För ungefär tio år sedan var jag tillsammans med en kille från Iran som hette Pedram. När vi hade varit ute på galej i Norrköping, så sov vi alltid över hos mina föräl
drar. Pedram älskade att sova över hos mina föräldrar för det betydde att han då skulle serveras en sådan enligt sin egen mening, fantastisk frukost. Min mamma som gick bort för snart nio år sedan, dukade fram flera olika sorters härligt bröd och rejäla pålägg, smöret var alltid Bregott och inget plastigt Lätt&lagom-margarin, juice, diverse teer, kaffe och Oboy fanns alltid att tillgå och den som ville ha gröt, fil eller yoghurt fick också sina behov tillfredsställda. Mamma levde efter devisen att "frukosten är det viktigaste målet på dagen" och var ytterst mån om att alla hennes fem barn skulle få i sig ordentligt med mat var morgon. Så jag tog väl denna frukost en aning för given kanske och ansåg inte att den var så särskilt märkvärdig.
Men för Pedram var det annorlunda. Han var knappt van vid att äta frukost och det som erbjöds om mornarna under hans uppväxt, var väl det traditionella tunna pitabrödet. Pedram kallade min mammas frukostar för Beritfrukostar eftersom hon hette Berit och han uttryckligen längtade efter dem i tid och otid. Hon i sin tur var så otroligt nöjd över denna bekräftelse att hon gjorde sitt yttersta för att bräcka föregående Bertifrukost, var gång hon hade oss som nattgäster. När Pedram sa att "nu har du minsann överträffat dig själv igen", så viftade hon dock alltid bort det hela med ett "äsch då". Samtidigt kunde ingen undgå hur hon lyste upp och riktigt mös av tillfredsställelse över hans komplimang.
Kanske visade Pedram den uppskattning som ingen av oss andra någonsin hade givit henne när det gällde denna omsorg? Kanske gav Pedram henne äntligen lön för mödan? Förmodligen var det just så, för utan Pedrams enorma uppskattning och snudd på besatthet av dessa Beritfrukostar, så hade ju jag själv heller inte reflekterat över dem. Jag hade aldrig satt mig ned och skrivit detta blogginlägg om det inte vore för att han fick upp mina ögon för att det min mamma gjorde faktiskt var något unikt.
I morse när jag vaknade så tänkte jag på dessa Beritfrukostar och bestämde mig för att i den mån det går, försöka göra alla våra kommande morgonstunder så mysiga som möjligt. Det behöver dock inte handla om att man ska kunna välja mellan fjorton olika pålägg eller alltid ha hembakat bröd att tugga på. Det kan räcka med att man tänder ett litet ljus vid frukostbordet och tar sig tid att koka ägg. Så från och med idag är Sniff This-flockens frukostar heliga, oavsett om det är vardag eller helg, regn eller sol, eller sommar eller vinter.
Morgonfrisyr
Morgonnos (Håkan - för socialt missanpassad för att kliva upp innan kl 11)
Morgonbajsar
Benny morgonsträcker
