Sagan om...
...när morsan började hata sig själv
Hemma hos oss praktiseras sedan två veckor tillbaka 5-minutersmetoden. Den innebär i vår mening att Musse måste hinna yla i fem minuter vid läggning eller då han vaknat, innan någon kommer honom till undsättning. I går när Musse skulle sova middag, så lät han sig läggas utan vredesutbrott. När jag la ned honom i sängen började han istället fridfullt att pyssla lite med sin snuttefilt och pilla lite på Pingu. Någon minut efter att jag lämnat rummet satte han dock igång att yla för full hals, men ståndaktig som jag är så lyckades jag även denna gång hålla mig från att genast springa in till honom. Efter ett tag kapitulerade han dock inför sömnen och jag smög som alltid då han väl börjat sussa, in för att titta till honom. När jag klivit över tröskeln slog en enorm stank emot mig (nej, Musse krämar inte jordgubbar även om man lätt kan inbillia sig det utifrån hans sockersöta uppsyn)! Den stackaren hade förgäves försökt påkalla min uppmärksamhet gällande att han hade fått bingo i blöjan, men eftersom jag var så djävla duktig och höll mig stenhårt till den där förbenade 5-minutersmetoden, så gav han tillslut upp och somnade i skiten. Således tvingades han sova 1.5 h med en nedbajsad blöja - JAG HATAR MIG SJÄLV!!!!!!
Nog för att jag inte gillar den metoden men vafan vem som helst kan missa en bajsblöja så bebisen får sova med den. Det händer oavsett vilken metod man använder. Man vet ju sällan när du är seriös eller oseriös i dina inlägg alltså men känner du som du skrev så tycker jag att du ska sluta känna så! Och 1,5 timme? Linnea har säkert legat i bajs längre än så flera ggr eftersom att hon nästan aldrig vaknar på natten.
Eftersom han ju verkligen sa till så känner jag mig jätte elak, jag bara ignorerade hans illvrål! Musse har inte haft på sig en bajsblöja längre än 10 minuter, han protesterar å det grövsta så fort han har kackat. Nu tvingades han somna i bajset, stackarn. Linnea sover säkert så djupt att det inte bekommer henne och hon bajsar kanske till och med i sömnen. Musse blir galen så fort han smutsat ned blöjan och vaknar när han är bajsnödig. Min brorsdotter är 6 månader och har sedan hon var 2 månader sovit hela nätterna (trots att hon ammats!), men hon fick svamp på skinkorna för i den åldern bajsar dom ju jätte ofta och dom behöver ju luftas ofta.
5-minutersmetoden är den enda som fungerar på Musse nu när han ska avvänjas från att äta välling om nätterna. Dessutom kan jag inte ens sova i samma rum som honom för om han ser mig så skriker han sig blå, men om jag inte är i rummet så lugnar han ned sig efter ett tag (det tar kortare och kortare tid). I stället för att vakna varannan/var tredje timme, så sover han nu från 19-20 till 05-06 och då får han välling och somnar om igen - jag är i himlen! Allt tack vare 5-minutersmetoden. Men Musse är över 9 månader, jag skulle aldrig praktiserat den när han var liten.
Jag förstår. Låter bra att det fungerar och ha inte dåligt samvete över bajset, han glömde ju bort det så fort han somnade och inte tror jag att han led av det.
Tänk på hur mycket annat ens barn råkar ut för, slår sig, klämmer sig och allt vad det är, det är ju glömt och förlåtet på 2 sekunder. Att ungen sovit med bajs i blöjan i 1,5 timme är ju snarare något som mammor kan tänka "Åh vad skönt, det var bara det", det är ju långt ifrån det värsta som kan hända :)
Och skönt att ni inte sover i samma rum, skulle jag tycka iaf, Linnea är utflyttad sedan länge men så är hon ju en stor sömntuta som sovit samma tiden och lika tungt sedan hon föddes i princip.
Kidsen har ju badat i bajs och annat snusk inne i magen trots att dom var 9-10 månader så fan vore väl om dom inte stod ut med lite skit :)
Fast jag tycker ändå att det är lite sorgligt att vi faktiskt inte kan sova i samma rum och säng längre. Bäbis börjar bli stor.... Men samtidigt är det ju skönt, jag har ärligt talat mått riktigt dåligt på grund av den enorma sömnbristen jag lidit/lider av och det har varit väldigt svårt att klara av vardagen vissa dagar. Folk tycker att 5-minutermetoden är fruktansvärd och klarar inte av att låta sin barn gråta, men för mig handlar det fan om att överleva. Jag har inte sovit på nio månader och är på väg att gå under och vi har testat ALLT annat så jag har helt enkelt inget val.
Nej alltså jag förstår dig verkligen! Man ska göra det som passar bäst för sig själv och barnet, så är det ju bara. Handlar det om 5 minuters metod eller annat så kvittar det ju, så länge man mår så bra man kan och tacklar problemen. Jag tycker att du är stark som vågar och kan stå ut med sån metod. Mitt i allt ska man ju faktiskt ta hand om sig själv också, en glad mamma lika med glad unge. Till slut :)
