Grundlurad!

Minns ni att jag förtäljde att jag lurat Hunden? Så här gick det till. Under en längre tid har han visat stort intresse för min vän Pingu som ni ser nedan (ja, jag är polare med en kändis, men det är inget att höja på ögonbrynen över, för han är en helt vanlig och väldigt trevlig pingvin och kändisar behöver också vänner).



Hunden är så knasig och kan aldrig vara rädd om något, han beter sig liksom märkligt med allt han kommer över och jag var därför inte ett dugg intresserad av att han skulle lägga tassarna på Pingu medan jag var borta. Innan jag och mamma reste iväg så gömde jag därför Pingu väl och plockade fram en låtsaspingvin som stand in. När vi kom hem så hittade jag den i detta skick:



Hunden är så fruktansvärt ovarsam med allt han kommer över och jag kan se framför mig hur han gick på jakt efter Pingu så fort jag och mamma stängt dörren bakom oss.



Den rätta Pingu fick han dock inte tag på och han står åter i min säng - pigg och kry och helt välbehållen. Hunden tassar emellertid runt här som den värsta mallgroda, han tror väl att det var orginalet han satte tänderna i. Men skrattar bäst som skrattar sist dumma jycke, fniss, fniss!

Kommentarer
Postat av: Plupp

Nä men Håkan, step it up!!!!

2010-03-02 @ 09:10:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0