Här om dagen...
...tog jag med mig min och Hildings flock till Åby Krog.
Vi hade varit vid Glottern och svalkat oss och alla vet ju att sjön suger, så jag tyckte att det var en bra idé att se till så att tvåbentingarna och Hilding fick något i kistan. Särskilt den sistnämnde blir nämligen ytterst purken om han går omkring för länge med fastande mage. Tyvärr fattade han ju inte riktigt poängen med vårt besök på Åby Krog - man ska strosa längs borden och titta vackert på tvåbentingarna, sitta fint när de ber om det (de blir sjukt nöjda när man gör som de säger, de känner sig auktoritära och båser upp sig) och lägga huvudet på sned; då får man ALLTID smaka från läckerheterna som ligger på deras tallrikar.
Lilla Hilding svansade dock enbart kring fötterna på sin egen husse, vilket inte ger lika stor utdelning som om man tassar runt främlingars bord. Se bara på min utdelning nedan; hamburgare!
Hilding lär sig kanske med tiden, hans hjärna är liten som en valnöts så man ska inte ha allt för höga förväntningar på honom.
Någon annan som man inte ska ha några förväntningar på är Pyttemänniskan.
Han spelade apa med sin fula gula kopp(?) och sjöng och skrålade i den så att tvåbentingarna vid de andra borden stirrade på oss - pinsamt! Sedan gapade han efter mycket...
...men misste självklart hela stycket, släpphänt som han är! Den godbiten la jag beslag på!
Vi hade varit vid Glottern och svalkat oss och alla vet ju att sjön suger, så jag tyckte att det var en bra idé att se till så att tvåbentingarna och Hilding fick något i kistan. Särskilt den sistnämnde blir nämligen ytterst purken om han går omkring för länge med fastande mage. Tyvärr fattade han ju inte riktigt poängen med vårt besök på Åby Krog - man ska strosa längs borden och titta vackert på tvåbentingarna, sitta fint när de ber om det (de blir sjukt nöjda när man gör som de säger, de känner sig auktoritära och båser upp sig) och lägga huvudet på sned; då får man ALLTID smaka från läckerheterna som ligger på deras tallrikar.
Lilla Hilding svansade dock enbart kring fötterna på sin egen husse, vilket inte ger lika stor utdelning som om man tassar runt främlingars bord. Se bara på min utdelning nedan; hamburgare!
Hilding lär sig kanske med tiden, hans hjärna är liten som en valnöts så man ska inte ha allt för höga förväntningar på honom.
Någon annan som man inte ska ha några förväntningar på är Pyttemänniskan.
Han spelade apa med sin fula gula kopp(?) och sjöng och skrålade i den så att tvåbentingarna vid de andra borden stirrade på oss - pinsamt! Sedan gapade han efter mycket...
...men misste självklart hela stycket, släpphänt som han är! Den godbiten la jag beslag på!
Kommentarer
Trackback
