Zzzzzzz
Idag såg jag ut så här...
...medan Mamma såg ut så här.
En viss skillnad vad gäller fräschör går att utläsa och man kan säga att jag är en aning mer allert än hon. Det beror på att jag tar vara på sovstunderna mycket bättre än hon och väljer de rätta tillfällena. Det finns exempelvis ingen anledning att sova om nätterna som hon verkar tycka. Nej då ska man vara uppe och filosofera, pyssla, gnola på nångon trevlig dänga samt spana in halvkassa serier på tv och retas med Hunden.
Tidigare idag när vi åkte bil så såg jag dock ut så här. 
Det är nämligen när man åker bil som man ska sova. Mamma har emellertid inte insett att dessa färder enbart är transportsträckor, då det inte händer något förutom att ett trevligt gung och ett sömnvänligt motorburr erbjuds. I stället sitter hon där framme och sliter och drar i det där runda hjulet som hon har framför sig och stirrar och hetsar. Visserigen är väl bilfärderna ganska väl lämpade även för gymnastik, men ser man ut som Mamma så bör man verkligen prioritera sömn framför allt annat.
En liten larv i en puppa...
De ligger en bebis på en filt i mitt kök. Han fnissar för sig själv och biter i sina fötter. Han rullar omkring ganska oktontrrollerat och pratar bebiska. Jag vill gå dit och plocka upp honom och krama honom hårt hårt hårt, för han är så fin den där bebisen. Men det gör jag inte för jag vill inte störa honom i hans pysslande. Istället betraktar jag skådespelet på avstånd och känner hur det ilar och pirrar av kärlek i hela min kropp.
Hans huvud är luddigt och han luktar så gott och vissa nätter så har jag honom hos mig i sängen. Då håller han bebishårt i mitt lillfinger och snusar tungt. Tight invirad i sin filt vill han somna, som en liten larv i en puppa. Själv ligger jag bredvid och stirrar på denna vackra syn och vågar nästan inte röra mig en tum. Jag tänker på att den lilla larven snart kommer att förvandlas till en fjäril och flyga omkring på egna vingar ute i den stora världen. Det får mig att rysa och en våg av panik sköljer över mig. Sedan lugnar jag ner mig för jag kommer på att det ju inte är förrän om tidigast 27 år som jag kommer låta det inträffa. 
Musse cirka 4 timmar gammal
Min son är ingen sexualförbrytare!
Men om han inte är det, vems grabb är då i sådana fall det? Arbetskamratens pojke, killen nere på andra våningen eller kanske tonåringen som jobbar extra på Konsum? Om du frågar deras föräldrar så svara de förmodligen precis samma sak som jag – min son är ingen sexualförbrytare! Det var också vad mamman i Bjästa gjorde. Trots att hennes grabb erkände och dömdes för våldtäkt mot barn, så vägrade hon att inse att han förgripit sig på en minderårig tjej på en toalett på deras gemensamma skola. I princip ingen i det lilla samhället Bjästa ville tro att den trevliga och snygga killen var kapabel till att begå ett sådant illdåd. Det var i stället lättare att förklara det inträffade med att flickan velat ha uppmärksamhet och tjäna pengar och att hon därför diktat ihop hela incidenten. Inte ens när han upprepade samma gärning mot en annan flicka och även dömdes för den, så tvivlade mamman och de andra i i Bjästa på hans oskuld.
När våra barn är små så är vi noga med att förklara för dem att de exempelvis måste akta sig för fula gubbar och aldrig någonsin får följa med en främmande människa och vi uppmanar dem att inte låta någon röra vid dem på ett obehagligt sätt och att de alltid måste säga ifrån om något inte känns bra. När de sedan kliver in i tonåren så riktas all fokus vad gäller sexuellt våld och utnyttjande emellertid mot våra flickor. På deras näsor skriver vi stort att de bland annat aldrig får gå ute ensamma efter mörkrets intrång och de måste akta sig för att bli onyktra. De ska ständigt påminnas om vad de kan råka ut för på grund av att de är bärare av en kvinnokropp och får därmed veta att de själva har ett väldigt stort ansvar för vad som händer med den.
Killarnas ansvar för vad som händer med tjejernas kroppar, bortser vi dock helt från. Detta till trots att de ju är de potentiella förövarna. Precis som mamman i Bjästa vill vi inte inse att våra pojkar är möjliga sexualförbrytare, den bild vi har av våldtäktsmän stämmer långt ifrån överrens med bilden av våra egna söner. Det är emellertid dags för oss att förstå att om omgivningen besitter den inställningen, så kan vilken yngling som helst förvandlas till förövare. Gatans Parlaments instälning till vad som är ett övergrepp och en gärningsman, stämmer inte överens med hur det svenska rättsväsendet definierar dessa begrepp.
Det är dags för oss att inse att risken för att våra döttrar ska bli utsatta för övergrepp, i princip är lika överhängande som risken för att våra söner ska bli gärningsmän. Vi måste börja föra en dialog även med killarna, om bland annat attityder till och föreställningar om sexuella kränkningar och utnyttjanden. Nej min son är ingen sexualförbrytare och genom att ta upp denna problematik med honom och prata om hans ansvar vad gäller den, så kommer jag att minimera risken för att han i framtiden förvandlas till en.
En sann vän
Han tror att han blir mer intressant om han tyngs av en depression - typiskt kändisar! Det verkar som om han börjar bli EMO eller något i den stilen. Vi vet alla att EMO är som Goth för mesar, patetiskt!
Jag umgås nu enbart med Den Tystlåtne Hunden. Han säger som sagt inte så mycket, men han är en väldigt god lyssnare och skön huvudkudde.
Med Den Tystlåtne Hunden kan man prata om precis vad som helst, utan att bli avbruten av en suicidal pingvinkändis. Dessutom skrattar han alltid åt mina skämt.
Grannys B-day
Mormor sa som vanligt inte så mycket, me hon var glad över att vi hälsade på henne och hon tyckte att jag var fin i mitt varma täcke.
Pyttemänniskan var otrevlig och sov under hela besöket, men det gjorde inget sa Mormor. Hon förstod att han var trött för hon visste att han hade haft mycket att fundera på den sissta tiden och dessutom så hade han tydligen drömt något otäckt under natten och därmed inte fått så mycket sömn som han behövde.
När vi kom hem åt vi våfflor till Mormors ära. Våfflor, pannkakor samt köttfärssås och spagetti är mina favoriträtter - skriv upp det!
Fragment ur två nyblivna morsors mailväxling
Jenny till Noni
Jag läste lite i en bok om barns utvecklingssprång det första året och att de under dessa perioder kan bli gnälligare och i den presenterades några tips på hur man då kunde trösta dem. Jag tänkte här dela med mig lite av dem:
*Krama och smek barnet
*Vagga försiktigt barnet
*Gå sakta omkring med barnet
*Prata med barnet eller sjun för det
*Klappa barnet lätt i baken..
Jag vill också ge ut en bok med självklarheter typ "om du blir yr öppna, munnen och ta ett andetag".
Noni till Jenny
Vad var det där för bok, den verkade sjukt lärorik och full av användbara tips och råd som man inte tidigare hört talas om. Det är väldigt roligt med nytänkande litteratur om hur exempelvis barn ska hanteras. Jag brukar borra in mig i och blåsa Musse på sidan av halsen mellan axeln och örat lixom (så där som vissa gör på sina barns magar med pruttljud), när han är gnällig och det tycker han är skönt, men eftersom det inte stod med i den där boken så måste jag nog sluta. Det är ändå viktigt att hålla sig till konstens regler för annars kan ju ens barn säkert ta skada och växa upp till Mattias Flink, Thomas Quick, Ebba Von Sydov eller Katrin Sytomierska.
Idag är ett tv-spel
En rättrådig mor skulle i detta läge genast blöta upp både barn och filt, men den här bebisens mamma nöjde sig med att enbart vaska av honom, för att sedan lägga tillbaka honom på bajsfilten.
Resten av dagen kommer för bebisen likt ett tv-spel att kretsa kring att undvika att hamna på fläcken, annars blir det veckopengsavdrag!
Så går det när man bajsar utanför!
Håkan funderar...
...eller om japanska jyckars försprång helt enkelt är mycket större än hans?
En bebis är det nya svarta
Efter en stunds strosande mötte vi en kvinnan med något pudelliknande i kopplet och hon blängde irriterat på oss och sa:
- Varför har du satt på kläder på hunden? Idiotiskt! Men du har väl förstås köpt en hund för att ha den som en accessoaaaaaar va!?
Jag svarade:
- Hur fan kan du tro att jag använder min hund som en accessoar, ser du inte att jag har skaffat mig en bebis!?
EFTERLYSNING
Han sågs senast natten till söndagen mellan klockan 03.45 0ch 04.15, tillsammans med den här mannen. Också han är anmäld saknad.
Håkan är snart tre år gammal och cirka fyra äpplen hög. Han har stora öron, röd päls och vitt bröst och är en blandning mellan raserna dvärgpincher och papillion. Håkan bar vid försvinnandet ett vitt halsdband med röda prickar på. Han kan vara en smula avvaktande mot främlingar, men låter sig lätt lockas med en köttbulle eller två.
Om ni har några tips om försvinnandet så hör av er till närmsta polisstation.
Vad kom först, hunden eller ägget?
Det kom ett mail.
Hej Håkan,
jag besöker din blogg så gott som 23 gånger var dag och du ska veta att du är ett mycket gott föredöme och en sann inspirationskälla. Som liten valp utsattes jag för ett grovt övergrepp och har sedan dess lidit av personlighetsklyvning, tvångstankar och självskadebeteende. 
Allt sedan jag började följa din blogg har jag emellertid inspirerats av din styrka och kämpaglöd och ser nu på livet med nya ögon. Det är dig jag nu identifierar mig med och jag kan idag ställa mig framför spegeln och säga till mig själv "NEJ Truls, du är inget ägg. NEJ Truls, du kommer inte att kläckas och komma ut som kyckling". Oavsett vad jag ser i spegelbilden framför mig, så är jag innerst inne nu alltid medveten om att jag är en hund.
Tack för att du finns Håkan!
Truls, kämpa på, allt kommer bara att bli bättre! Jag hoppas innerligt att hönhelvetet fick det straff som hon förtjänade?!
/Håkan
Drick inte om du är omgiven av dina barn!
Det är inte alls bra att dricka sprit om man är omgiven av sina barn, det kan min kompis Erika intyga. Vid ett tillfälle då hennes pappa supit sig på lyset, så hävde han nämligen ur sig en mycket märklig sak. När spriten hade stigit honom så smått åt huvudet kände han sig generös och lovade inte bara att han skulle köpa henne en alldeles egen häst, utan även att han skulle bygga ett stall på tomten som den kunde bo i. Erika var cirka femton år vid det aktuella tillfället och han hade väl fått för sig att alla tjejer i hennes ålder ville ha en pålle. Hon var emellertid inte ett dugg intresserad av dessa fyrbenta djur och brydde sig inte nämnvärt om hans lovord.
Vid frukostbordet dagen efter påminde dock Erikas mamma, pappan om att han hade lovat att köpa en häst till sin dotter. Han stelnade då till för han insåg ju att han omöjligt skulle kunna skaffa fram varken pålle eller stall. Efter en stunds funderande vände han sig till Erika och föreslog att om han gav henne 500 kronor i månaden i några år framöver, så skulle de sedan vara kvitt. Erika som ju som sagt inte ens ville ha någon häst ens från första början, tyckte att det var en otroligt bra överenskommelse.
Terapeutad!
Om ni undrar varför Mamma ser lite trött och tilltufsad ut så beror det på att hon egentligen vill sova. Det är otroligt trist att hon lider av sådana tvångstankar och jag ser det som min uppgift att befria henne från dem. Därför har jag fisit högt, bajsat löst och grönt i omgångar, rullat omkring i sängen, skällt på bebiska och med ljudeffekter bitit allt som kommit i min väg, hela natten. Vid ett tillfälle höll Mamma på att falla i sömn, men då fick jag henne kvickt på fötter igen genom att låta som en delfin. 
Idag känner hon sig med all säkerhet färdigterapeutad och kommer aldrig mer behöva sova i hela sitt liv. Perfekt!
Ett ganska likgiltigt återseende
Nu ska jag gå in till James en sväng, vi ska titta på Förkväll ihop.
Tjoflöjt!
Ve och fasa!
Håkan är välkommen till Fyra Tassars Tandläkarmottagning på rutin kontroll.
När: den 25 mars. Klockan: 13.40.
Vi kommer att se över din tandhälsa och avlägsna eventuell tandsten.
Väl mött Taggen med personal!
Så var det dags igen alltså och jag bävar. Jag lider nämligen av tandläkarskräck och kommer förmodligen inte få en blund i ögonen fram till den 25:e.
Den tandlösa Pyttemänniskan vet inte hur bra han har det!
Det var absolut inte min mening att hetsa...
Ett mänskligt djävla helvete....
Morgonen började med att jag tog fel på dag vad gäller tvättid. Jag hade sett fram mot att både Pingu och den tystlåtne Hunden skulle få sig varsin rejäl dusch så att vi åter kunde börja leka, men tji fick vi och snällt vänta tills i morgon. Besviken....
När jag låg på filten i köket glömde jag plötligt bort hur man rullar från magläge till ryggläge och fastnade på buken som en padda. Panikslagen...
Hela dagen sjöng Mamma enbart gamla och utjatade dängor för mig. Uttråkad...
Hunden har konstant spelat allan och varit väldigt högljudd samt pockat på Mammas uppmärksamhet. Vid flera tillfällen fnyste han mig dessutom i ansiktet. Irriterad...
Jag har dessutom känt mig trälig och trist, måhända är det dags för en ny hårfärg? Den saken ska jag nu sova på, samt önska mig en trevligare morgondag. Nattinufsan!
Mat-Hitler bet sig i tungan...
Här om dagen satt jag och Musse och våra vänner Christopher och Ann-Marie på ett fik. Vi var dock inte de enda som var ute och rastade en bebis på café, vid vart och vartannat bord stod det nämligen en vagn parkerad. Plötsligt drog Ann-Marie efter andan och utbrast, HERREGUUUD! Av reaktion vände jag mig snabbt om för att se vad det var hon förfasades över och synen jag möttes av gav mig avsmak. Några bord bakom oss satt en mamma med en bebis i 6-månadersåldern i knäet och framför sig hade de en svulstig bakelse med mycket grädde och illgrön marsipan. Varannan sked från denna uppsvällda hälsofara förde mamman till sin egen mun och varannan sked tryckte hon in i sin bebis som glatt glufsade i sig klägget.
I mina ögon sysslade den mamman med barnmisshandel, hon matade ju sin känsliga bebis med gift! När vi skulle avlägsna oss från fiket passerade vi deras bord och Ann-Marie såg hur föraktet lös ur mina ögon då jag tittade på mamman. Jag hade god lust att läsa lusen av henne, men lät bli. Jag anser mig inte besitta rätten att tillrättavisa andra och så länge det inte är olagligt att trycka i sina barn sopor och skräp så kommer jag därmed att hålla tyst.
Kanske upplevde mamman likt en feeder, en härlig känsla inombords av att se ungen njuta i fulla drag av detta tillsatsspäckade fett- och sockerberg? Eller var det så att hon trodde att hennes 6 månader unga bebis kunde se skillnad på exempelvis en bit banan och hennes bakelse och därmed inte skulle bli nöjd över att få frukt i stället för 50 % av mammas hälsovådliga men förvisso ytterst goda bakverk? Kanske ansåg hon att om hon nu hade gett sig själv tillåtelse att svulla i sig sötsliskiga onyttigheter, så skulle också hennes bebis få göra det, som om denne annars skulle känna sig orättvist behandlad? Hur som haver hoppas jag innerligt att denna mamma inte känner på liknande vis inför exempelvis alkohol och cigaretter.
Skämt åsido, givetvis kan jag inte tänka mig att denna mamma bjuder sin bebis på röka och kröka, men nolltolleransprincipen vad gäller dessa rusningsmedel torde vara den samma för skräpmat. En bebis vet inte vad du stoppar i din mun, den äter det du ger den. En bebis går inte till affären själv och handlar det den vill ha, den äter det som du köper hem till den. En bebis blir precis lika glad över en bit äpple som över en sked med glass, så länge ingen vant den vid att äta och uppskatta det sistnämnda.
Bortsett från de faktiska hälsoriskerna med att göda små och större barn med skräp, så leder den hyperenergi som allt socker kan framkalla, till att barnen får dålig självbild. Sockerstinna barn löper amok då de blir hyperenergiska och är de dessutom sockerberoende så blir de sura och griniga och trötta då de inte får detta tillgodosett. Detta gör i sin tur att de överöses med bannor och onda ord och ideligen får de skrivet på pannan hur jobbiga de är, av föräldrar och övriga vuxna i deras omgivning. Tragiskt!
Jag rekommenderar er att se över denna studie, vilken redovisar att socker är mer beroendeframkallande än kokain. http://www.plosone.org/article/fetchArticle.action?articleURI=info:doi/10.1371/journal.pone.0000698
En relativt uppskattad status på FB...
Noni Nonish Det känns bra att sexpacket åter börja synas så här lite mer än 4 månader efter att det dubbla maratonloppet är avklarat - tack Gud, Jesus, Mohamed, Alah, Budah, Shiva, Vishnu, Kahli, mamma, Tomten, amningen, Påskharen, mina gener eller vem/vad det nu är som äntligen välsingnat mig!
Ann-Mari Jidling, Lotta Johansson, Emilia Liljegren and 5 others like this.
Inte riktigt min tekopp
Det kom ett mail:
Bäste Håkan,
Jag läste om din avsky för vatten och vill tipsa dig om hur du kan undvika att bli blöt på regniga promenader. 
Varma hälsningar från Rufus!
Hej Rufus,
Av bilden att döma ser jag att regn undviks totalt och bubblan tycks även skydda från vind och snålblåst, all is good so far. En väsentlig beståndsdel av promenerandet är dock kisseriet i det fria samt revirmärkandet. Du är ju hane och lyfter på benet precis som jag, stänker inte pinket tillbaka på dig? Hur kan du upprätthålla ordningen i ditt område om du inte kan pinka över andra jyckars kiss? Dessutom tycks nosandet, promenadernas A och O, bli rejält hämmat. Men du kanske trivs med att enbart känna din egen doft? För mig är charmen med promenaderna när man plötsligt får en doft i nosen som man maniskt måste följa och denna makapär tycks minimera den upplevelsen.
Tack så mycket för tipset, men jag tror inte att bubbelpromenader är den mest ultimata lösningen för mig. Måhända kan den fungera som inlåsningsannordning för Pyttemänniskan.
/Håkan
Schlagern ja...
I helgen var jag och min käre vän Hilding glödheta av schlagerfeber. Vi höll till hemma hos honom och dinerade på levermousse och ostkrokar. Tidigare benämnde Hilding de sistnämnda "ostbågar", men allt sedan han började avguda en viss Hollywoodfru så kallar han dem nu för ostkrokar.
Hilding i sin sedvanliga schlagerslips - snyggt!
Jag i läcker fluga och stilig back-slick.
Hilding är nykastrerad och höll därmed på Peter Jöback, PUNKT. Först hejade jag själv på Erik Saade för hans dänga är fasligt klatchig och texten tilltalar mig så. Mot slutet av framträdandet kastade han sig dock i en dusch och det var då han förlorade mig (vatten ska undvikas!). Jag började då i stället hålla tummarna för Pernilla Wahlgren och det var tydligen ett väldigt unikt åtagande, men så är jag ju också en krona bland de andra tjugofemöringarna. Både Hilding och jag blev väldigt besvikna när Anna vann, den låten är så långsam att den inte går att dansa tass i tass till.
Vi hade dock en väldigt trevlig kväll och somnade tillslut som två stockar...
...Hilding med tungan ute som vanligt...
...och jag i min resesäng med flugan på.
Tradera är som crack!
Februari månads Traderavinster har nu alla infunnit sig och summan av kardemumman är att jag fokuserat en hel del på me&i-plagg till Musse. Två pyjamassparkdräkter, två hängselplychbyxor samt två bodys, håvade jag in till honom.
De bruna och beiga plychbyxorna passar Musse perfekt just nu, men de turkosa kommer han nog inte kunna ha förrän han är cirka ett år. 
Nöjdast är jag emellertid över denna snygga skötväskan från svenska Rätt Start. Jag budade hem den för endast 400 pix, i totalt oanvänt skick med tags och allt - ett sant Traderakap!
Skötdyna, nappfaskvänliga sidoytterfack och funktionell upphägningsannordning för vagn, är några av ingredienserna som gör väskan så trevlig. Den är sydd i slitstarkt militärgrönt (som ju är såååå rätt i vår) syntettyg och brunt skinn och dess insida består av så många fack att du får plats med både dina och din bebis prylar.
Detta budande har emellertid lett till ett beroende - Tradera är som crack för mig! Jag måste besöka denna auktionssight varje dag och alltid buda på något. Som tur är så kammar jag dock inte alltid hem det jag lägger bud på. Dessutom är det snällare för miljön att köpa begagnade saker än att införskaffa nya.
TVÅ OVÄRDERLIGA TIPS FRÅN EN ÄKTA TRADERAJUNKY
*Var uppmärksam på vad varan som du budar på kostar ny. Det händer att begagnade saker säljs för en högre summa på Tradera, än vad som står på deras prislappar ute i affärerna (så går det när traderaknarkare låter budandet bli maniskt).
*Läs beskrivningen av varan noga då bilderna kan vara missvisande. Exempelvis så syns tvättblekningar och noppor väldigt dåligt på foto och det är trist att få hem ett synligt välanvänt plagg om man förväntade sig att det skulle vara i nyskick.
N*E*R*D
God dag Håkan,
Jag gillar dig så till den milda grad och skulle gärna vilja att du kom hem till mig på lördag. Vi är ett gäng som träffas var helg för att diskutera livets mest väsentliga tankenöt, Star Trek VS Star Wars. Du har ju åsikter och vetskaper om det mesta och det skulle vara en ära för oss att ha dig sittande vid vårt bord. Själv håller jag Star Wars varmast om hjärtat och jag kommer ikläda mig en Yoda-outfit. Du får gärna låna min Spockdräkt om du vill.
Lördagens gathering kommer att kretsa kring nedanstående huvudfårga:
* Kan The Empire besegra The Federation?
Fundera inför i morgon kring huruvida svaret på denna fråga består i om Skywalker och Solos handgemängsstajl, kan rå på Mr Spock och Captain Picards mer vetenskapliga problemlösarsätt?
Väl mött Truls
Ps. Ta inte med dig Pyttemänniskan, han är för lågt stående för att ens få en glimt av vår gemenskap
Hej Truls,
Det är alltid lika trevligt att få brev av fans och jag jag håller givetvis med om att Pyttemänniskan inte är värdig ett besök i er grupp. Jag är dock fruktansvärt upptagen på lördag, mamma och jag ska äta ostkrokar och kolla på Melodifestivalen när Pyttemänniskan somnat och
dessutom befinner jag mig i en period då mitt ena bakben känns malplacerat och i behov av att gnagas av. 2013 ser jag emellertid en eventuell lucka i kalendern, hör av dig då.
/Håkan
Schizofrena apskaft!!!
Pyttemänniskan: Hej
Dingelgrejer: ....
Pyttemäniskan: Det känns som att vi gått som katten runt het gröt länge nog nu, så jag ger upp och låter er vinna tysta leken. Musse heter jag, angenämt!
Dingelgrejer i kör: Ssssssssssssssååååå äntliiiiiiigen ger du upp, tihi tihi. Mintyyyyy var namnet, tihi tihi...
Pyttemänniskan: Va!? Heter ni alla samma namn!?
Dingelgrejer i kör: Mintyyyy är eeeeeeen, tihi tihi...
Pyttemänniskan: Snygg synk, men vad då Mintyyyyy är eeeeeeeeeeeeen - ni är tre!
Dingelgrejer i kör: Mintyyyy är eeeeeeeen, tihi tihi...
Pyttemänniskan: Nej ni är TRE, men tajtiga som sju.
Dingelgrejer: säääääg vad du viiiiiill, men oss blir du iiiiinte av meeeeeeed, tihi tihi...
Pyttemänniskan: HA! Ni sa "oss", ni vet att ni är TRE, jag vinner!!!!
Dingelgrejer: Mintyyyy vinner för Mintyyyyy ska ingenstaaaans, Mintyyyyy kommer att följa diiiig i evigheters evigheeeeeet....
Pyttemänniskan: FREAK!
Apendix
Bästa tidsfördrivet
Jag är dock glad ändå...
....för jag har ju mina fötter att bita i.
Hunden har dock inte förstått grejen med att bita i sina fötter, han tycks tro att meningen är att amputera dem.
Bummer Josefin, bummer!!!
Josefin valde inte mig exclusive till sin plåtning, hon promotade istället några patetiska tvillingflickor och en tjock 10-månaders unge, i Vakna i morse. Under resterande tid av programmet hyllade Salem och gapade om hur kääääär hon blivit i honom, vilket fick mig att fnissa högt för mig själv. Min gudfar Adam gitarrar nämligen med Salem, så Josefin kanske begick sitt livs största misstag då hon inte valde mig exclusive till plåtningen idag. 
Jag är givetvis ändå besviken över att inte ha blivit vald, så jag shoppade ett par nya sneaks till tröst. Tyvärr så provade jag dem inte i butiken, jag var trött och sur och längtade hem till Mysgrodan. Väl hemma testade jag dem dock och upptäckte att de var aningen stora.
Jag gav bort sneaksen till pappa i stället, så här glad blev han över det.
Nu ska jag byta blöja.
Morsan fick en fråga...
Juhanna kommenterade inlägget Tack Surgubbe, tack! med att undra varför jag har satt på regnskyddet på vagnen när strålande solsken råder. Juhanna, det är inget regnskydd, det är ett syrgastält. Jag är som Michael Jackson fast värre...
Har jag missat något?
Idag träffade jag en lufs som hette Lenny. 
Förstår ni att killen drog runt på stan med en propp i käften!? Givetvis kunde jag inte låta bli att fråga varför, för tänk om jag hade missat någon väsentlig njutning i att suga propp? Hemma hos oss dräller det ju av proppar sedan Pyttemänniskan blev en del av flocken, så om någon gav mig en skälig anledning så skulle jag med enkelhet också kunna börja snaska napp. Lenny svarade dock inte på min fråga, han bara sög och sög med drömsk blick.
Mamma blev tydligen också nyfiken och frågade Lennys koppelhållare om varför henns jycke hade en propp i munnen. Hon fick till svar att det var en outredd angelägenhet. Koppelhållaren tittade sedan ned i vagnen och petade på Pyttemänniskan. Hon frågade mamma vad han hette och när hon fick veta svaret så utbrast hon:
- MUSSE!!!?? HETER han verkligen det? Alltså är Musse hans RIKTIGA namn?
När mamma svarade att fallet var så, så sa tanten:
- Ja ni ungdomar är allt bra konstiga!
- Är du medveten om att du kallar mig konstig samtidigt som du själv går omkring med en hund som har en napp i munnen, svarade mamma och sedan gick vi.
Josefin, jag är en praktbebis!!!!
Här har du bildbevis Josefin!!
Valet är enkelt, jag är den ultimata bebben för uppdraget! Nu ska jag bita i mina fötter...
Min son är fruktansvärt smart!
...tidigare idag sa han VÄDERLEKSRAPPORT!
Hot Dog
Det kom ett mail till mig idag:
Bäste Håkan,
Jag heter Korven och har troget följt din blogg sedan start. Kanske är jag ditt största fan.? Tyvärr har saker och ting trasslat till sig för mig på grund av finanskrisen. Innan den var ett faktum investerade jag hela mitt sparkapital i den amerikanska högoddsaktien Tailwagging, som nu inte är värd ens ett korvöre. Jag ser ingen annan utväg än att avsluta mitt jordeliv och har därför iklätt mig ett korvbröd och inväntar nu döden. 
Min sista önskan är att du Håkan publicerar mitt testamente i bloggen, vilket lyder som följer:
¤ Strypkopplet går till elaka bulldogen Kremlan, må din husse hålla hårt i det
¤ Gabardinkostymen får Povel, han har ju ändå haft den sedan han lånade den på Valborg 2003
¤ Hundkojan överlåter jag till Dollar och hennes tio valpar, de kan behöva en rymligare boning
¤ Receptboken som jag ärvt av morfar, går till Miklos för all sveda och värk
¤ Skattkartan som leder till min bengömma får du Håkan, gnag i frid
Jag vill även lätta mitt hjärta genom att framhäva mina bekännelser offentligt, pass på:
¤ Det var jag som pinkade i porten den där sommardagen i fjol då det åskade så, jag är en feg skit...
¤ Förlåt Miklos för att jag gjort din tillvaro sur med morr och bett genom åren, men jag ville bara imponera på de andra jyckarna och nu ångrar jag mig så
¤ Bentley, jag älskar dig och har så gjort ända sedan jag såg dig för första gången
Farväl!
Korven, om du läser detta så vill jag uppmana dig att hålla ut och vara stark! Hoppa ur korvbrödet nu och försök att ta livet lite mer med en klackspark. Ta Bentley i tassen och spring mot solnedgången!
Var kan jag hämta upp skattkartan?
/Håkan
Musses nya polare?
Jag skulle hemskt gärna vilja att den här renen flyttade hem till oss, så nu försöker jag vinna den genom Lillmians tävling. Do I feel lucky? Yes in deed!
Tack Surgubbe, tack!
Igår var jag ute i det fina vädret och rastade min bebis och min hund. Vi gick i Södra Promenaden i Norrköping och alla som gått där vet att där finns en bred bana för cyklister och en smal bana för fotjängare. Cykelbanan var relativt fri från snö och is, varför jag valde att trampa på där i raskt tempo i sället för att slira mig fram på myrsteg på den hala gångstigen bredvid. Det kändes så härligt att knalla fram i solen och med lätthet kunna skjuta vagnen framför sig!
När jag vid ett tillfälle blickar upp mot den långa raka väg som vi hade framför oss, ser jag hur ett vinglande åkdon är på väg mot oss. Det hela såg mycket märkligt ut, något vajade och svajade från sida till sida i promenaden och jag kunde inte riktigt urskilja vad det var. När det kommit lite närmre upptäckte jag emellertid att det var en cigarettrökande man med en enorm mössa, som cyklade i sick sack i ett ganska högt tempo mot oss. Jag kom på mig själv med att börja trampa neurotiskt på stället för jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle fortsätta rakt fram och veja för honom i sista stund, eller om jag skulle försöka köra upp vagn och jycke i snödrivan till vänster om oss. Mer än så hann jag inte tänka förrän spektaklet var en hårsmån från att ränna rätt in i oss och jag tror mig bestämt ha hört Håkan fisa till av förslräckelse.
Mannen tvärbromsade och spände ögonen i mig medan han drog i sig ett väldigt djupt boss av sin cigarett, för att i nästa sekund häva ur sig en av svordomar tillspetsad salva om hur urbota korkad och fräck jag var som hade mage att lunka fram med min vagn och min byracka på cykelbanan. Det fanns ju för djävelen en gångväg precis intill!!!!! Han skakade argt på huvudet och sög i sig ännu en rejäl dos av livsfarligheter från sin äckliga fimp. Samtidigt funderade jag på om jag sakligt skulle framhäva att jag som förde både vagn och jycke, också hade rätt att avnjuta asfalt på min promenad. Eller skulle jag kanske ta till en mer offensiv och anklagande taktik, genom att understryka hans enormt vårdslösa framfart? Det var då det kom till mig likt ett brev på posten och med den släpigaste söderslang signerad 1968, hävde jag sturskt ur mig:
- Ta din gamla cigarett å cyckla till Bahamas istället!
Gubben tittade oförstående på mig men fann sig kvickt och tog åter barskt till orda. Vad han sa nådde dock inte fram till mitt medvetande, jag var nämligen i full färd med att i detal gå igenom vad som just inträffat. Det kändes så overkligt att jag i ett äkta sammanhang givits tillfälle att nyttja ett så kultstämplat och svårt citat som detta. Jag är helt säker på att Kenta och Stoffe är otroligt stolta över mig, var de nu befinner sig.
Tack surgubbe för möjligheten, tack!
Morgongympa!
Jag har numera för vana att fightas med den tystlåtne jycken var morgon och har verkligen blivit snitsig. 
En grov yxspark
Ett kast som får vilken judodåre som helst att blekna
Ett bett i sann Tyson-stil
Ett fint knä i solaplexus
Hunden har ingen aning om vad som väntar!
I natt var en Vilmanatt
I natt har jag legat vaken och tänkt på Vilma. Under så lång tid var hon mitt allt, hela min värld kretsade kring henne och jag gjorde inget utan att först reflektera över vad hon skulle tycka om det hela. Nu är hon borta och jag fick inte ens säga adjö. Jag har letat noga precis över allt, men hon finns ingenstans.
Vilma kunde vara så sträng och hård, men hade ändå alltid nära till tjo och tjim. Det hände att hon låtsades som om hon inte såg när jag knep ett av hennes tuggben, men hon visste alltid vad jag sysslade med och lät mig ibland hållas. Ingen annan än jag fick slaska vatten ur hennes skål, ingen annan än jag fick snooza i hennes bädd. Jag brukade bita henne i rumpan på skoj, den var så härlig hennes rumpa.
Jag saknar så hur vi tumlade runt i vår skog var dag, vi var fria och tillsammans ägde vi allt. Jag saknar så att få gosade in mig i hennes fladdrande öron, ingen doft var godare än hennes. 
Gosöra!
Skogstjofräs
Vackra Vilma...
Just i detta nu på köksgolvet
Musse: passa dig jycke, snart har jag dig och då ska jag knipa åt dig som ingen ánnan har knipit åt någon tidigare...
Håkan: MAMMAAAAAAAAA, PYTTEMÄNNISKAN HAR RULLAT UTANFÖÖÖÖÖR!!!!
Morsan konstaterar - Mitt barn är ett proffs
Jag skiter i när alla andras barn satt, stod, gick, sket eller gav någon fingret för första gången. Jag bryr mig enbart om min egen bäbis och han är typ proffs. Vi besöker endast öppna förskolans familjegrupp för att visa de andra hur ett praktbarn ska se ut och bete sig. I morgon ska vi kolla på cyklar för det är ju lågsässong nu och därmed billigare att insförskaffa ett sådant åkdon. Musse är visserligen endast 4 månader i skrivande stund, men så pass försigången att han förmodligen lär behöva en tvåhjuling till sommaren.
Morning rumble
Det finns flera jyckar här hemma, men det är bara en som är irriterande framträdande. En av de mer anonyma knep jag dock idag. Den hade egentligen inte gjort mig ett dugg och var inte heller störande på något vis, men jag var tvungen att avreagera mig så jag brottade ned skrället. 
Att vinna är alltid en boost för självförtroendet.
Den där jycken var emellertid en väldigt lätt match, men jag ser det ändå som nyttig träning inför den riktiga fighten mot Hunden. 
Jag försökte även få tag i Hunden för det gavs nämligen tillfälle, men den fegisen slank iväg fortare än kvickt. Snart ska han dock få sina fiskar varma, he can run but he can´t hide!
Säljaren står för emballaget - köparen står för frakten
De flesta säljare på Tradera är vädigt noga med att skriva ut villkoren för försäljningen av prylen de utbjudit på auktion. Meningen "pengarna ska finnas på mitt konto inom tre dagar efter avslutad auktion, först därefter skickar jag varan" är exempelvis i princip standardiserad. En annan mening som väldigt ofta förekommer i annonser på Tradera, är "Köparen står för frakten, säljaren står för emballaget". Detta ger en känsla av att ett likhetstecken kan placeras mellan emballage och fraktkostnad och man upplever det som rättvist att man som köpare ska betala frakten eftersom säljaren ju står för det skyddande emballaget.
Så här har dock mina senaste traderavinster sett ut då de anlänt genom mitt brevinkast: 
Säljaren väljer alltså att benämna en återanvänd plastpåse som emballage och understryker dessutom sin generositet genom att redan i annonsen skriva ut att denne står för dess kostnad. Hur man definierar saker och ting är tydligen väldigt olika...
Avslöjad!
Så fort en doft av käk når min känlsliga nos så börjar mina ögon att tindra och lysa. Det är det som avslöjar mig. Med lätthet hade jag annars kunnat knipa en munsbit eller tre av pappas feta kalopstallrik, men som läget är nu så blir jag alltid genast påkommen på grund av mina strålkastare till glober. Jag tvingas därmed ge mig till tåls tills dess både han och mamma har ätit färdigt och därefter nöja mig med att snaska i mig deras rester. 
Ett par solglasögon kanske kan göra susen?
Virvelvind
Kolla in min frilla, den ser ut som en virvelvind!
Morsan tipsar - Kaffe Shot
Brukar din bebis hålla dig vaken då du egentligen borde få sova din allra ljuvaste skönhetssömn? Finner du dig själv vid dessa tillfällen med pyret på armen, hasandes omkring i ett vakuum med svårigheter att fokusera blicken på objekt i din omgivning? Känns det då som om du har gröt i hela huvudet och inte riktigt är närvarande? Hör du din bebis jollra på håll, som om denne befann sig utanför din zombie walk-bubbla? Då har jag ett ypperligt tips som får dig allert och klar i huvudet på ett kick.
1. Hasa bort till din kaffebryggare med någon form av dryckeskärl i handen
2. Häll upp cirka en fyra av gårdagens kalla kaffe i kärlet
3. Svep kaffet snabbt
Din kropp kommer att chockväckas ur zombietillståndet och övertas av piggghet. Om du emellertid upplever det som en aning motigt att hälla i dig kallnat kaffe från gårdagen, så kan du påminna dig om att du vid flertalet tillfällen tidigare har hävt i dig fyror av andra flytande drycker som varit minst lika illasmakande. Denna gång är dock inte syftet att berusa dig, utan att göra dig allert för din bebis skull, så håll för näsan och svälj!
Grundlurad!
Hunden är så knasig och kan aldrig vara rädd om något, han beter sig liksom märkligt med allt han kommer över och jag var därför inte ett dugg intresserad av att han skulle lägga tassarna på Pingu medan jag var borta. Innan jag och mamma reste iväg så gömde jag därför Pingu väl och plockade fram en låtsaspingvin som stand in. När vi kom hem så hittade jag den i detta skick:
Hunden är så fruktansvärt ovarsam med allt han kommer över och jag kan se framför mig hur han gick på jakt efter Pingu så fort jag och mamma stängt dörren bakom oss.
Den rätta Pingu fick han dock inte tag på och han står åter i min säng - pigg och kry och helt välbehållen. Hunden tassar emellertid runt här som den värsta mallgroda, han tror väl att det var orginalet han satte tänderna i. Men skrattar bäst som skrattar sist dumma jycke, fniss, fniss!
Tillbaka!
Jag bryr mig inte om var de har varit eller i vilket syfte, huvudsaken är att de åter är tillbaka. Det ska bli skönt att gå på promenad med vagnen igen, jag har sett hur andra jyckar stirrar frågande och ibland avundsjukt på den som om de undrar vad jag har den till eller vad som ligger i den. De kan gott få tro att mamma drar runt på en skatt som jag vaktar åt henne!
Men inte är Pyttemänniskan någon skatt inte, fast han smakar gott och är lagom kletigt pussgod! När han var borta hade jag sönder hans Pingu och nu skäms jag lite över det, hoppas att han inte märker något...
Kök, hall, vardagsrum... världens bästa mantra!
Vad jag gillar? Jo det ska jag tala om. Jag gillar att bli omkringburen i lägenheten klockan fyra på natten/morgonen. Rutten går motsols med start i köket för att fortsätta genom hallen och vardagsrummet och så tillbaka in till köket igen. Kök, hall, vardagsrum, kök, hall, vardagsrum, kök, hall, vardagsrum och så vidare.... Minst en timme vill jag ägna mig åt detta när vi väl har satt igång. Det är väldigt rogivande och fungerar ungefär som terapi. Kök, hall, vardagsrum, kök, hall, vardagsrum, kök, hall, vardagsrum....
