Pyttemänniskans långa stol - en guldgruva

Pyttemänniskan fick en lång stol för ett tag sedan och jag har kommit på att det lönar sig att sitta under den när Mamma har placerat honom i den...



Han är så klantig med sin mat och slänger och skvätter omkring sig. Då håller jag mig framme och slickar rent.


Korkade Pyttemänniskan,han  sitter där uppe och dinglar med benen och mallgrodar sig - inte den blekasta aning har han om att jag lägger beslag på hans bortslarvade läckerheter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0