Sagan om...
...när morsan började hata sig själv
Hemma hos oss praktiseras sedan två veckor tillbaka 5-minutersmetoden. Den innebär i vår mening att Musse måste hinna yla i fem minuter vid läggning eller då han vaknat, innan någon kommer honom till undsättning. I går när Musse skulle sova middag, så lät han sig läggas utan vredesutbrott. När jag la ned honom i sängen började han istället fridfullt att pyssla lite med sin snuttefilt och pilla lite på Pingu. Någon minut efter att jag lämnat rummet satte han dock igång att yla för full hals, men ståndaktig som jag är så lyckades jag även denna gång hålla mig från att genast springa in till honom. Efter ett tag kapitulerade han dock inför sömnen och jag smög som alltid då han väl börjat sussa, in för att titta till honom. När jag klivit över tröskeln slog en enorm stank emot mig (nej, Musse krämar inte jordgubbar även om man lätt kan inbillia sig det utifrån hans sockersöta uppsyn)! Den stackaren hade förgäves försökt påkalla min uppmärksamhet gällande att han hade fått bingo i blöjan, men eftersom jag var så djävla duktig och höll mig stenhårt till den där förbenade 5-minutersmetoden, så gav han tillslut upp och somnade i skiten. Således tvingades han sova 1.5 h med en nedbajsad blöja - JAG HATAR MIG SJÄLV!!!!!!
It´s a thin line...
...between happiness...
...and misery!
...and misery!
Morsan kan inte få nog...
...av kommentarer som denna:
Hej!
Vi känner inte varann men jag vet vem du är (obehaligt va, höhö!), kanske gemensamma bekanta or so? Å pga det har jag hittat din blogg via någon bekants bekants fejsboksida - sådan är jag, lägger mig i saker jag inte har å göra med;) Och sånt lönar sig tydligen för jag finner din blogg vansinnigt roande!! Jag gillar ditt språk å din cyniska framtoning! Ja, det var det ville säga. Keep up the good work!
Mvh/C.
Tack som fan C, det är just DIG som jag skriver för! Veckan som passerat har varit full av hets, stress, press, psykbryt, kräftor och grillat kött och kan lätt liknas vid ett verk av Salvador Dali - surrealismen har så att säga varit total! Jag har varken funnit tid, ork, vilja eller inspiration till att skriva, men när bloggkommentarer, mail, sms och uppmaningar på Facebook gällande efterlysningar av nya blogginlägg börjar uppenbara sig, så får jag gnistan tillbaka. Det vore en omöjlighet för mig att känna varenda läsare, men jag älskar verkligen kommentarer från "främlingar" för då kan jag få en liten bild av vilka ni där ute är och det inspirerar mig!
Ha det så bra nu och håll er från droger, drick mycket vatten, använd solskyddsfaktor och se till att få ordentligt med sömn. Om ni precis som jag ofta funderar på om ni är på väg in i ett vansinnestillstånd eller bara befinner er i någon form av utvecklingsfas, så se till att göra knipövningar så att väntan blir till till något meningsfullt.
Glad lax och gott nytt bråsk!
Nedan: en morgonfrisyr av bästa kaliber...
...till och med ögonbrynshåren står åt alla håll!
Hej!
Vi känner inte varann men jag vet vem du är (obehaligt va, höhö!), kanske gemensamma bekanta or so? Å pga det har jag hittat din blogg via någon bekants bekants fejsboksida - sådan är jag, lägger mig i saker jag inte har å göra med;) Och sånt lönar sig tydligen för jag finner din blogg vansinnigt roande!! Jag gillar ditt språk å din cyniska framtoning! Ja, det var det ville säga. Keep up the good work!
Mvh/C.
Tack som fan C, det är just DIG som jag skriver för! Veckan som passerat har varit full av hets, stress, press, psykbryt, kräftor och grillat kött och kan lätt liknas vid ett verk av Salvador Dali - surrealismen har så att säga varit total! Jag har varken funnit tid, ork, vilja eller inspiration till att skriva, men när bloggkommentarer, mail, sms och uppmaningar på Facebook gällande efterlysningar av nya blogginlägg börjar uppenbara sig, så får jag gnistan tillbaka. Det vore en omöjlighet för mig att känna varenda läsare, men jag älskar verkligen kommentarer från "främlingar" för då kan jag få en liten bild av vilka ni där ute är och det inspirerar mig!
Ha det så bra nu och håll er från droger, drick mycket vatten, använd solskyddsfaktor och se till att få ordentligt med sömn. Om ni precis som jag ofta funderar på om ni är på väg in i ett vansinnestillstånd eller bara befinner er i någon form av utvecklingsfas, så se till att göra knipövningar så att väntan blir till till något meningsfullt.
Glad lax och gott nytt bråsk!
Nedan: en morgonfrisyr av bästa kaliber...
...till och med ögonbrynshåren står åt alla håll!
"Som ett V...
...i nacken typ och längre på en sidan med lugg som går ned och kortare på den andra sidan - så vill jag ha det ungefär. Fattar du? Alltså jag vill att linjen ska gå typ så här (ritar med fingret från ena örat, snett nedåt över pannan bort till det andra örat) och så ska det gå ihop med håret bakom örat. Jag kollade på Fashion på svt i förmiddags och då såg jag en kines i Paris som hade en sådan frisyr och fastnade för den".
Det var så jag beskrev den klippning som jag ville att Bella skulle ansa min utvuxna kalufs till, när jag stormade in till fam Jidling med Musse under armen tidigare idag. Hon svarade ok och så körde hon igång.
RESULTATET
Bella har inte ens gått färdigt utbildningen än, men är redan såååå duktig! För övrigt har hon en kille som är galet lik Jesse Williams som har en roll i Greys Anatomy:
...samt söta syskon (den äldsta kan i och för sig ifrågasättas), en cool morsa, kan baka gott fikabröd och är alltid snygg. Sånt gör mig tjurig...
Bella:
Det var så jag beskrev den klippning som jag ville att Bella skulle ansa min utvuxna kalufs till, när jag stormade in till fam Jidling med Musse under armen tidigare idag. Hon svarade ok och så körde hon igång.
RESULTATET
Bella har inte ens gått färdigt utbildningen än, men är redan såååå duktig! För övrigt har hon en kille som är galet lik Jesse Williams som har en roll i Greys Anatomy:
...samt söta syskon (den äldsta kan i och för sig ifrågasättas), en cool morsa, kan baka gott fikabröd och är alltid snygg. Sånt gör mig tjurig...
Bella:
Varför...
...klarar inte jag av det här som kallas för livet? Varför kan jag inte ro det i land? Hur kommer det sig att jag aldrig lyckas styra upp eller ordnar till det?
I lördags flyttade vi alla möbler från lägenheten ut till huset, alla möbler förutom dubbelsängen då vi redan har en sådan i Södra Granstorp. Tyvärr fick vi inte igång vattnet där ute och bor därför fortfarande i lägenhetens enda möblerade rum; sovrummet. Musse lägger slagget i sin resesäng som vi lyckades fälla upp efter en halv lördagsnatt av kämpande i sann Papphammarstil. Så tragiskt...
Igår mellan klockan 07.00 och 12.00 skulle en sotare besöka alla hus i Södra Granstorp. Natten till igår, närmare bestämt klockan 02.31 och mitt i ett av Musses vällingintag, kom jag dock på att jag glömt mobilen i bilen som stod i parkeringshuset. Jag kunde därmed inte sätta alarmklockan, vilket resulterade i att vi inte dök upp i Södra Granstorp förrän strax innan klockan nio denna morgon och någon sotare syntes då så klart inte till. När vi gav oss ut på en promenad i området för att spana, fick vi syn på paret X. De satt där i sina perfekta frisyrer, på sina perfekta trädgårdsmöbler, framför sitt perfekta hus, på sin perfekta gräsmatta och åt sin perfekta frukost (jag kan ge mig fan på att de torkade sig med manglade linneservetter runt munnen när de ätit färdigt, för de har nog all tid i världen att tvätta och mangla linneservetter och duka med dessa till sin perfekta tu-man-hand-frukost!). Jag frågade dem om sotaren ännu hade dykt upp, varpå de svarade ytterts triumferande "oooooooooooooooooooooooooooo jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sotaren var här klockan 07.15 förstår du!!!". Självklart... Jag kunde dock inte låta bli att sjunka till sandlådenivå och greppade efter minsta halmstrå att smutsa ned deras perfekta tillvaro med och väste "men om sotaren var här redan klockan 07.15 så är det hög tid för er att ta ned stegen från taket nu, eller hade ni tänkt att den skulle stå där hela dagen!? Ni är förstås sådana där människor som inte plockar undan adventsljusstakarna förrän dagen innan midsommar! SKÄMMES!!!".
Klockan 12.00 idag hade jag en tvättid bokad. Klockan 11.23 befann vi oss i parkeringshuset för att placera bilen på sin rättmätiga plats. Plötsligt slogs strömmen av och det blev bäcksvart. Musse som somnat i sin bilstol och nyvaken just placerats i vagnen, blev självklart rädd och började gråta. Håkan vägrade lämna den trygga bilen för att ge sig ut i det skräckinjagande mörkret och jag klandrade honom inte ett dugg då jag själv inväntade hugget från den psykopatmördare med mörkerglasögon, som självfallet hade brutit strömmen för att få möjlighet att leka katt och råtta med mig. Någon sådan dök dock aldrig upp och jag släpade trevande en livrädd jycke och en gallskrikande bebis genom kolmörkret ända fram till garageporten. Desperat sparkade och slog jag på den, självfallet utan resultat (ja i alla fall om man bortser från effekten att Musse blev än räddare och skrek än högre och det faktum att Håkan kissade på sig av förskräckelse). Slutligen hittade jag dock ett slags handtag som jag efter blod, svett och tårar (inte bara Musses, utan även mina) lyckades få upp och dra upp dörren med. När vi sedan kom in i vår port, upptäckte jag att strömlösheten regerade även där och att hissen därmed inte fungerade. Vi var med andra ord strandsatta i trapphuset. När elektriciteten väl behagade återvända, hade 30 minuter av min tvättid redan gått och min hysteriska bebis krävde lunch innan jag ägnade mig åt något annat. När jag sedan äntligen hade samlat ihop tvätten och tagit oss ned till tvättstugan, hade vår tid gått förlorad till en "bättre behövande". Denna bättre behövande hävde spydigt ur sig att om man är rädd om sin tvättid så får man se till att vara på plats i tid. Om jag ändå hade haft min kaststjärna på mig...
Jag klarar helt enkelt inte av livet. Nej livet och jag går av någon sorglig anledning inte ihop. Kort och gott. Dagens sanning. Rätt och slätt. Diagnosen är ställd. Undrar om det finns någon form av handikappbidrag att söka för detta?
I lördags flyttade vi alla möbler från lägenheten ut till huset, alla möbler förutom dubbelsängen då vi redan har en sådan i Södra Granstorp. Tyvärr fick vi inte igång vattnet där ute och bor därför fortfarande i lägenhetens enda möblerade rum; sovrummet. Musse lägger slagget i sin resesäng som vi lyckades fälla upp efter en halv lördagsnatt av kämpande i sann Papphammarstil. Så tragiskt...
Igår mellan klockan 07.00 och 12.00 skulle en sotare besöka alla hus i Södra Granstorp. Natten till igår, närmare bestämt klockan 02.31 och mitt i ett av Musses vällingintag, kom jag dock på att jag glömt mobilen i bilen som stod i parkeringshuset. Jag kunde därmed inte sätta alarmklockan, vilket resulterade i att vi inte dök upp i Södra Granstorp förrän strax innan klockan nio denna morgon och någon sotare syntes då så klart inte till. När vi gav oss ut på en promenad i området för att spana, fick vi syn på paret X. De satt där i sina perfekta frisyrer, på sina perfekta trädgårdsmöbler, framför sitt perfekta hus, på sin perfekta gräsmatta och åt sin perfekta frukost (jag kan ge mig fan på att de torkade sig med manglade linneservetter runt munnen när de ätit färdigt, för de har nog all tid i världen att tvätta och mangla linneservetter och duka med dessa till sin perfekta tu-man-hand-frukost!). Jag frågade dem om sotaren ännu hade dykt upp, varpå de svarade ytterts triumferande "oooooooooooooooooooooooooooo jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, sotaren var här klockan 07.15 förstår du!!!". Självklart... Jag kunde dock inte låta bli att sjunka till sandlådenivå och greppade efter minsta halmstrå att smutsa ned deras perfekta tillvaro med och väste "men om sotaren var här redan klockan 07.15 så är det hög tid för er att ta ned stegen från taket nu, eller hade ni tänkt att den skulle stå där hela dagen!? Ni är förstås sådana där människor som inte plockar undan adventsljusstakarna förrän dagen innan midsommar! SKÄMMES!!!".
Klockan 12.00 idag hade jag en tvättid bokad. Klockan 11.23 befann vi oss i parkeringshuset för att placera bilen på sin rättmätiga plats. Plötsligt slogs strömmen av och det blev bäcksvart. Musse som somnat i sin bilstol och nyvaken just placerats i vagnen, blev självklart rädd och började gråta. Håkan vägrade lämna den trygga bilen för att ge sig ut i det skräckinjagande mörkret och jag klandrade honom inte ett dugg då jag själv inväntade hugget från den psykopatmördare med mörkerglasögon, som självfallet hade brutit strömmen för att få möjlighet att leka katt och råtta med mig. Någon sådan dök dock aldrig upp och jag släpade trevande en livrädd jycke och en gallskrikande bebis genom kolmörkret ända fram till garageporten. Desperat sparkade och slog jag på den, självfallet utan resultat (ja i alla fall om man bortser från effekten att Musse blev än räddare och skrek än högre och det faktum att Håkan kissade på sig av förskräckelse). Slutligen hittade jag dock ett slags handtag som jag efter blod, svett och tårar (inte bara Musses, utan även mina) lyckades få upp och dra upp dörren med. När vi sedan kom in i vår port, upptäckte jag att strömlösheten regerade även där och att hissen därmed inte fungerade. Vi var med andra ord strandsatta i trapphuset. När elektriciteten väl behagade återvända, hade 30 minuter av min tvättid redan gått och min hysteriska bebis krävde lunch innan jag ägnade mig åt något annat. När jag sedan äntligen hade samlat ihop tvätten och tagit oss ned till tvättstugan, hade vår tid gått förlorad till en "bättre behövande". Denna bättre behövande hävde spydigt ur sig att om man är rädd om sin tvättid så får man se till att vara på plats i tid. Om jag ändå hade haft min kaststjärna på mig...
Jag klarar helt enkelt inte av livet. Nej livet och jag går av någon sorglig anledning inte ihop. Kort och gott. Dagens sanning. Rätt och slätt. Diagnosen är ställd. Undrar om det finns någon form av handikappbidrag att söka för detta?
Endast Noni...
...är vaken. Rolig flock man har...
Idag bjöd...
...jag Musse på smultron...
...och det var som att kasta pärlor åt svin ungefär...
...snyggt tvåhandsgrepp lixom!
...och det var som att kasta pärlor åt svin ungefär...
...snyggt tvåhandsgrepp lixom!
Ett ypperligt exempel...
...på den osynk som huserar i Morsans skalle. 
Musse tvingades igår anlända till vårdcentralen inslagen i ett handdukspaket. Blöjorna hann tydligen ta slut innan vi hade möjlighet att införskaffa nya... Han är på den undre bilden för övrigt på väg mot ett eluttag.
Detta blogginlägg och det förra, får väl nackhåren på varenda soc-kärring att resa sig... Jag borde för att uppväga alla dessa minuspoäng på mammafronten, skapa ett inlägg där jag bevisar att jag varje vecka lagar en massa olika barnmaträtter till Musse på ekologiska råvaror och kryddar dem sedan med kärlek (till skillnad från Sanna Lundell, årets Mamma, som med all säkerhet kryddar Uffes barnbarns mat med Johannesört).
Morsan vill så gärna se sina boys på tv...
...och har valt att satsa på att få in dem i programmet Biggest Loser. Den senaste tiden har därför kretsat kring övergödning. Resultatet lät sig väntas på, men nu ser man äntligen en tendens till lön för mödan.
Föreställ er Far och Son som team i Biggest Loser - en mor skulle inte kunna vara mer stolt!!!
Föreställ er Far och Son som team i Biggest Loser - en mor skulle inte kunna vara mer stolt!!!
4 punkter att beakta
- Att sömlöshet används som tortyrmetod är ytterst logiskt och frutansvärt grymt
- När man ammar kan man äta väldigt många kakor utan att det syns
- Alla män klär inte i mankini och kräftsolbränna, men Johannes Strömberg gör det
- När vuxna människors sömnmönster rubbats, ordineras de att äta sömntabletter i 14 dagar för att på så vis återställa detta
Why Andreas, WHY!?
1.
2.
3.
Denna syn känns för mig som naglar mot en griffeltavla. Det kostar på att leva ihop med en peron som inte har någon hjärna...
2.
3.
Denna syn känns för mig som naglar mot en griffeltavla. Det kostar på att leva ihop med en peron som inte har någon hjärna...
Mitt barn...
...kan numera immitera ett A...
...vilket jag ser som ännu en bekräftelse på att han är ett A-barn!
Men allvarligt talat, vad ska detta A-formande leda till egentligen?
Jag förmodar att det kommer att mynna ut i en kullerbytta och identifierar detta datum som startskottet för Musses gycklarkarriär. Hör du det Katja?! 
Kolla:
....de kala fläckarna börjar växa igen!
I stället har en nygg men oregelbunden stubb uppenbarat sig...
Jag är snål...
...därför ammar jag. Det är galet dyrt med gröt och grejer och Musse Den Glupske glufsar dessutom för fem småkryp. Hur länge kan man amma egentligen? Tills de fyllt 15 och kan tjäna sina egna pengar? Kanske borde jag själv föregå med gott exempel och börja ha bröstmjölk i kaffet i stället för den vanliga?
Jag är mot barnarbete...
...men eftersom Musse är rädd för dammsugaren...
...så får han ta saken i egna händer tycker jag.
Undrar var man får tag på en sån där mopp-dress?
...så får han ta saken i egna händer tycker jag.
Undrar var man får tag på en sån där mopp-dress?
Det finns alltid ett bättre alternativ
Varför köpa ett dyrt Babynest till sin bebis...
...när man lika gärna kan ta en raggsocka!?
...när man lika gärna kan ta en raggsocka!?
En storm i ett vattenglas...
Fragment ur ett mail som damp in till Morsan är om dagen:
...Jag tycker att det är helt underbart att du bloggar som du gör. Äntligen någon som säger det som det är, o inte det där gulligull puttinuttiga... alla som bara putsar på sin yta, o polerar sina fjädrar. Skriver historien om sig själva på internet, men de väljer enbart de goda bitarna, o sen lever de sitt liv genom bloggen. Fast vad vet jag om hur det är egentligen, det kan ju säkert variera sig det där, men iaf så är jag glad att det finns någon vettig, någon som kan tänka sig att säga som det är o inte utelämna det som är piss, någon som du!..
Tack så mycket för dessa vänliga ord, de gjorde mig galet glad och gav mig en spark i baken att fortsätta levera oglamourösa och avklädda inlägg om det stormiga vattenglas som jag befinner mig i.
Varför jag väljer att likna min tillvaro vid ett stormiga vattenglas, beror på att många (både närstående och främlingar) gärna betraktar den precis så. Det kaos som går av staplen inne i min bubbla, har inte någon effekt på världen utanför och är egentligen inget att höja på ögonbrynen över - precis som en storm i ett vattenglas helt enkelt! Att det sedan finns människor som har förmågan att ta till sig, samt uppskattar att läsa om hur påfrestande det är att sitta mitt i ett litet vattenglas samtidigt som stormen rasar i det, är jag otroligt glad över!
...Jag tycker att det är helt underbart att du bloggar som du gör. Äntligen någon som säger det som det är, o inte det där gulligull puttinuttiga... alla som bara putsar på sin yta, o polerar sina fjädrar. Skriver historien om sig själva på internet, men de väljer enbart de goda bitarna, o sen lever de sitt liv genom bloggen. Fast vad vet jag om hur det är egentligen, det kan ju säkert variera sig det där, men iaf så är jag glad att det finns någon vettig, någon som kan tänka sig att säga som det är o inte utelämna det som är piss, någon som du!..
Tack så mycket för dessa vänliga ord, de gjorde mig galet glad och gav mig en spark i baken att fortsätta levera oglamourösa och avklädda inlägg om det stormiga vattenglas som jag befinner mig i.
Varför jag väljer att likna min tillvaro vid ett stormiga vattenglas, beror på att många (både närstående och främlingar) gärna betraktar den precis så. Det kaos som går av staplen inne i min bubbla, har inte någon effekt på världen utanför och är egentligen inget att höja på ögonbrynen över - precis som en storm i ett vattenglas helt enkelt! Att det sedan finns människor som har förmågan att ta till sig, samt uppskattar att läsa om hur påfrestande det är att sitta mitt i ett litet vattenglas samtidigt som stormen rasar i det, är jag otroligt glad över!
Tack Libero, tack som fan!
Det tandlösa kräldjuret har vunnit ännu en fördel. Libero hade här om dagen vänligheten att sända honom ett gäng byxblöjor - Libero Up & Go med all-around soft fit.
Han är tack vare dem nu smidig som en katt och kan åla och kravla snabbare än någonsin.
Innan en morsa hinner blinka har han slitit ur datorsladden, rivit ned gardinen och knögglat ihop de livsviktiga dokumenten.
Tandlösa kräldjuret - Morsan 1-0
Han är tack vare dem nu smidig som en katt och kan åla och kravla snabbare än någonsin.
Innan en morsa hinner blinka har han slitit ur datorsladden, rivit ned gardinen och knögglat ihop de livsviktiga dokumenten.
Tandlösa kräldjuret - Morsan 1-0
Morsan fixar kalhygget!
Med tanke på de kala fläckar som uppenbarat sig på min hjässa, så är det en faslig tur att jag klär så bra i huvudbonad. Istället för att helt abrupt lägga mig ned och självdö (vilket var min första tanke då jag fick klart för mig att mitt hår faller av i tussar), så prövade jag i går några trevliga kreationer, pass på!
Först testade jag turbantrenden (ni vet den som alla modeorakel maniskt lyfter fram as we speak).
Kriteriet för en lyckad bild = maximalt läpp-plut (det har man ju sett på alla bloggar och i tidningar)
Denna turbanhar jag virat ihop av en Anna for Monki-schal och det var en fördel att den var elastisk kan jag förtälja.
Jag testade även denna hatt som någon glömde kvar hos mig när jag bodde i Karlskrona.
Det är som sagt viktigt att pluta med läpparna när man tar sådana här bilder, men man får heller inte glömma bort att man måste ha sug i blicken!
Stilikonerna Robyn och Linda Sundblad syns frekvent bärandes baskrar och givetvis vägrar jag vara sämre.
Hur man väljer att bära baskern kan varieras i evinerlighet...
Jag prövade även denna feta rosett, måhända döljer och gömmer den inte generande hårlöshet lika väl som de föregående huvudbonaderna, men den drar uppmärksamheten från de kala fläckarna.
Det är som sagt skönt att jag klär så ypperligt i huvudbonad!
Först testade jag turbantrenden (ni vet den som alla modeorakel maniskt lyfter fram as we speak).
Kriteriet för en lyckad bild = maximalt läpp-plut (det har man ju sett på alla bloggar och i tidningar)
Denna turbanhar jag virat ihop av en Anna for Monki-schal och det var en fördel att den var elastisk kan jag förtälja.
Jag testade även denna hatt som någon glömde kvar hos mig när jag bodde i Karlskrona.
Det är som sagt viktigt att pluta med läpparna när man tar sådana här bilder, men man får heller inte glömma bort att man måste ha sug i blicken!
Stilikonerna Robyn och Linda Sundblad syns frekvent bärandes baskrar och givetvis vägrar jag vara sämre.
Hur man väljer att bära baskern kan varieras i evinerlighet...
Jag prövade även denna feta rosett, måhända döljer och gömmer den inte generande hårlöshet lika väl som de föregående huvudbonaderna, men den drar uppmärksamheten från de kala fläckarna.
Det är som sagt skönt att jag klär så ypperligt i huvudbonad!
Håret är halva ditt utseende...
...var rädd om det! Så löd punchlinen till en reklam för barnängens schampo, som florerade i tidningar och på affischer och i reklamen innan bion när jag var liten. Ett konstaterande och en uppmaning som sedan dess varit fastetsade i mitt medvetande. Kanske är det därför som jag nu är försatt i ett traumatiserat tillstrånd, jag har nämligen börjat få kala fläckar i hårbotten och kan ta loss tussar av hår från huvudet!
Det är helt normalt att tappa mängder av hår efter en graviditet. När man är gravid så tappar man nämligen inget hår alls och efter förlossningen vill kroppen darför göra sig av med de lastgamla strån som egentligen skulle ha trillat av för evigheter sedan. Det är dock inte helt normalt att kunna dra bort tussar från huvudet. På BVC sa dom att det förmodligen beror på stress och det låter ju rimligt. I snart sex månader har jag nämligen stressat när jag ätit, stressat när jag duschat, stressat när jag läst tidningen, stressat när jag diskat, stressat när jag skrivit sms och stressat när jag bajsat etcetera. Jag har till och med stressat i sömnen! När som helst kan nämligen ungen vakna, när som helst kan ungen bli missnöjd och börja gråtskrika och jag måste därför skynda mig och jag måste hetsa hela tiden! Man blir inte snygg av att bli morsa....
Det är helt normalt att tappa mängder av hår efter en graviditet. När man är gravid så tappar man nämligen inget hår alls och efter förlossningen vill kroppen darför göra sig av med de lastgamla strån som egentligen skulle ha trillat av för evigheter sedan. Det är dock inte helt normalt att kunna dra bort tussar från huvudet. På BVC sa dom att det förmodligen beror på stress och det låter ju rimligt. I snart sex månader har jag nämligen stressat när jag ätit, stressat när jag duschat, stressat när jag läst tidningen, stressat när jag diskat, stressat när jag skrivit sms och stressat när jag bajsat etcetera. Jag har till och med stressat i sömnen! När som helst kan nämligen ungen vakna, när som helst kan ungen bli missnöjd och börja gråtskrika och jag måste därför skynda mig och jag måste hetsa hela tiden! Man blir inte snygg av att bli morsa....
