Nära skjuter ingen hare....

Denna morgon har jag legat och funderat över hur mitt liv har sett ut genom åren och jag är fram till nu ganska nöjd med hur jag spenderat mina dagar. Det finns dock ett tillfälle som jag grämer mig för att jag inte tog vara på, ett tillfälle då jag lät en chans som kanske aldrig kommer åter slippa mellan tasarna på mig. Jag hade hennes nos inom kysshåll men jag vågade helt enkelt inte löpa linan ut....



                                             

Vimla, min kära Vilma! Jag hoppas och önskar att vi kommer att återförenas någon gång i framtiden..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0