Meddelande: Kärleken mellan Bella och Edward är artificiell. Den går alltså inte att återfinna i det verkliga livet. Edward är en vampyr och har därför extremkänslor; på samma vis som han är abnormt snabb och stark etcetera, så är han abnormt kär i Bella. Bella i sin tur är påverkad av Edward på ett vis som ingen människa kan påverka någon, eftersom han är vampyr och har en speciell utstrålning, doft, aura och swag etcetera. Så sluta nu genast att sträva efter den där överdrivet besatta kärlek som återfinns mellan Bella och Edward - den är ett fenomen som enkom existerar i fablernas värld. Slut på meddelande.
I går hade jag namnsdag för tredje gången denna månad. Därför tyckte jag att det var på sin plats att faktiskt bli firad, varför jag bakade en enmanssockerkaka (lånade Musses lilla form).
Möjligtvis så rörde det sig om en tvåmannakaka, men eftersom jag vägrade bjuda så var den i praktiken en enmanskaka.
Innan jag gräddade den så tryckte jag i jordgubbar och mörk choklad i smeten.
Efter att jag ätit nästan hela, hamnade jag i sockerkoma och däckade på soffan. Som tur var så har jag en fantastisk 1,5-åring här hemma som sjunger likt en gud. Klockan var väl 23.17 när han väckte mig med sin skråååååålande skönsång.
Det är väldigt mycket trevligare att vakna av sång, än att bli väckt av gråt och skrik kan jag förtälja.
Jag tolkar det som hans sätt att gratulera morsan på namnsdagen. Hur som haver så somnade jag sedan om i sängen med sminket på och när jag vaknade i morse så såg jag ut så här rödmosig och djävlig.
Men det är lugnt, jag har varit med om värre morgonskräckupplevelser. I torsdags vaknade jag exempelvis upp så här...
...det tog flera timmar att skaka av sig det där uttrycket kan jag förtälja. Måhända hade jag väl drömt något drastiskt.
Enligt denna artikel i DN så inträffade hela fem överfallsvåldtäkter enbart i stockholmsområdet, under den gångna helgen. En polis som reportern pratade med, menar att det är kombinationen av de två faktorerna lönehelg och fint väder som påverkat det höga antalet. När snubbar just fått påfyllning på kontot och är lediga samtidigt som solen skiner, är de alltså enligt snuten mer sugna på att begå sexuella övergrepp. Ja det är ju så olika det där, vad man misstänker att folk fulländar en helg med alltså.
Så här dagen efter mors dag är hela facebook fyllt av bilder på fantastiska presenter. Ens feed svämmar över av pompösa statusuppdateringar om hur folk blivit firade och uppskattade av sina barn och män. Själv har en dock inte ens fått ett simpelt grattis. Det är då en önskar att en var en katt som blev omkringburen av en tvättbjörn.
1946 upprättades semesterhem för utarbetade husmödrar. Dit åkte kvinns på husmorssemester; en statligt reglerad verksamhet som pågick fram till 1979.
Sommaren är i antågande och då är det många som känner att de vill dra iväg på någon resa men är osäkra på vilken destination de ska välja. Jag som ju är både berest och en tyckare av rang, har testat och betygsatt flera olika resmål och självklart är jag så god och delar med mig av mina erfarenheter till er bloggläsare. I det första reportaget beger jag mig till Åby och Ann-Maris fina härbärge. Pass på!
En tripp till Ann-Mari
Hos Ann-Mari erbjuds diverse aktiviteter, här följer ett axplock i bilder:
1.Lek med trehjuling...
...når man som jag inte ned till tramporna...
...så kan man stå istället...
(allt är möjligt hos Ann-Mari)
2. Klättring...
*WINNING*
2. Rutchande...
3. Lek med sand...
4. Lek med stora barn och boll i korg...
Hos Ann-Mari serveras väldigt god mat, pannkakor, pannbiff och chili con carne är exempel på rätter som jag har testat och som jag varmt kan rekommendera. Till måltiderna serveras alltid en sallad och i en burk på diskbänken finns kex att knapra på om man är på det humöret.
Utifrån aktivitetsmöjlighterna, maten, bemötandet och atmosfären, får Ann-Maries härbärge 5 proppar av 5 möjliga.
Oavsett vad man tycker om den typ av musik som Beyonce framför, så kan ingen förneka att människan i fråga aspirerar på att vara världens nu levande bästa artist. Hon besitter en sångröst som jag misstänker kan flytta berg och denna låter precis lika ren, stark och klar oavsett om hon går ned i brygga, psykdansar i decimeterhöga klackar eller hänger i ett rep 30 meter ovanför ett hav av åskådare. Hon kan dansa, hon har karisma och utstrålning och hon är en duktig aktris - tjejen har kort sagt allt och lite till!
I går fylldes min facebookwall av flera exempel på klippet då Beyonce framför sin senaste hit Run the World (Girls), live på Billboardgalan och lovorden i de tillhörande kommentarfälten visste inga gränser. Jag kan emellertid inte låta bli att kasta in en brasklapp här - Beyonce Knowels må vara hur grym som helst på alla de sätt, MEN DETTA MÅSTE DISKUTERAS!
Beyonce sjunger att det är flickor som styr världen och att hon driver någon form av social rörelse beträffande detta, vilken är så pass stark att den kan bygga en hel nation. Hon sjunger att hon kan få män att göra allt för henne och hon och hennes honkönade regerar inte bara över dansgolven utan äger hela klubbar bara genom att existera. Och kanske är det precis så i den värld Beyonce huserar? Kanske har hon och hennes entourage förmågan att trollbinda varenda människa av hankön som kommer i deras väg?Det rimmar dock otroligt illa med att hela låtens video luktar afrikans gerillaarmé; de manliga dansarnas bär en utstuderad rebellmundering samtidigt som kulissen består av en savann innehållande både hyenor och lejon som rekvisita. Det för åtminstone mina tankar till afrikanska konfliktdrabbade områden så som Darfur och länder så som Kongo-Kinshasa. I Kongo-Kinshasa våldtas 1100 flickor och kvinnor varje dag.
"Döda råttor är värda mer än kvinnorna i det här landet", säger en kongolesiska. Jag antar att de har väldigt mycket att lära av Beyonce och hennes crew och det vore verkligen att föredra om hon hade tid att åka ned dit med sin enorma sociala rörelse och visa girlsen där hur en slipsten ska dras.
Ps "Disrespect us? No they wont!" sjunger Beyonce, medan hennes egen man Jay Z rappar "I got 99 problems but a bitch aint one"....
Under 2008 och 2009 arbetade jag på den statliga myndigheten Boverket, med ett gigantiskt regeringsuppdrag som syftade till att stärka tryggheten i stad- och tätortsmiljö ur ett jämställdhetsperspektiv. Projektet var uppdraget av inga mindre än dåvarande jämställdhetsminister och migrationsminister Nyamko Sabuni (Fp) och miljöminister Andreas Carlgren (C ). Jag minns hur Sabuni under presskonferensen då projektet offentliggjordes, med bestämd ton framhävde dess syfte; att kvinnor ska kunna gå hem från exempelvis krogen utan att känna sig otrygga. Boverket fick en summa pengar att förfoga över för att möjliggöra detta, via exempelvis kunskapsförmedling och bidrag till bland annat kommunala projekt. I mitt stilla sinne reflekterade jag i detta läge över hur enkelt regeringen gjorde det för sig: "VIKTIGT, vi får inte glömma att innan valet faktiskt göra något för jämställdheten! Hmmmmmm….? Det får dock inte vara något som gör att någon känner sig trampad på tårna, så vi vill exempelvis inte uppröra näringslivet med åtgärder för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna, eller göra något åt löneglappet kvinnor och män emellan och eller få fler män att ta ut föräldraledighet! Men vad ska vi göra då? Hmmmmm…? Vad sägs om att fixa till den fysiska miljön lite, så att de otrygga kvinnorna av idag kan känna sig lite mer trygga? Ja men vilken bra idé, det kommer ju otvivelaktigt att gillas av alla!".
Det fanns emellertid någon mer än jag som tyckte att det fanns anledning att diskutera essensen av detta gigantiska projekt. Det fanns en person som utan att blinka till och med framhävde att det var en usel idé, att spendera pengar på att förmå Sveriges honkönade att kunna röra sig fritt i våra städer utan att vara rädda. Denna någon var Pär Ström - mannen bakom sighten Genusnytt och författare till den just utgivna boken Mansförtryck och kvinnovälde. Ströms ifrågasättande av regeringsuppdraget, bestod emellertid i att inga pengar alls ska satsas på kvinnor. Enligt Ström förhåller det sig nämligen redan precis så som titeln på hans bok förtäljer, att kvinnorna styr Sverige medan männen är de förtryckta. Ström gör gällande att mannen av idag är marginaliserad och detta påstående understöder han genom att bland annat leta rätt på och rabbla upp alla möjliga åtgärder som syftar till att förmå jämställdhet. Vad dessa åtgärder är sprungna ur bryr han sig dock inte om, han är övertygad om att kvinnor inte alls är otrygga, blir utsatta för våld och förtryck, har lägre lön än män eller missgynnas på grund av barnafödande. Enligt Ström förhåller det sig nämligen precis tvärt om (!).
Oundvikligen blir man full i skratt och det är lätt att avfärda Ström som den avundsjuke kvinnohatare och uppmärksamhetsuktare han är. Man kan enkelt slå hål på varenda ett av hans sanningslösa påståenden, enkom genom att ställa enkla frågor så som: varifrån har du fått idén om att kvinnor har högre lön än män? Absurditeterna avlöser varandra i Ströms resonemang och aldrig någonsin lyckas han understryka dem med annat än sina egna fantasier.
Visst kan vi idiotförklara Ström som en sinnesförvirrad dåre utan verklighetsuppfattning, men det vinner vi inte mycket på. Vad vi istället bör göra är att ta vara på honom som fenomen. Även om hans missnöje måhända bottnar i något personligt och till stor del består av avundsjuka och egoism, så kan han betraktas som en reaktion på att män också besitter ett konstruerat kön och att även män missgynnas av ett ojämställt samhälle. Pär Ström är för jämställdheten vad Jimmie Åkesson är för invandringspolitiken - någon som har insett att något inte står rätt till, men som på grund av missnöje och en förvriden verklighetsuppfattning inte förmår förvalta denna insikt. Åkesson är exempelvis övertygad om att svenska pensionärer missgynnas till förmån för muslimska burkabärande barnavlande kvinnor (vi minns alla SD´s otrevliga valfilm). Ström är övertygad om att svenska kvinnor har manipulerat sig till så pass mycket ekonomiskt stöd från exempelvis statliga instanser, att männen skuffats undan och hamnat i förgrunden.
Så låt nu Pär Ström vädra sina floskler och utnyttja på så vis tillfället att stöta och blöta jämställdhetens olika problematiker. Bemöt sakligt hans absurditeter med fakta och ta på så vis tillfället i akt att belysa de sanna jämställdhetsfrågorna. Passa på att syna de politiska åtgärder för jämställdhet, som det idag satsas pengar på. Kanske spenderas våra skattepengar inte på sådant som vi anser vara mest relevant och nödvändigt när det kommer till denna typ av orättvisor?
Minns alla inläggetFeral Children som bland annat handlar om Håkans enorma inflytande på Musse?! Musses första ord var Håkan och det första ljud han härmade var Håkans skall. Precis som inlägget Feral Children förtäljer, så kände jag en viss oro inför detta. Jag intalade mig emellertid att han snart skulle inse att Håkan är ett djur och att han själv är en människa och att det därmed är oss andra människor som han ska förlika sig med och efterapa. Än så länge har han emellertid icke visat prov på att sluta influeras av sin fyrbente vän och det är särskilt ett härmande av Håkans skall som Musse nyttjar på en daglig basis.
..
Frågan jag nu ställer mig är om jag så att säga ska ge efter, inse fakta och börja behandla och uppfostra Musse som en hund!? Han tycks i ärlighetens namn ha mer gemensamt med Håkan än med oss.
För att känna streetfactor, så hänger dudesen av Åby vid varuintagstrappen utanför Konsum. Natur, vackert vatten samt glass och korv som erbjuds uppe vid kiosken, är långt ifrån deras melodi. Istället eftersöks det urbana - betong, asfalt, metalltrappa och avgaser är vad dom vill insupa.
Det är moppegathering och en snubbe har tagit med sig en skateboard, som han förstrött kickar iväg på emellanåt.
Alla bär exakt samma outfit; sneakers, knälånga uppvikta shorts och linne eller t-shirt. Jag frågar mig om de stämt av med varandra på förmiddagen om att oavsett hur kallt det är, så är det bararmat och barbent som gäller. Men det är tydligt att det är ett gäng hårda killar som uppehåller sig utanför Konsum, så hårda att dom inte har några som helst problem med att åka moppe i shorts och t-shirts, de ynka 12,5 celsiusgraderna och snålblåsten till trots. Dom går sin egen väg och trotsar inte bara normer utan också väder och vind. Åbys svar på Lords of Dogtown.
Plötsligt börjar det emellertid skräna från trappen. Det visar sig att en av snubbarna har lyckats få igång en liten, liten cd-spelare ur vilken tonerna av detta strömmar:
Hur tänkte grabbarna med detta? Peter08 lixom; Kissies lillebror, wannabebrat och stureplansnolla!? Förstår dom inte hur illa det rimmar med deras skateboard- och moppeåkande, betongsuktandet och de bakochframvända kepsarna? Fattar dom inte att dom inte framstår som det minsta streetsmarta, genom denna totala skymf mot allt vad urbanitet heter? Stureplansdyrkande Peter08 dessutom, han skulle för djävelen göra dessa "bönder" till åtlöje om han fick chansen och det borde dom inse!
Jag är dock inte det minsta förvånad över deras totala ovetskap. 11 % av alla röstande åbybor valde nämligen att stötta sverigedemokraterna i valet i höstas. De lever på käk från de invandrarägda lokala pizzeriorna och har mage att sura ihop om de inte får köpa kebabrullar till inköpspris ("invandrarna ska ta mej fan inte tjäna pengar på oss svenskar!" = hört med egna öron *morsans anmärkning). Grabbarnas föräldrar består av rikspuckon, vilka låter sina och Jimmie Åkessons paradoxala fördomar äga hela deras verklighet. Detta färgar självklart killarnas förmåga att skilja rätt från fel, varför dom framstår som en skock korkade får utan förmåga att tänka kritiskt. Förhoppningsvis kommer killarna efter att ha vidgat sina vyer (kanske pluggat i någon annan stad, rest en del eller helt enkelt bara träffat tillräckligt många människor som bevisar att Åbylons inskränkta byfånar inte definierar sanningen) komma till insikt.
Snäll som jag är så lät jag alla lukta på den. Det var dock ytterst orutinerat att vara så pass inkluderande...
...kaninen Stampe käkade nämligen upp den helt sonika!
Djur - man ger dom lillfingret och dom tar hela handen! Det är dags för mig att börja lära av mina misstag. Från och med nu ska jag aldrig mer vara generös mot kreatur!
Det här med att jag äter en viss mat, hunden sin och mamma och pappa en annan, framkallar "vi-och-dom-känsla" här hemma. Jag sällar mig dock inte till samma skrå som den där byrackan! VÄGRAR!
Därför kräver jag numera att bli serverad precis samma mat som mamma och pappa, annars tar jag husfridslagen i egna händer och stjäl direkt från deras tallrikar (det är ingen konst, jag har sett Hunden göra det flera gånger så ni fattar ju hur simpelt det är)! Sedan dess har det varit annat ljud i skällan här hemma kan jag förtälja.
Om jag inte visste bättre skulle jag nog ha trott att han inte trivs hos oss. Jag menar, vet han inte att både Bjärven och Anders lurar där ute i skogen?
Det var studiedag på dagis igår, så jag tog en fika med boysen inne i city.
Louie...
...och jag fick dock knappt varsin syl i vädret, för Charlie hade så fasligt mycket att berätta.
Bland annat så förtäljde han att han hade fått två sprutor, en i varje lår och att han hade flyttat till landet. I hans nya hem skulle det enligt Charlie finnas katter och hästar, en brant trappa som han fick gå i själv och en gigantisk vattenpöl med mera. Om det inte vore för att jag känner honom så väl, så hade jag förmodligen betraktat hans babbel som skryt. Vi beslöt oss dock för att följa med honom till hans nya hem, på inspektion.
Och nog fanns där mycket att spana på...
Lisa the Cat...
Vattenpölen den gigantiska...
En makalös manick...
...som startar på ett kick!
Och trappan som var väldigt brant och lång...
...men som Charlie minsann inte alls fick gå i själv!
Familjen Jidling håller på och stilar upp sin skit där hemma och har bland annat anlitat en målare. Jag har fått hedersuppdraget att övervaka hans arbete.
Det var kanske inte meningen att han skulle höra piskan vina i luften direkt, men samtidigt jobbar ju människor bäst under press (universell sanning!). Så jag pekade minsann med hela handen och såg till att allt gick enligt konstens alla regler och att inget maskande och såsande förekom.
...diskuterade vi framtiden. Bland annat så skissade vi på en ritning över en tvåvåningskoja, ämnad för deras lekrum. Dessutom fastslog vi att jag ska ta över deras växasäng vad det lider. Mötet var mycket givande.
Det var ju snällt att man fick komma hem till dem...
...men jag tycker nog att dom kunde ha bjudit till lite mer.
Dom som inte flydde vid blotta åsynen av en, tog istället knappt någon notis alls om en. Jag var den som drev alla konversationer och vid flera tillfällen uppstod en obekväm tystnad på grund av deras totala ointresse inför att upprätthålla samtalen.
