Sniff This

Så här ser min senaste Facebookstatus/Tweet ut:

Alla som förväntar sig och tror att jag ska komma i tid, vad är det för fel på er?

Jag skrev den igår efter att jag hade kommit 30 minuter för sent till en fikadejt med käraste Sara, Elma och Elise. Statusen är dock ett skämt. Den betyder inte att jag faktiskt tycker att det är fel på Sara, Elma, Elise eller någon annan som förväntar sig och tror att jag ska komma i tid. Det är mig det är fel på som oavsett hur mycket jag lägger manken till, inte klarar av att komma i tid.

Samma sak gäller inlägget om Luiz födelsedagspresent. Jag har INTE idiotförklarat NÅGON - den meningen är ett skämt. Den enda jag idiotförklarar i inlägget är mig själv, som ojar mig så över en present som ska införskaffas till en femåring! Personligen så tycker jag att det budskapet framgår relativt tydligt i texten, men det är ju min högst subjektiva åsikt.

Förtydligande: Alla som jag har pratat med om Luiz present (en gedigen skara människor då det ju räcker med att gå nedför Drottninggatan i Norrköping en vanlig tisdag, för att man ska träffa på en hel drös med personer som är bjudna på kalaset): INGEN av er är alltså idiotförklarad! Det var ett skämt.

Mamma Linda: det blir ingen leksaks- tuggummiautomat till Luiz, det blir ett flipperspel istället. 

Kommunalrådet Stefan Hanna vill införa en skatt för feta människor. Av en högst subjetiv anledning anser jag att det förslaget bör förkastas. Det förhåller sig nämligen så att jag lidit av en funktionsnedsättande fobi tidigare i mitt liv -en fobi som jag lyckats få bukt med tack vare det faktum att fler och fler individer kan sällas till den skara svenskar som ettiketteras som feta.

Jag minns så väl hur jag en gång som femåring besökte Hamnvakten med mina föräldrar. Vi hade tagit båten från Marby och angivit vid en av bryggorna i Lindö, för att kalasa på strips och hamburgare som där erbjöds (det som på den tiden hette strips kallas idag för pomme(s), för er som inte hade en aning). Hur som haver så var vi inte de enda som hade beslutat oss för att smida i oss onyttigheter till förbannelse. Vid ett av borden på uteserveringen satt ett fetto till dam och tuggade i sig strips och åsynen av det gav mig min allra första panikångestattack. Jag utbrast i skälvande fulgråt då det gjorde så otroligt ont i mig att bevittna denna enligt mig fruktansvärt sorgliga uppenbarelse - en främmande tjock kvinna ätandes pomme. När mamma och pappa fått förklarat för sig varför jag stortjöt, skrattade de lite oförstående men behjärtansvärt åt mig. Och hur kunde de göra annat? Det är inte särskilt vanligt att femåringar tillkännager regelrätta fobier, vilka i sin tur dessutom är en smula oortodoxa. Men det var vad som just skett, jag hade vädrat den fobi som under flertalet år framöver skulle krydda min tillvaro.

Fobin innebar att jag fick grov ångest och brast ut i gråt när jag såg främmande tjocka människor äta. Jag tyckte så otroligt synd om dem, då de i mina ögon utstrålade vemod. Än idag kan jag känna den där panikartade känslan av djup sorg inombords, när jag tänker tillbaka på tillfällena då det begav sig. Trots att jag är en smula nyfiken på vad anledningen till fobin kan ha varit, så orkar jag inte spekulera i det - det känns bara för skevt att en femåring drabbas av panikångestattacker när hon bevittnar en okänd fet människa mitt i maten.

Med tiden blev det hela emellertid bättre och jag är i princip säker på att anledningen till det var att jag oftare och oftare tvingades ta tjuren vid hornen. Idag är nämligen varannan man och var tredje kvinna klassad som tjock och andelen feta i Sverige har fördubblats sedan 1980 (enligt SCB). Det blev säkerligen min räddning och idag kan jag utan problem bevittna en överviktig människa äta. Jag har till och med varit i USA vid flera tillfällen och under längre perioder, utan några som helst problem! Men om Stefan Hanna får som han vill så kommer folk inte ha råd att vara feta längre och min fruktansvärda fobi riskerar att åter fatta greppet om mig. Så nej, nej, nej till fetmaskatt, ingen fetmaskatt, stoppa fetmaskatten!!!!!!

Förklaringen till varför jag blev som jag blev och inte blev som jag skulle:



"insikt"

Förklaringen till varför jag blev som jag blev och inte blev som jag skulle:



"insikt"

Idag fyller jag år och har fått en present. Av E-On. Jag känner mig mycket hedrad och tackar ödmjukast för det flera timmar långa strömavbrottet, samt hoppas på att varmvattenberedaren ute i pumphuset klarade sig. I somras fick jag rabattkuponger på hotellvistelser av E-On (hade väl namnsdag eller nåt). Det vittnar om hur pass förutseende E-On är. Alla känner dock inte E-On lika bra som E-On själv, varför E-On om E-On hade varit vis nog, borde ha låst rabatten till att endast kunna nyttjas under vinterhalvåret. Det är nämligen då som E-On passar på att ta paus av och till.

När jag tänker efter så har jag faktiskt fått två presenter. Även Kung Bore har levererat en och denna var i form av en ispropp vilken han placerat någonstans i en av mina vattenledningar och som effektivt och skoningslöst slagit ut hela systemet. "Duscha hemma är för dom, dom som har tur", som Thåström skulle ha uttryckt sig.



Om jag ändå hade fått ovanstående i present, den hade jag åtminstone haft nytta av.

Annat underbart att skatta sig lycklig över just nu:

• Musse är sjuk, han har hosta och sover därför ytterst dåligt.
  
• Håkan är självmordsbenägen på grund av snön och måste dagligen både tvångsbajsas och kissas.
• Försäkringskassan planerar att frånta mig min sjukpenninggrundade inkomst om jag inte tar ut en VD lön om cirka 100 000 kronor i månaden.
• Andreas håller på att jobba ihjäl sig.
  
• Stalkande försäljare.
• Mens och tillhörande värk.

"Ett mänskligt djävla helvete"

Det är så djävla jobbigt att existera när man inte har någon hjärna!

• Idag har jag tvättat en hel maskin utan tvättmedel. Jag GLÖMDE nämligen att tillsätta det. Tvätten blev självklart inte ren och måste tvättas om. Det har jag tid med - NOT!
  
• Igår upptäckte jag när jag och Musse kommit hem från Ica Maxi,  att jag fått med mig varukorgen hem. Vad fan ska jag med den till? Jag hatar mig själv!
  

I morn ska jag nog luncha på MAX och beställa en vegetarisk burgare med bacon.

Och här har jag gått omkring sedan i morse med min vänstra strumpa ut och in!!!!



Skulle vilja spola tillbaka hela dagen och göra om och göra rätt.