Den där timmen...
För att råda bot på bebisens övertrötta beteende, tog jag ut Håkan och honom på promenad cirka klockan 18.23 denna kväll. Eftersom jag inte ville att bebisen skulle somna så bar jag honom, istället för att köra honom i vagnen och när vi precis hade gått upp för en aslång backe (är det konstigt att jag ser ut som Gollum?) började det ösregna och vi blev alla tre dyngsura.
Väl hemma klädde jag av bebisen alla kläderna och torkade honom med ett badlaken. Då fick han syn på skötväskan som stod på golvet och började rota i den och för husfridens skull så lät jag honom klämma på allt som fanns där i. Han var väldigt söt i sitt regntufsiga hår.
Sedan blev han plötsligt tyst. Han hade upptäckt sin snopp och börjat leka med den. Det är inte allt för ofta Musse roar sig på egen hand, så detta var väl lite av ett kodakmoment. Jag fotade dock inte.
Nu sover han och jag tror ju precis som varje annan afton, att det är just denna natt som han kommer att fortsätta att göra så ända tills i morgon bitti...
Nony!!! jag vet så väl vad du pratar om . Ett tag hade jag oxå Gollum rygg. helt ärligt så va jag såå orolig för den puckeln som smög sig på. Beundrar dig för det du gör just nu o för din sjukt roliga blogg. kram!
Det är så skönt att du finns, Linda!
Mm han är så söt :)
allt bra?=)
Hej!
Vi känner inte varann men jag vet vem du är (obehaligt va, höhö!), kanske gemensamma bekanta or so? Å pga det har jag hittat din blogg via någon bekants bekants fejsboksida - sådan är jag, lägger mig i saker jag inte har å göra med;) Och sånt lönar sig tydligen för jag finner din blogg vansinnigt roande!! Jag gillar ditt språk å din cyniska framtoning! Ja, det var det ville säga. Keep up the good work! Mvh/C.
Hej C!
Jag älskar att du lägger dig i mitt liv! Det är terapi att skriva och skapa och självklart vill man göra det för publik!
Kram!
