Det står ganska mycket i bibeln...




...och det är mycket spännande att se vad prästerna väljer att ta fasta på.




...undrar just hur dom gör urvalet..?



....och om dom verkligen själva tror på det?



...hur som haver får deras val konsekvenser för väldigt många människor.








Är det bara jag...

...som störs av att ungen pekar fuck u?



/Morsan

En paranoid mors bekännelser

Här hemma hos mig har jag den allra största av skatter och när jag tänker på det blir jag nästan vansinnig. Om kvällarna hemsöks jag av tankar om att någon under natten när alla sover, ska ta sig in i mitt hem och stjäla detta ovärderliga. Varje kväll innan jag går och lägger mig, bygger jag därför en avancerad fälla innanför ytterdörren. Fällan är tänkt att hindra inkräktare från att komma in i mitt hem och röva bort det värdefullaste. Jag känner mig som Gollum i Sagan om Ringen.




Killar är svin!

En kompis till mig väntar barn och han and the mother to be, deltog i går i en föräldragrupp. Innan de gick hem fick hon en lapp på vilken det stod en rad ganska självklara mammaråd. Även han fick en lapp på vilken den första punkten löd:
  • Du kan inte förvänta dig sex i samma utsträckning som innan förlossningen.
Resten av punkterna var mer eller mindre matnyttiga och för säkerhets skull så avslutades listan med ännu en punkt som behandlade samlevnad. Den löd:
  • Efter förlossningen kan du inte förvänta dig sex lika ofta som tidigare.
Min kompis var väldigt tacksam över att de försökte kommunicera med honom, trots att de betraktade honom som ett djur.



Detta får mig för övrigt att utsökt tänka på Kd´s valslogan "För ett mänskligare Sverige". Vad menar de egentligen, att alla män ska gå i bibelskola?





Inte för allt smör i småland...

...skulle jag trampa på en A-brunn!



Skulle föredra tusen nålar any time!!!

/Morsan

Ska till Knäppingsborg...

...och luncha i morn vid 13-snåret. Sist vi var där gick det till på detta vis...



Jag ska föreslå att de anställer matare som kan kliva in och föra gaffel och sked till munnen på oss med funktionsnedsättningar i armarna.

/Morsan

Panik!!!

Engla kan eventuellt ha drabbats av åderbrock! Som tur är så fick hon ett par stödstrumpor med posten av Mabs, vilka hon nu använder flitigt och har satt sin tro till. Jag ska dock ändå be för henne...

Behöver diagnostiseras

I går åt jag chips framför Biggest Loser. Jag stoppade ansiktet fullt med de värsta av kaloribomber, samtidigt som jag stirrade på fetton som gjorde armhävningar.

Idag har jag kommit underfund med att jag följer Hem till gården.

Finns det någon diagnos att ställa?







Ööööööhhhh...

....jag kan ha plockat och förvällt en giftig svamp...



Om jag inte drabbas av buksmärtor, medvetslöshet eller diarré inom 24 timmar, så kommer jag att bjuda mina tjejer på den i morn. Det här med svamp är en djävla djungel, men bor man granne med skogen så gör man och då är det ens plikt att ge sig ut bland tall, gran och björk för att ta vara på alla läckerheter. Årligen drabbas dock ungefär 100 personer av svår svampförgiftning i Sverige och cirka 1000 av lindrig, det är ibland svårt att undvika oläckerheterna...

I morse klockan 07:04 fick vi förövrigt besök av sotaren, han tittade lite medlidsamt på mig när jag öppnade dörren och sa: "ja jag skulle ju komma idag, vi har ju avtalat tid om du minns?". Jag antar att jag gav ett otroligt yrvaket intryck, trots att vi hade varit uppe över 1.5 h och jag hade tagit tre shots av gårdagens kallnade kaffe...

Now off to Ica Maxi för inhandlande av skinkstek, hoppas jag blir igenkänd idag igen.

Sagan om när Morsan blev nöjd


I fredags  besökte vi ICA Maxi. Precis som de senaste gångerna då jag och Musse handlat mat så kantades också denna av hets, stress och total okoncentration på själva varuinsamlandet. Härjet vägrar nämligen att sitta fint och ställer sig mycket heller upp i det lilla sätet i kundvagnen nu för tiden. Han gillar även att slita tag i allt som kommer i hans väg, för att stoppa det i munnen alternativt slänga det i golvet. När jag var som mest förvirrad så dök en tant upp från ingenstans och frågade vad det skulle bli för tårta ikväll. När hon sedan såg hur hela min kropp förvrängdes till ett frågetecken och mitt ansiktsuttryck signalerade "jag har ingen aning om vad du pratar om!", så tillade hon "ja för ni ska väl fira de vänsterhäntas dag idag, du skrev ju det på bloggen!!!?".




Då blev Morsan galet nöjd, tänk att bli igenkänd på ICA Maxi! Vågar jag kalla mig för lokalkändis nu? Puss på dig tanten!!!


Morsan visar gomseglet!

Förra lördagen hade Trädgårdsklubben möte. Emelie var på plats...



...precis som Linda och Karin.



Det var faktiskt första gången sedan Pyttemänniskan behagat kräva sig utkrystad, som Morsan medverkade vid ett möte...



...och givetvis fanns det en hel rad med stadgar att behandla:

  • Det ultimata rosengödslet
  • Papa Dee´s skiljsmässa och skamliga facebookinviter gällande diverse resor till Paris
  • Det senaste mönstret på trädgårdshandskar (Marimekko)
  • Daniel Ljungs x-flickvänner
  • Hur mycket vatten var enkild klubbmedlems tujahäck, krävt under den torra delen av sommaren 2010
  • Karins saftiga rumpa
  • Det senaste rekordet vad gäller klippning av gräsmatta med åkgräsklippare (2.33.09 minuter)
  • Emelies flytt till studentkorridor (när, var, hur och varför)
  • Årets mördarsnigelinvasion
  • Det faktum att morsan fattat tycke för öl så sent som först efter Pyttemnänniskans nedkomst
  • Benmjöl
  • Att Salem Al Fakirs bidrag till schlagerfestivalen 2011, kommer att behandla en viss svärmor/svärdotter-konflikt vilken har sitt ursprung i Norrköping men spridits till en nationell nivå (och förhoppningsvis även internationell nivå, med tanke på att Salem kommer att vinna nästa år och därmed får framföra dängan i Tyskland)
  • Betyg Morsans skörd av lök (betyg 5) och rädisor (betyg 2) 2010
  • Avgörandet av den ultimata mängden rosé och den ultimata mängden fanta, för en ultimat blandning av fanta och rosé.




Trädgårdsklubbens möte gick denna gång av stapeln på Trådgårn´och efter ett tag anslöt sig fler personer som aspirerade om ett medlemskap i klubben...



...Christian och Charlotte. Tyvärr hade deras fingrar ännu inte fått den intensiva gröna färg som krävs för att få inträda, men vi såg potential i dem båda och om cirka 3 år om de övat tillräckligt, så kan vi tänka oss att åter överväga deras begäran.

Trädgårdsklubben förflyttades sedan till Djungelklubben på Trappan och där skakade Karin sin saftiga rumpa tillsammans med en beundrare uppe på ett bord...



...och resterande medlemmar av Trädgårdsklubben stod nedanför och hejade stolt på.

Sedan visade Morsan gomseglet...



...för det är nämligen hennes mest attraktiva kroppsdel sedan Pyttemänniskan kom till världen och vi i Trädgårdsklubben framhäver allt som ofta de vackra attribut som vi välsignats med (en måste ju ställa upp för omgivningen).

På Djungelklubben återfanns även bland andra underbara Elise...



och finaste Mickis...



...alltid lika partyglada och festroliga!

Nästa möte för Trädgårdsklubben kommer att behandla temat rhododendron och gå av stapeln i Rhododendrondalen. Medtag rosé, fanta, foppatofflor och era funderingar kring rhododendronbuskarnas nyckfulla egenskaper. Tjofaderittan!



Den där timmen...

Den där timmen, den mellan 18.00 och 19.00, är den värsta! Ungen är då så vansinnigt tröttgrinig och accepterar inget annat än att bli buren. Trots att han blir buren så härjar han högljutt och slår sin mamma samt biter henne i ansiktet.

För att råda bot på bebisens övertrötta beteende, tog jag ut Håkan och honom på promenad cirka klockan 18.23 denna kväll. Eftersom jag inte ville att bebisen skulle somna så bar jag honom, istället för att köra honom i vagnen och när vi precis hade gått upp för en aslång backe (är det konstigt att jag ser ut som Gollum?) började det ösregna och vi blev alla tre dyngsura.

Väl hemma klädde jag av bebisen alla kläderna och torkade honom med ett badlaken. Då fick han syn på skötväskan som stod på golvet och började rota i den och för husfridens skull så lät jag honom klämma på allt som fanns där i. Han var väldigt söt i sitt regntufsiga hår.

Sedan blev han plötsligt tyst. Han hade upptäckt sin snopp och börjat leka med den. Det är inte allt för ofta Musse roar sig på egen hand, så detta var väl lite av ett kodakmoment. Jag fotade dock inte.

Nu sover han och jag tror ju precis som varje annan afton, att det är just denna natt som han kommer att fortsätta att göra så ända tills i morgon bitti...




Namnbyte?

Jag funderar på att döpa om Musse till Campino...



...för han är precis som jordgubbar som plumsar ner i mjölk - fy fan vad gott!



Musse - bebisen som evolutionen glömde!



Vad då god natt-välling, duracellkanin-välling är ett mer passande namn! I natt klockan 00.33 hivade Musse i sig nästan en hel flaska(!) av denna enligt utsago så sömngivande dryck, men det hindrade honom absolut inte från att ändå vakna vid trehugget och leva rövare. Denna dag började även precis som vanligt klockan 05.47 - ingen skillnad där heller med andra ord.

BVC-Stefan säger att Musse är en överlevare; han sover lätt och var gång han vaknar gör han sig gällande för att se efter så att flocken fortfarande finns omkring honom. Ingen utomstående grottmänniska ska få röva bort honom utan skrik-fight inte, ingen sabeltandad tiger ska få svansa in i vårt crew och slakta fritt!

Det känns lite surt att ha en så pass gammalmodig son måste jag erkänna, vi har ju lås på dörren och de sabeltandade tigrarna är sedan länge utdöda. Hallå evolutionen, kom hit och styr upp det här nu!
Ändra förslagsvis hans alarmfunktion till att varna vid brand i stället och fixa gärna en inställning som ser till att han känner av vad som är stabilt nog för en vinglig bebis att resa sig upp emot, samt att kanten på en säng är något man ska akta sig för.

Alla sätt är bra...

...utom de dåliga, är ett ganska vagt uttryckt enligt mig. Hur som haver så har jag kommit fram till ett städsätt som jag inte riktigt vet om det klassas som bra eller dåligt, men jag är övertygad om att tanterna från Tv 4:s Rent Hus skulle rynka på näsan å det bestämdaste åt det.


Ovan: en av tanterna från Rent Hus, hon tycks för övrigt (på grund av sin profession?) ha rynkat på näsan så pass många gånger att hon "blivit sånn". För visst ser det väll ut som att en näsrynkning stelnat i nyllet på henne?

Så till städsättet. Min bebis får majskrokar och smörgåsrån när han sitter i sin höga stol eller rasar omkring i sin permobil, för att han ska hålla sig nöjd längre. Min hund Håkan är inte ett dugg förtjust i något av dessa "snacks", så när Musse slänger och tappar dessa omrking sig, så bryr sig byrackan inte ett dugg och smaskar med andra ord inte i sig dem. Här om kvällen låg jag i soffan och dåsade, totalt slut efter att äntligen ha fått bebisen att entra drömmarnas rike efter en mycket hektiskt dag. När jag blickade ut över vardagrumsgolvet så såg jag att där låg fullt med smörgåsrån och majskrokar och det kändes som ett företag likt en bestigning av K2, att resa sig upp och samla ihop dem. De som låg inom räckhåll plockade jag emellertid upp och la på soffbordet. Det störde mig dock än mer att ha dessa skräpandes där istället för på golvet - two wrongs don´t make it right som man säger på utrikiska. Då fick jag idén att om jag själv tuggade i mig dem så skulle de försvinna, varpå jag helt enkelt åt upp de luddiga majskrokarna och smörgåsrånsbitarna. De hade några timmar tidigare blivit sugna på och nu torkat till igen, varför de verkligen smakade peck! Men de försvann i alla fall ur min åsyn och det var ju själva poängen. Alla sätt är bra utom de dåliga...
  


Vik hädan...

...för här kommer jag med Framtiden! Det ligger i hela samhällets intresse att jag som morsa privilegieras, så att jag kan se till att detta underverk till gossebarn fortsätter att utvecklas och mår bra.  Det är min uppgift att göra honom redo för att så småningom ta sig an världen som en sund och välmående individ.



Det talas en hel del just nu om det så kallade Mammahatet och en rad bloggare samt krönikörer som Amanda Widell och Fotbollsfrun reviderar kring detta fenomen, vilket tycks gå ut på att människor spyr galla över morsor som syns, hörs och tar plats i det offentliga rummet med vagnar och högljudda barn. Folk och fä tycks tydligen anse att amning, blöjbyten, spyor och barnskrik enbart bör existera i hemmets lugna vrå och absolut inte ute på caféer eller restauranger och liknande.



Själv har jag inte stött på detta Mammahat, vilket kan beror på att det som flera reviderare påpekat, kanske är en stockholmsföreteelse.  Eller så beror det på att jag helt enkelt inte kunde bry mig mindre om de attityder som Mammahatet tycks bestå av. Jag är nämligen av åsikten att alla ska vara otroligt tacksamma över att jag har valt att sätta detta A-barn till världen och även gör mitt yttersta för att han ska bli en välmående och fungerande samhällsmedborgare. Folk på gatan borde i stället för att hata och irritera sig, komma fram till mig och tacka mig för att jag har valt att göra detta! Min tillvaro borde även underlättas exempelvis genom att staten tillgodosåg mig med besök av exempelvis hemtjänstpersonal eller dylikt. Jag borde premieras för att jag upplåter både min kropp och min själ samt all min tid till samhällets Framtid.


Glöm inte att handen som gungar vaggan är handen som styr världen!

Funktionella frillan!

Det faktum att min nya korta frisyr döljer min panna gör den väldigt ekonomisk och tidsparande. Jag behöver inte längre gojsa med täck-kräm och puder på det området.



Jag brukar dock inte sminka mig allt för ofta eftersom jag är en sån där fulmorsa som folk på byn anser har gått ned sig sedan hon fick barn. I sammanhanget måste jag tillägga att jag har välsignats med ett så kallat storkbett, ja ni vet ett sådant som Gorbatjov...



...och Robin Jedsmyr har (vet ni inte vem Robin Jedsmyr är?! Lucky you!)



Mitt är emellertid inte lika framträdande som deras, men uppenbarar sig både nu och då. Min nya frilla döljer emellertid även detta väl - så nöjt! Jag har för övrigt kommit underfund med att jag nedärvt storkbettet till min son...



... han har nämligen ett exakt lika dant som jag! Det dröjer emellertid länge innan han kan skaffa sig en lika funktionell frilla som min.

Ps: ja jag SKA skriva ett inlägg om We R Family-eventet, kom ihåg att good things come to those who wait.

Dagen D är i morgon...

I morgon ska jag göra ett tappert försök att styra upp min generande hårlöshet. Egentligen är det Linda som med sax och eventuellt rakapparat, ska stila till det hela. Jag har givetvis vissa drömmar om hur min skalle ska komma att se ut när hon är färdig. Frågan är bara om det är fysisk möjligt att förvandla detta...



...till detta?




Söndagens Playdate i bilder

I söndags sammanfördes A-barnen och det hela inleddes med att Nora och Jenny leverera en present till Musse, så välartat!



Presenten innehöll boken Mamman och den vilda Bebin

Undrar om det var en pik eller om tanken är att den ska fungera som inspirationskälla (som om det skulle behövas...)?

När Musse slitit upp sitt paket (vilket han inte visade någon direkt tacksamhet över) la vi Nora och honom på filten för att de skulle få bekanta sig lite med varandra.

Musse agerade precis som vanligt ångvält och klämde och drog i Nora utan någon som helst finess.

Han slet strumpan av hennes fot och började äta på den (strumpan alltså).

Nora blev en aning chockad över hans framfusighet, men bemötte den med en sval nonchalans.

Därefter var det Håkans tur att göra bort sig.

När Jenny artighetslog mot honom tog han det som en invit och började pussas och slicka henne i näsan.

"Ta det som en komplimang", sa jag krystat käckt men utan att kunna dölja en underton av uppgivenhet...

När Nora prövade Musses gunga sken hon verkligen upp

Strax innan hon och Jenny klev in i hissen för att åka tillbaka till Göteborg, så yppade hon några väl valda ord: trevlig lya och skön gunga, men allvarligt talat - se till att uppfostra dina djur bättre!

Nora, om du läser detta så vill jag förtälja att jag är väldigt glad att du uppskattade gungan och du får låna den precis när du vill. Angående de både djuren så lovar jag att göra mitt bästa. Hälsa morsan och farsan och ta hand om dig och dem tills vi ses nästa gång.


Morsan känner sig bajsnödig...


(Foto: Ingrid Appelberg)

Detta är Johnny. Johnny är en fransk bulldog och sambo med min vän Ingrid. Ingrid och Johnny bor i Malmö. Allt sedan Johnny flyttade hem till Ingrid har hon och jag pratat om att sammanföra honom och Håkan. Vi båda såg framför oss hur de skulle bli de bästaste av vänner och leka sig trötta till vår enorma förtjusning. Det finns nämligen inget så tillfredsställande för en hundägare som när dennes fyrbenting finner lyckan i en annan jycke och leker sig utmattad. Man står vid sida om och betraktar det ljuvliga skådespelet med ett fånigt leende på läpparna. Väl hemma nöjdar man sig sedan över hur ens hund kastar i sig all sin mat, slupar i sig allt sitt vatten och faller i en djup sömn som varar flera timmar.


I somras fick så Ingrid och jag äntligen tillfälle att tussa ihop våra byrackor och förväntningarna var enorma. Under en så lång tid hade vi pratat om detta möte, under en så lång tid hade vi längtat efter den tillfredsställelse som våra jyckars nya vänskapsband skulle framkalla hos oss. Ack så fel det blev! Blotta åsynen av varandra fick hundarna att se rött. Båda visade tänderna, reste ragg och framkallade morrliknande läten och skall som hämtade från någonstans innanför helvetets portar. Det var uppenbart och gick inte att blunda för - Johnny och Håkan hatade varandra!

Ingrid och jag gav dem tid att "göra upp" på men då Johnny slutligen kastade upp en spya så full av hat, vrede och vansinne över Håkan, insåg vi att det var lönlöst. Vi tog respektive hund och lommade besviket hem för att slicka våra sår och bearbeta det ofattbara som just inträffat. Jag kände uppriktigt sagt sorg i mitt hjärta och är nästan säker på att Ingrid gjorde det samma.

Dagen efter när vi hade hunnit svälja gårdagens katastrofala playdate, skrev vi skamsna meddelanden till varandra på Facebook. Tafatta förklaringar så som "Johhny håller på att bli könsmogen och är inte helt säker på sin sexualitet än", "Håkan är kastrerad så Johnny kanske inte förstod om det var en tik eller en hane han hade att göra med och blev därmed förvirrad", "de hade ju koppel på sig och då är de ju inte riktigt sig själva", "Håkan blev som unghund uppfostrad av en bitchig tik, så han är till en början lika utåtagerannde som en ilsken ADHD-unge" och så vidare, haglade. Vi enades om att nästa möte skulle bli mycket bättre för då skulle minsann Johnny vara äldre och inga koppel inblandade. Hoppet och förväntningarna tändes åter inom oss, men frågan är om vi någonsin kommer att våga sammanföra våra jyckar igen. Frågan är om vi vågar riskera att ännu en gång tvingas konstatera att de skyr varandra som pesten.

Med denna erfarenhet i ryggsäcken sitter jag nu här och känner mig bajsnödig. Som ni gamla trogna och erfarna läsare vet så har Jenny och jag ända sedan Musses och Noras nedkomster, skickat mail mellan Göteborg och Norrköping till varandra varandra. I morgon smäller det dock, i morgon ska A-barnen för första gången sammanföras! TÄNK OM DE KOMMER ATT HATA PRECIS SÅ SOM JOHNNY OCH HÅKAN HATAR?! Jag vet inte om jag klarar ännu ett sådant misslyckande....



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0