Sniff This

Idag försökte jag ta en tupplur i godan ro i soffan och jag la mig så schöönt mot mammas kudde. Fort som attan kom dock Pyttemänniskan fram och störde mig! Det räcker inte längre med att han irriterar på avstånd genom sin högljudhet och arroganta uppsyn, nu petas, nyps och sparkas också!



Det är alltid samma visa...



...så fort man kommit till ro så blir man störd! Pyttemänniskan har för övrigt inte pratat med mig över huvud taget sedan sist, men han verkar inte allt för förkrossad ändå. Jag måste dock medge att jag har väldigt svårt för att läsa honom, han beter sig verkligen schizofrent! Hur som haver är det fel av honom att ta ut sin ångest och frustration på mig, jag har inget annat gjort än försökt interagera med honom sedan dag ett (om än en smula plumpt vid vissa tillfällen, men ändå...). Som läget är nu så vet jag varken ut eller in, ibland upplever jag Pyttemänniskan som min fiende men så sätter jag mig in i has situation och förstår honom då till viss del. Jag är väldigt kluven och kan därmed inte planera in mitt nästa drag. Kalvdans också!!!!