I natt var en Vilmanatt



I natt har jag legat vaken och tänkt på Vilma. Under så lång tid var hon mitt allt, hela min värld kretsade kring henne och jag gjorde inget utan att först reflektera över vad hon skulle tycka om det hela.  Nu är hon borta och jag fick inte ens säga adjö. Jag har letat noga precis över allt, men hon finns ingenstans.

Vilma kunde vara så sträng och hård, men hade ändå alltid nära till tjo och tjim. Det hände att hon låtsades som om hon inte såg när jag knep ett av hennes tuggben, men hon visste alltid vad jag sysslade med och lät mig ibland hållas. Ingen annan än jag fick slaska vatten ur hennes skål, ingen annan än jag fick snooza i hennes bädd. Jag brukade bita henne i rumpan på skoj, den var så härlig hennes rumpa. 

Jag saknar så hur vi tumlade runt i vår skog var dag, vi var fria och tillsammans ägde vi allt. Jag saknar så att få gosade in mig i hennes fladdrande öron, ingen doft var godare än hennes.    




Gosöra!




Skogstjofräs




Vackra Vilma...


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0