DUMSTRUT
Detta är den värsta dagen i mitt liv!
Allt började med att vi av någon anledning gick en sjukt lång promenad på morgonen, vilket i och för sig var väldigt passande eftersom jag var tvungen att bajsa korv hela två gånger. Ja tänkte att morsan hade börjat lära sig att läsa av min aura och då drog slutsatsen att morgonens vandring behövde vara av det längre slaget, eftersom kvarterets mest majestätiska jycke hade lite extra bagage i tarmarna att dumpa. Ack så fel jag hade! Det hela slutade nämligen med att vi gick in på ett ganska sterilt hak som inbringade en viss känsla av Landsting och där överlämnade mamma mig helt sonika till ett gäng vilt främmande personer. Sedan blev plötsligt allt svart....
När jag väl vaknade upp var hela tillvaron typ trögflytande och människorna pratade som om de hade gröt i munnen och hundarna och katterna omkring mig skällde och jamade i slowmotion. Dessutom var alla dimmiga och suddiga på något sätt och märkligt nog hade de fått två tvillingar som satt fast i sidorna på dem. Detta resulterade i att en varelse såg ut som en siamesisk trilling och jag började undra om jag under morgonpromenaden hade råkat få i mig av en bit av den där svampen som växer borta på hippiegården (jag snaskade i mig lite av den en gång för länge sedan och plötsligt såg omgivningen sned, skev och vind ut och mamma fick laxögon)? Det vidrigaste av allt på denna dag, var att även morsan hade förvandlats till en trilling! Det skrämde verkligen mig eftersom hon är den som på något sätt står för stabilitet och trygghet i min tillvaro och hon får därför under inga omständigheter skeva ur! Trillingmorsan tog mig hur som haver till den vita farkosten som också den såg ut som tre fordon i en, och jag fick för en gång skull sitta i framsätet. Jag ville inget hellre än sticka ut huvudet genom fönstret och känna vinden fladdra i öronen, men jag kände mig tyvärr för svag för att ens vifta på svansen.
Väl hemma återfick mamma sin vanliga enhuviga form vilket i och för sig var mycket skönt, men det jag då blev varse kan inte identifieras som något annat än absolut horribelt - jag hade en dumstrut runt halsen! Enligt min spegelbild såg jag ut som en pajas och när jag kom att tänka på att hela min hood måste ha sett mig hasa in från den vita farskosten med denna fåntratt om huvudet, ville jag bara sjunka genom jorden. Åter igen har jag blivit gjord till åtlöje i kvarteret och i stället för att känna mig som The Leader of the Pack, kommer jyckarna i området se mig som han med dumstruten. Ännu ett nederlag...suck!
Allt började med att vi av någon anledning gick en sjukt lång promenad på morgonen, vilket i och för sig var väldigt passande eftersom jag var tvungen att bajsa korv hela två gånger. Ja tänkte att morsan hade börjat lära sig att läsa av min aura och då drog slutsatsen att morgonens vandring behövde vara av det längre slaget, eftersom kvarterets mest majestätiska jycke hade lite extra bagage i tarmarna att dumpa. Ack så fel jag hade! Det hela slutade nämligen med att vi gick in på ett ganska sterilt hak som inbringade en viss känsla av Landsting och där överlämnade mamma mig helt sonika till ett gäng vilt främmande personer. Sedan blev plötsligt allt svart....
När jag väl vaknade upp var hela tillvaron typ trögflytande och människorna pratade som om de hade gröt i munnen och hundarna och katterna omkring mig skällde och jamade i slowmotion. Dessutom var alla dimmiga och suddiga på något sätt och märkligt nog hade de fått två tvillingar som satt fast i sidorna på dem. Detta resulterade i att en varelse såg ut som en siamesisk trilling och jag började undra om jag under morgonpromenaden hade råkat få i mig av en bit av den där svampen som växer borta på hippiegården (jag snaskade i mig lite av den en gång för länge sedan och plötsligt såg omgivningen sned, skev och vind ut och mamma fick laxögon)? Det vidrigaste av allt på denna dag, var att även morsan hade förvandlats till en trilling! Det skrämde verkligen mig eftersom hon är den som på något sätt står för stabilitet och trygghet i min tillvaro och hon får därför under inga omständigheter skeva ur! Trillingmorsan tog mig hur som haver till den vita farkosten som också den såg ut som tre fordon i en, och jag fick för en gång skull sitta i framsätet. Jag ville inget hellre än sticka ut huvudet genom fönstret och känna vinden fladdra i öronen, men jag kände mig tyvärr för svag för att ens vifta på svansen.
Väl hemma återfick mamma sin vanliga enhuviga form vilket i och för sig var mycket skönt, men det jag då blev varse kan inte identifieras som något annat än absolut horribelt - jag hade en dumstrut runt halsen! Enligt min spegelbild såg jag ut som en pajas och när jag kom att tänka på att hela min hood måste ha sett mig hasa in från den vita farskosten med denna fåntratt om huvudet, ville jag bara sjunka genom jorden. Åter igen har jag blivit gjord till åtlöje i kvarteret och i stället för att känna mig som The Leader of the Pack, kommer jyckarna i området se mig som han med dumstruten. Ännu ett nederlag...suck!
Kommentarer
Trackback
