Fragment ur två nyblivna morsors mailväxling
2010-01-22
Från Noni till Jenny
Jag vet att du nämnde något om att Nora skrattar mycket och att det är trevligt och ja visst fan är det najs när man äntligen får respons från sitt köttstycke till barn! Andreas var på 30-årsfest för några helger sedan, varpå han träffade sitt x och berättade då för henne att det blivit så roligt med Musse sedan han börjat le och skratta. Det värmer i hjärtat på Andreas att Musse blir glad av att få syn på en. X:et svarade då "fast det är ju bara gaser och magknip, han ler inte med flit". Detta har fått mig att fundera på att adoptera bort Musse eftersom det vore barnmisshandel att behålla honom om han varje gång han ser mig eller Andreas får magknip och gaser! X:et själv har nämligen barn och vet vad hon talar om! Att hon inte träffat Musse har inget med saken att göra, hon har väl en spåkula precis som alla andra, för hur skulle de annars kunna uttala sig så bestämt om andras situationer?
Från Jenny till Noni
Jag vill också ha en spåkula, känner att det skulle underlätta min vardag. Fast jag tror du är på helt rätt spår med Musse. Jag som socionom blir väldigt sugen på ett tvångsomhändertagande när jag förstår att Musse (och Nora med för den delen) drabbas av akuta gaser vid åsynen av sina föräldrar.
Skönt att exet kunde upplysa Andreas. För säg att det nu skulle vara så att det bara var gaser (bara idioter tror det , vem som helst fattar ju att barn kan le från dag 1, inte alltid sociala leende men välbefinnandet, och när de tittar en i ögonen och ler så är det ju deffi socialt samspel på basnivå!!) då är det ju synd att bara låta någon vara glad och nöjd med tillvaron. Bara för att hennes sura jävla ungar aldrig haft anledning att le. Fan vad jag går i gång på den typen av viktigpettrar (som inte ens har rätt) som inte kan unna någon annan att vara glad.
Från Noni till Jenny
Jag vet att du nämnde något om att Nora skrattar mycket och att det är trevligt och ja visst fan är det najs när man äntligen får respons från sitt köttstycke till barn! Andreas var på 30-årsfest för några helger sedan, varpå han träffade sitt x och berättade då för henne att det blivit så roligt med Musse sedan han börjat le och skratta. Det värmer i hjärtat på Andreas att Musse blir glad av att få syn på en. X:et svarade då "fast det är ju bara gaser och magknip, han ler inte med flit". Detta har fått mig att fundera på att adoptera bort Musse eftersom det vore barnmisshandel att behålla honom om han varje gång han ser mig eller Andreas får magknip och gaser! X:et själv har nämligen barn och vet vad hon talar om! Att hon inte träffat Musse har inget med saken att göra, hon har väl en spåkula precis som alla andra, för hur skulle de annars kunna uttala sig så bestämt om andras situationer?
Från Jenny till Noni
Jag vill också ha en spåkula, känner att det skulle underlätta min vardag. Fast jag tror du är på helt rätt spår med Musse. Jag som socionom blir väldigt sugen på ett tvångsomhändertagande när jag förstår att Musse (och Nora med för den delen) drabbas av akuta gaser vid åsynen av sina föräldrar.
Skönt att exet kunde upplysa Andreas. För säg att det nu skulle vara så att det bara var gaser (bara idioter tror det , vem som helst fattar ju att barn kan le från dag 1, inte alltid sociala leende men välbefinnandet, och när de tittar en i ögonen och ler så är det ju deffi socialt samspel på basnivå!!) då är det ju synd att bara låta någon vara glad och nöjd med tillvaron. Bara för att hennes sura jävla ungar aldrig haft anledning att le. Fan vad jag går i gång på den typen av viktigpettrar (som inte ens har rätt) som inte kan unna någon annan att vara glad.
Kommentarer
Trackback
