Jag nöjer mig inte med att vara nöjd
Många skulle beskriva mig som en nöjd jycke och visst är jag väl nöjd, men hemligheten bakom min nöjdhet består i att jag själv ser till att kunna vara nöjd. Jag har exempelvis en altan på vilken jag brukar sitta och blicka ut över mina ägor och vakta så att ingen inkräktare beträder min mark och det gillar jag verkligen - jag är nöjd då. MEN jag har själv sett till att jag kan känna mig än mer nöjd över min vistelse på altanen, genom att jag har placerat en lurvmatta och min rosa filt under taket och ställt dit mina två grönsköna plantor bredvid. 
Se så nöjt jag har det och jag har endast mig själv att tacka!
Jag älskar värme och att sola mig, varför jag har placerat min oas under taket precis så att regnet inte når den men solen ändå kommer åt att skina på den. NÖJT!
För den som undrar så är består mina grönplantor av en paprikaväxt som jag har satt själv av ett frö som mamma tappade på golvet i köket förra hösten, samt en doftranka som jag har fått av min mormor. I doftrankans kruka bor också en murgröna, den har jag fått av Vilmas mamma....
Lördagsfördriv
Jag ägnade därför hela lördagen åt att gnaga ute på gården och då menar jag HELA lördagen. Min vän Frasse kom förbi någon gång vid lunchtid, men jag hade ingen tild till att latja med honom då jag ju befann mig i ett sällan skådat gnagarmode. Jag var fast besluten att benet skulle krympa till ingenting!
En god gnagare vet att byta ställning ofta och jag varierar mig vant och smidigt.
Fort rör jag mig från liggande till stående till sittandet till ryggläge till sidoläge och så vidare...
Jag vet exakt vilken ställning som jag ska nyttja vid det aktuella
ögonblicket, det är därför jag är så effektiv
Dessutom använder jag även både tassar och klor mycket väl och min fina teknik gör att jag med all rätt kan kalla mig för gnagexpert.
Det där lammbenet var emellertid ganska mastigt, så framåt kvällen var jag riktigt mör av allt gnagande. Vid åttatiden kom Lill H förbi med sin mamma och pappa på grillning, men jag orkade knappt sätta honom på plats. Han fick till och med leka med Pippi-Gul utan övervakning, då jag var så pass seg att jag var tvungen att dåsa i soffan och knappt orkade hålla svansen upprätt.
Denna lördagsaktivitet resulterade även i att jag vaknade vid 4-tiden i morse av de värsta av skithugg. Som tur är så är min mamma väldigt lättväkt (hon var förmodligen katt i sitt förra liv - tvi, tvi, tvi!), så hon hoppade kvickt upp ur sängen och följde med mig ut till diket. Dessa extremt krävande skithugg avlöste sedan varandra under hela dagen - det bubblade så till den milda grad i magen på mig och jag tror att jag nu har fyllt halva diket med korvar. De senaste 3 timmarna har det dock varit lugnt på kakafronten, så nu hoppas få en god natts sömn efter denna mycket krävande helg. Gud vad skönt det ska bli med måndag....
Man lär av sina misstag
Dagen innebar egetligen inte så många annorlundaheter för mig, mer än att jag fick lära känna några nya människor och umgås med vissa som jag inte träffar så särskilt ofta och det var trevligt - i alla fall till en början. Bland dem som hade fått äran att spendera sin midsommar med mig, fanns en småmänniska. Jag gillar de flesta småmänniskor faktiskt, för jag har god hand med dem och får dem alltid till att ge mig grejer. Givetvis var det samma visa gällande denna småmänniska, se bara:
Här delar hon med sig av sin smörgås till mig och att säga något annat än att jag verkligen charmade henne, vore ont förtal.
Flera av de småmänniskor som jag har träffat, har dock inte besuttit någon direkt känsla för vad jag gillar att få. Ibland försöker de ge bort äppelbitar, tomma godispåsar eller något annat totalt värdelöst krimskrasms. Just den här småmänniskan försökte ge bort ett tennisrack till mig och jag spelar ju inte ens tennis!
Vi ett tllfälle fick alla för sig att springa runt en blomsterkvast som de själva hade bundit ihop av grenar, gräs och blommor. Jag antar att de var väldigt nöjda över sin skapelse (vilken jag i och för sig likställde med ett skämt) och därmed ville påkalla andra människors uppmärksamhet med sång och hetsdans. Snacka om hybris!
När jag stod där och stirrade på dem och undrade över hur patetisk man egentligen får lov att vara som människa, började de sprätta med sina fötter och innan jag visste ordet av hade jag fått ett grässtrå i halsen!
Hur mycket jag än hostade så vägrade detta grästrå att komma upp och ingen hade heller värdigheten att ge mig en skål med vatten eller ens dunka mig i ryggen. Folk var totalt uppslukade av att skutta runt den där blomsterkvasten, jag kunde ha dött men det struntade de blankt i! Det här med midsommar känns inte riktigt som min grej, folk ägnar sig åt märkligheter och blir knäppa i huvudet och det känner jag inte för att vara med om igen. Nästa år tänker jag därför åka utomands!
