Sniff This

Under 2008 och 2009 arbetade jag på den statliga myndigheten Boverket, med ett gigantiskt regeringsuppdrag som syftade till att stärka tryggheten i stad- och tätortsmiljö ur ett jämställdhetsperspektiv. Projektet var uppdraget av inga mindre än dåvarande jämställdhetsminister och migrationsminister Nyamko Sabuni (Fp) och miljöminister Andreas Carlgren (C ). Jag minns hur Sabuni under presskonferensen då projektet offentliggjordes, med bestämd ton framhävde dess syfte; att kvinnor ska kunna gå hem från exempelvis krogen utan att känna sig otrygga. Boverket fick en summa pengar att förfoga över för att möjliggöra detta, via exempelvis kunskapsförmedling och bidrag till bland annat kommunala projekt. I mitt stilla sinne reflekterade jag i detta läge över hur enkelt regeringen gjorde det för sig: "VIKTIGT, vi får inte glömma att innan valet faktiskt göra något för jämställdheten! Hmmmmmm….? Det får dock inte vara något som gör att någon känner sig trampad på tårna, så vi vill exempelvis inte uppröra näringslivet med åtgärder för att få in fler kvinnor i bolagsstyrelserna, eller göra något åt löneglappet kvinnor och män emellan och eller få fler män att ta ut föräldraledighet! Men vad ska vi göra då? Hmmmmm…? Vad sägs om att fixa till den fysiska miljön lite, så att de otrygga kvinnorna av idag kan känna sig lite mer trygga? Ja men vilken bra idé, det kommer ju otvivelaktigt att gillas av alla!".

Det fanns emellertid någon mer än jag som tyckte att det fanns anledning att diskutera essensen av detta gigantiska projekt. Det fanns en person som utan att blinka till och med framhävde att det var en usel idé, att spendera pengar på att förmå Sveriges honkönade att kunna röra sig fritt i våra städer utan att vara rädda. Denna någon var Pär Ström - mannen bakom sighten Genusnytt och författare till den just utgivna boken Mansförtryck och kvinnovälde. Ströms ifrågasättande av regeringsuppdraget, bestod emellertid i att inga pengar alls ska satsas på kvinnor. Enligt Ström förhåller det sig nämligen redan precis så som titeln på hans bok förtäljer, att kvinnorna styr Sverige medan männen är de förtryckta. Ström gör gällande att mannen av idag är marginaliserad och detta påstående understöder han genom att bland annat leta rätt på och rabbla upp alla möjliga åtgärder som syftar till att förmå jämställdhet. Vad dessa åtgärder är sprungna ur bryr han sig dock inte om, han är övertygad om att kvinnor inte alls är otrygga, blir utsatta för våld och förtryck, har lägre lön än män eller missgynnas på grund av barnafödande. Enligt Ström förhåller det sig nämligen precis tvärt om (!).

Oundvikligen blir man full i skratt och det är lätt att avfärda Ström som den avundsjuke kvinnohatare och uppmärksamhetsuktare han är. Man kan enkelt slå hål på varenda ett av hans sanningslösa påståenden, enkom genom att ställa enkla frågor så som: varifrån har du fått idén om att kvinnor har högre lön än män? Absurditeterna avlöser varandra i Ströms resonemang och aldrig någonsin lyckas han understryka dem med annat än sina egna fantasier.

Visst kan vi idiotförklara Ström som en sinnesförvirrad dåre utan verklighetsuppfattning, men det vinner vi inte mycket på. Vad vi istället bör göra är att ta vara på honom som fenomen. Även om hans missnöje måhända bottnar i något personligt och till stor del består av avundsjuka och egoism, så kan han betraktas som en reaktion på att män också besitter ett konstruerat kön och att även män missgynnas av ett ojämställt samhälle. Pär Ström är för jämställdheten vad Jimmie Åkesson är för invandringspolitiken - någon som har insett att något inte står rätt till, men som på grund av missnöje och en förvriden verklighetsuppfattning inte förmår förvalta denna insikt. Åkesson är exempelvis övertygad om att svenska pensionärer missgynnas till förmån för muslimska burkabärande barnavlande kvinnor (vi minns alla SD´s otrevliga valfilm). Ström är övertygad om att svenska kvinnor har manipulerat sig till så pass mycket ekonomiskt stöd från exempelvis statliga instanser, att männen skuffats undan och hamnat i förgrunden.

Så låt nu Pär Ström vädra sina floskler och utnyttja på så vis tillfället att stöta och blöta jämställdhetens olika problematiker. Bemöt sakligt hans absurditeter med fakta och ta på så vis tillfället i akt att belysa de sanna jämställdhetsfrågorna. Passa på att syna de politiska åtgärder för jämställdhet, som det idag satsas pengar på. Kanske spenderas våra skattepengar inte på sådant som vi anser vara mest relevant och nödvändigt när det kommer till denna typ av orättvisor?