Härjet - som Laserturken, en väckarklocka & p-piller i ett!
För någon vecka sedan fikadejtade jag och Musse min gamla vän Laika och hennes familj. De bor i en femrumslya och Musse lyckades befinna sig i alla rum samtidigt, medan Laikas femåring Milo lugnt spelade tv-spel och hennes 11-månader gamla Noah fridfullt och förnöjt lekte med sina saker på en filt på köksgolvet.
Milo
Noah
Härjet (i färd med att köra på en katt med en stol)
På kvällen när Musse hade somnat och jag i godan ro (typ) kunde nätsurfa, återfann jag ett mail i min inbox från Laika som bland annat innehöll meningen "nu förstår jag varför ni kallar honom för Härjet". Det är inte första gången jag får höra något sådant och jag älskar kommentarer som denna! De utgör nämligen kvitton på att jag faktiskt har en tornado ständigt omkringvirvlande i min tillvaro, en tornado som gör det lite svårare för mig att exempelvis förmå att passa tider, bädda sängen, damsuga, sminka mig etcetera. Mitt liv består av härj från morgon till kväll och stundtals även om nätterna och det är sällan som jag verkligen kan ta det lugnt och stressa av. Musse är nu 16 månader gammal och han har varit precis lika rastlöst vild ända sedan den dag han behagade äntra Tellus.
Jag är dock inte ett dugg bitter över att min son inte ens kan vandra genom Saharas Öken utan att möblera om och göra kaso. Nej ödmjukt betraktar jag honom som guds gåva till andra föräldrar att få möjlighet att komma till insikt om att deras kids är ganska lugna och sköna att ha att göra med och att dom har det så bra, så bra. Han fungerar även som en väckarklocka för för personer som inte är helt säkra på om de är redo för att skaffa barn - efter att ha spenderat någon timme med Härjet vet de om det är dags för dem att bli föräldrar eller inte. Dessutom så övertygas tonårstjejer som vistas i hans närhet, om att behålla Tulon mellan knäna ett tag till. Man kan med andra ord säga att Härjet är lite som ett Kinderägg för omgivningen - tre funktioner i ett. Och jag gillar läget, för någons unge ska ju ha den uppgiften här i livet, så varför inte just min?
"var så djävla god, världen"
Milo
Noah
Härjet (i färd med att köra på en katt med en stol)
På kvällen när Musse hade somnat och jag i godan ro (typ) kunde nätsurfa, återfann jag ett mail i min inbox från Laika som bland annat innehöll meningen "nu förstår jag varför ni kallar honom för Härjet". Det är inte första gången jag får höra något sådant och jag älskar kommentarer som denna! De utgör nämligen kvitton på att jag faktiskt har en tornado ständigt omkringvirvlande i min tillvaro, en tornado som gör det lite svårare för mig att exempelvis förmå att passa tider, bädda sängen, damsuga, sminka mig etcetera. Mitt liv består av härj från morgon till kväll och stundtals även om nätterna och det är sällan som jag verkligen kan ta det lugnt och stressa av. Musse är nu 16 månader gammal och han har varit precis lika rastlöst vild ända sedan den dag han behagade äntra Tellus.
Jag är dock inte ett dugg bitter över att min son inte ens kan vandra genom Saharas Öken utan att möblera om och göra kaso. Nej ödmjukt betraktar jag honom som guds gåva till andra föräldrar att få möjlighet att komma till insikt om att deras kids är ganska lugna och sköna att ha att göra med och att dom har det så bra, så bra. Han fungerar även som en väckarklocka för för personer som inte är helt säkra på om de är redo för att skaffa barn - efter att ha spenderat någon timme med Härjet vet de om det är dags för dem att bli föräldrar eller inte. Dessutom så övertygas tonårstjejer som vistas i hans närhet, om att behålla Tulon mellan knäna ett tag till. Man kan med andra ord säga att Härjet är lite som ett Kinderägg för omgivningen - tre funktioner i ett. Och jag gillar läget, för någons unge ska ju ha den uppgiften här i livet, så varför inte just min?
"var så djävla god, världen"
Kommentarer
Postat av: Sofia
Låter verkligen som att du har fullt upp med lillplutten. Min äldsta var likadan...Kan bara trösta dig med att det kommer en dag han hellre är med kompisar & härjar än hemma med dig;-) Och man har NÄSTAN kvar sutt förstånd efter dessa år...
Postat av: Christus
Någonstans tycker jag mig höra frökens föräldrar viska what goes around comes around..
Trackback
