hanna Hedlund var en proffsig och rolig konfrensier...

...och Linda Bentzing ryckte in istället för snygglot Rami Shaaban (som till Mammas förtret fått förhinder) och berättade om PLANS verksamhet (mer om PLANS mycket viktiga projekt i ett senare inlägg).
Mamma misströstade dock ej då Polarn och Pyrets chefsdesigner visade sig vara en heting.

Han berättade om Polarn O Pyrets nya kollektion som helt framställs av återvunnet material (!!!!!) samtidigt som ett gäng duktiga barn manekängade. Dessutom tyckte han att Mammas frisyr var snygg, "tack, men jag måste framhäva att den inte bara är snygg utan även väldigt funktionell" svarade hon på den komplimangen.... (eeeeh, retard!!).
Förutom detta så fick åhörarna en genomgång av tankarna bakom det barnvagnstillverkande företaget Bugaboo och dettas samarbete med U2-Bonos välgörenhetsorganisation RED (mer om detta i ett senare inlägg). Vi Föräldrars chefredaktör informerade om tidningens pågående omslagstävling, vilken man kanske skulle delta i...?
Vi fick en ny kompis också, Tessan som sitter där med blond kalufs och rosa schal.

Hon driver den fina bloggen Rosa Koriander.
Jag härjade och tjoade en hel del under hela eventet och vid ett tillfälle fick jag bingo i blöjan. Tessan hjälpte dock Mamma att plocka undan allt skräp, omtänksamt! Tillslut somnade jag i vagnen och Mamma kunde efter alla presentationer i lugn och ro spana på de medverkande företagens utställningar och snick snacka lite med representanterna.

Bäst av allt är Knivlisa!

Jag känner verkligen att jag har vuxit som individ under resan.
Förutom det så skaffade jag lugg:

...prövade en gräslig stol som hade samma gröna färg som pestofläckarna på Mammas jeans (hon har verkligen tvångstankar när det gäller färgmatchning!):

...smakade på Lindas hår (det var som jordgubbar som plumsar ner i mjöl - fy fan vad gott!):

...åt ett skrovmål i Hornstull (Lindas hår smakade bättre...):


...spelade svår inför Mli (hon gick inte på det):

(kolla in hennes tatuering, ÄNGLALIK står det på hennes underarm ha ha!)
...jag la slagget under ett gäng rosa träd (ZZZZZZZZZZZZZZZZ):

...skrålade glatt åt min leksak med Christus (kul att det finns fler än jag som uppskattar den, han och jag har nu kommit överens om att bilda en facebook-klubb till dess ära):

...pussades med Söt-Sisen (se så svartsjuk Christus blev):

...väntade på tunnelbanan till förbannelse...

...men bäst av allt var mötet med självaste KNIVLISA på We R Family-eventet:

...se så vacker hon är i solljuset!

...och generös med pussar! Jag ska aldrig tvätta kinden!
Finns det låsbara skor?
Hej hej Musse här och jag är i stort behov av att skriva av mig lite. Det förhåller sig nämligen så att vid flera tillfällan när jag träffat folk, så har dessa tagit av mig mina strumpor och börja klämma och känna på mina fötter!
Jag vet inte riktigt om jag ska känna mig kränkt, smutsig eller ta det hela som en komplimang?!
Och varför gör dom så? Min förvirringen är total och ovissheten gör att jag sover oroligt om nätterna och drömmer konstiga saker om bland annat fotsvamp, nageltrång, fnasiga hälar, plattfötter och att folk kokar soppa på mina tår. Har någon hört talas om skor som man kan låsa fast på sina fötter? Skicka i sådana fall hit ett par i storlek 17...
Blåbär funkar...
Ser jag ut som en fårskalle, eller?

Här om dagens var vår granne James inne hos oss. Jag satte mig genast i min permobil när han kom för jag tänkte att det skulle vara lättare att köra på honom med den, eftersom han är både större och långsammare än Hunden.

Men i sista stund slank han alltid undan och jag lyckades aldrig komma åt honom, frustrerande! Till slut gav jag upp och började istället rasa omkring helt random med permobilen, men så fort jag kom i närheten av vardagsrummet så sprang James fram och motade mig tillbaka in i köket.

Han vallade mig som ett får och jag har aldrig blivit så förnedrad i hela mitt liv!!!! Om jag skulle tvingas välja mellan att umgås med James eller Hunden, så skulle jag kanske välja Hunden faktiskt...
Dagens övergrepp

Jag tog en tupplur i vagnens liggdel förut och när jag vaknade så hade jag tydligen fått sällskap av Hunden! Fy fan vad jag känner mig smutsig....
Idag är ingen vanlig dag...

...och storkusinernas...

...och Gudmor Elins!

Grattis till de tre sistnämnda (den förstnämnde kan ta sig i majbrasan!). Vad som emellertid är än viktigare angående denna dag är att jag fyller 6-månader. Detta firade jag med Mamma, kusin Arvid och faster Malin (hunden var självfallet närvarande, men som vanligt ändå frånvarande).
Vi började med att leka på filten, jag drog Malin i håret...

...och rev Arvid...

...på min dag gör man nämligen sånt som jag gillar!
Sedan fikade vi med majskrokar, morotsstavar, dipp, brownies, mjuk pepparkaka och två sorters muffins.

Efter det tyckte Arvid att jag skulle pröva hans mössa och det gick jag med på...

... fy fan!
But why!?

Jag klarar mig alldeles utmärkt på mamma-mat, puré, gröt, banan...

...och ketchup!

Våga vägra kyrkan ... zzzzzz!

Hade hon bett om det? Nej det hade hon inte! Ser det ut som om hon trivs? Nej det gör det inte! Själv orkade jag inte bevittna eländet så jag tog till det gamla beprövade knepet och låtsades sova.

Det fungerar var gång!
Tjena Challe!

Han är bara några dagar gammal.

Vi sa inte så mycket till varandra för han var väldigt mätt och trött. Jag testade dock hans golv för att se hur lätt man kan åla på det (för er som är intresserade: köksgolvet var perfekt så där behöver hans föräldrar inte göra några förbättringar, men vardagsrumsgolvet var lite väl matt faktiskt). Hur som haver gav jag Charlie en present som symboliserar starten på vår livslånga vänskap.

En käpphäst som är ett lejon som är en käpphäst som är ett lejon som är en käpphäst som är ett lejon och så vidare... Jag har självfallet en likadan och tillsammans ska Charlie och jag så småningom rida på dem mot solnedgången.
Permobilmarodör!

Jag känner mig snygg, smidig, fri och oövervinnerlig. Inget berg är för högt att bestiga! Ingen hund är för snabb att nypa!
Jag rasar omkring i köket i min permobil....

... och sliter i gardinerna (har alltid stört mig en smula på dom)...

...samt skruvar upp värmen på elementet.

Mamma har försökt stävja min framfart genom att sätta på mig en fotboja...

...men det har hon definitivt ingenting för kan jag förtälja!

TJAFSA ALDRIG MED EN PERMOBILRASANDE BEBIS!!!!
Vad jag gillar i bilder
Det ryktas här hemma om att jag ska spendera tid med annat folk än mamma framöver. Detta är givetvis inget jag är främmande för, men jag vill dock understryka för alla vad jag gillar att ägna mig åt. Nedan presenterar jag utan inbördes ordning mina tre favoritsysselsättnigar
Flyga
Trippa omkring
Åka vagn
Nu vet ni det och det finns inga undanflykter!
Wicked Acting Skills

...men kan redan spela fyllo!

Nytt tangentbord!

Idag fick jag veckopeng och för den köpte jag mig ett nytt tangentbord. Det som jag hade tidigare var både stort och klumpigt och det kändes som om knapparna satt två meter ifrån varandra. Med min nya komprimerade pjäs kommer jag kunna skriva racerfort och knapparna är små och nätta och som gjorda för mina fingrar. Jag måste dock gömma det för Hunden, han vill alltid lägga beslag på det som är mitt och eftersom hans tassar inte är så stora så kommer han älska mitt tangentbord. Han får allt fortsätta skriva på det stora och jobbiga åbäket, för jag vill absolut inte ha några klorepor på mina nya knappar!