Sniff This

Men om han inte är det, vems grabb är då i sådana fall det? Arbetskamratens pojke, killen nere på andra våningen eller kanske tonåringen som jobbar extra på Konsum? Om du frågar deras föräldrar så svara de förmodligen precis samma sak som jag – min son är ingen sexualförbrytare! Det var också vad mamman i Bjästa gjorde. Trots att hennes grabb erkände och dömdes för våldtäkt mot barn, så vägrade hon att inse att han förgripit sig på en minderårig tjej på en toalett på deras gemensamma skola. I princip ingen i det lilla samhället Bjästa ville tro att den trevliga och snygga killen var kapabel till att begå ett sådant illdåd. Det var i stället lättare att förklara det inträffade med att flickan velat ha uppmärksamhet och tjäna pengar och att hon därför diktat ihop hela incidenten. Inte ens när han upprepade samma gärning mot en annan flicka och även dömdes för den, så tvivlade mamman och de andra i i Bjästa på hans oskuld.

När våra barn är små så är vi noga med att förklara för dem att de exempelvis måste akta sig för fula gubbar och aldrig någonsin får följa med en främmande människa och vi uppmanar dem att inte låta någon röra vid dem på ett obehagligt sätt och att de alltid måste säga ifrån om något inte känns bra. När de sedan kliver in i tonåren så riktas all fokus vad gäller sexuellt våld och utnyttjande emellertid mot våra flickor. På deras näsor skriver vi stort att de bland annat aldrig får gå ute ensamma efter mörkrets intrång och de måste akta sig för att bli onyktra. De ska ständigt påminnas om vad de kan råka ut för på grund av att de är bärare av en kvinnokropp och får därmed veta att de själva har ett väldigt stort ansvar för vad som händer med den.

Killarnas ansvar för vad som händer med tjejernas kroppar, bortser vi dock helt från. Detta till trots att de ju är de potentiella förövarna. Precis som mamman i Bjästa vill vi inte inse att våra pojkar är möjliga sexualförbrytare, den bild vi har av våldtäktsmän stämmer långt ifrån överrens med bilden av våra egna söner. Det är emellertid dags för oss att förstå att om omgivningen besitter den inställningen, så kan vilken yngling som helst förvandlas till förövare. Gatans Parlaments instälning till vad som är ett övergrepp och en gärningsman, stämmer inte överens med hur det svenska rättsväsendet definierar dessa begrepp. 

Det är dags för oss att inse att risken för att våra döttrar ska bli utsatta för övergrepp, i princip är lika överhängande som risken för att våra söner ska bli gärningsmän. Vi måste börja föra en dialog även med killarna, om bland annat attityder till och föreställningar om sexuella kränkningar och utnyttjanden. Nej min son är ingen sexualförbrytare och genom att ta upp denna problematik med honom och prata om hans ansvar vad gäller den, så kommer jag att minimera risken för att han i framtiden förvandlas till en.