Att vara med honom är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött

Pappas födelsedag hade vi helt glömt bort. Vid 20-tiden i går kom vi dock på att den var igår och fick panik. Men morsan styrde snabbt och lätt ihop en blå tårta som vi dekorerade med lakritspipor, minimarsmallows, bananer och lakritsströssel - 4 ingredienser som han älskar!


...han fyllde 32 som ni själva förstås kan döma av det rosa kristyrspritset...

...sjukt snyggt!

När han kom hem var han helt trasig och smutsig efter en helvetisk dag och visste knappt vad han hette. Men efter några bloss på en lakritspipa tillsammans med mig, blev han piggare...

...det kändes som om han och jag rökte fredspipa - det var ett kärleksfullt moment!

Det bästa av allt var att Pyttemänniskan inte var med (sov sedan länge) och allt kändes som förr i tiden då jag var nummer ett och alltid i centrum!


Jag älskar min pappa och han älskar mig - vi är ett radarpar!


Sorry Sessan!!!!!

Jag befinner mig i chock!!!! Det har visat sig att jag totalt har missat att prinsessan Victoria har gått och jängat sig!!!!! Det var tydligen typ årets händelse 2010!!!! Jag antar att hon känner sig gruvligt besviken på mig för att jag inte har skickat en endaste grattishälsning till henne och än mindre någon bröllopsgåva. Nu skäms jag som en hund (inte så konstigt i och för sig, jag är ju en hund).

Förlåt Vickan, förlåt! För att gottgöra dig ska jag nu byta ut å:et i mitt namn mot ett a, för att så att säga hedra ditt kännetecken.





Puss på hakan
/din Hakan

Jag har bestämt mig...

...för att bli en samlare. Jag sa dock inte spara på och gräva ned ben som de flesta andra jyckar. Det är för IQ-befriat. Jag ska börja samla på mina egna fel. Hela denna dag har jag därför ägnat åt att fundera på vad jag jag gjort för fel här i livet.

Kom dock inte på ett enda. Skam den som ger sig, hela morgondagen har jag vigt åt samma syssla. Har insett att detta kan bli djävligt svårt, men jag gillar utmaningar!





I söndags...

...drog vi ett varv runt strömmen...


Pyttemänniskan var extremt fascinerad av änderna...



...och försökte föra någon slags konversation med dem genaom att kvacka fult - IDIOT!

...när jag tänker efter så är det fan skrämmande hur lik han är en and!

Själv höll jag minsann råkoll på omgivningen...

...och jag kan se väldigt långt ska ni veta.

Väl uppe i Folkparken bestämde sig Pyttemänniskan för att lägga slagget...


...då djävlar!!!





Igår blev jag förbannad...

...på Pyttemänniskan. Hela dagen stökade han ner och kastade prylar omkring sig. Dessutom var han mer än lovligt högljudd. Tillslut tog jag saken i egna tänder och försökte slänga ut honom i tövädret.



Om inte pappa hade sagt ifrån så hade jag gjort det, jag svär.


...................

Det är hårt att leva
Det är hårt att dö
Det är hårt att skita i 1 meter snö




Ni kan dikten vid det här laget, men den tål att upprepas om och om igen. Grannens katt är dock sinnessjukt nöjd över
allt detta vita helvete.



Knarkardjävel!


Find that...

...happy place eller upprepa mantrat this will pass, this will pass, this will pass, this will pass.

"situationsmeditation"





Bloggwar!

Jag har fått två skönhetsmissar på halsen och de häver nu ur sig spydigheter om undertecknad både i tid och otid, på den egna bloggen men även i mina kommentarfält. Främst är det påhopp beträffande mitt utseende, som dessa ytligheter till dammtussar använder som trumfkort. Amadeus tycks dock inte endast vara intresserad av utseenden utan framhäver även en form av fetish vad gäller inredning(?), då han recenserar olika sovplatser i hans och Gimpas lilla krypin i detta inlägg. Jag föreslog i kommentarfältet till detta, att han skulle komma ut till mig och recensera ett av mina träd och att jag självklart kommer att hjälpa honom upp i det...

Amadeus motreaktion lät sig emellertid inte väntas på och bestod i korta drag av att jag inte ska ge mig på sådana som är större en än mig. Återigen skrattar jag hånfullt! Dessa jamande morrhoppor har uppenbarligen ingen aning om vem de har att göra med.

Ärret i mitt öra åsamkades mig av en fyra gånger större och socialt missanpassad jycke vid namn Zuki. Vid ett obevakat tillfälle lyckades hon genomborra mitt öra med en av sina sylvassa hörntänder, varpå jag med min extrema snabbhet vände underläget till seger och livrädd lade hon sig på rygg med blottad strupe. Att Amadeus och Gimpa hetsar om att min relativt ringa storlek skulle vara till min nackdel, är inget annat än ett tecken på att dom inte har en aning om hur en slipsten ska dras. Storleken har ingen betydelse - mod, snabbhet, teknik och listighet är vad som spelar roll.

Men man måste ha förståelse för dessa stackare. De vet inget om livet och omvärlden och har inte sett så mycket. Själv är jag ju väldigt berest och har bott lite var stans inom Sveriges gränser. Nedan ser ni mig, Mamma och Pyttemänniskan på besök i den Kungliga Hufvudstaden. Jag vaktar precis lika bra oavsett vart jag styr nosen.



Gamla Enskede Bageri har för övrigt det finaste surdegsbrödet i Sverige, kan jag förtälja!

Definitionen av näthatet - en simpel kattastrof




Efter att ha bloggat i ungefär två år, har jag nu drabbats av det berömda näthatet. En katt vid namn Gimpa, besudlade i morse mitt kommentarfält med följande ord:

Hey!
Jag har noterat att du snackar en hel del skit om katter vilket jag kan förstå med tanke på att du är så liten och dina öron är gigantiska, du är helt enkelt rätt ful och de flesta katter är naturliga skönheter. Mina människor avgudar mig och lyder min minsta befallning, eftersom jag redan så fort jag skaffade dom visade vem som bestämde. Det osar avundsjuka om dig! Hahaha! Ha en för djävlig jul!

//Gimpa the incredible and catylicious

Ps. Men tack för en underhållande blogg. Jag älskar att läsa om hur din pyttemänniska gång på gång förnedrar dig! Makes my day!


Efter att ha tagit mig en titt på Gimpas blogg, sitter jag nu här och skrattar hånfullt. Skönhetsipsen avlöser varandra och i ett inlägg raljeras om vem som passar bäst som lussekatt - utseendefixeringen är total! For your information Gimpa, så har jag faktiskt ett ärr i mitt ena öra - ve och fasa va?! Men det blir så när man lever ett fartfyllt och hjältemodigt liv förstår du. Det blir så när man inte är rädd för att få lite skit under klorna och gärna tar en kula för dem man älskar. Men det där vet du förstås ingenting om. Du är för upptagen med att inbilla dig att du kan tämja dina människor, men har inte ens funderat över att ditt revir enkom sträcker sig mellan toaletten och vardagsrummet. Endast innekatterna har en längtan Gimpa - resten strövar fritt.

/Håkan

Ps. om nu Pyttemänniskan makes your day så djävla härligt, så kan du ju adoptera honom. Du om någon behöver en svansdragare!






Dagens outfit

Ut-och-in-vända öron:





Kanske inte jätte passande med tanke på årstiden, men ack så piffigt!

"Det är inte tufft...



...att klä sig kallt" säger morfar. Men hallååååååååååååååååå lixom, det är för djävelen en dödskalle på min tisha! Vad är det han inte förstår?

/Håkan



Det är tydligen första advent...

...idag. Men det skiter jag i och gör precis som alla andra dagar:



Ha en trevlig kväll!

/Håkan

Begränsningar

Det är hårt att leva
Det är hårt att dö
Det är hårt att skita i 0,5 meter snö

"toalettpoesi"




Det är även ganska svårt att pinka om det är mycket snö, i alla fall om man bara är två äpplen hög. Man kan inte alltid som på bilden ova, krypa in under en granar och skvätta för man måste ju bevaka sitt territorium och visa att man fortfarande besitter det. Men reviret man claimar när man pinkar i snön inte bara osar, det syns ju också. Det kan vara fördelaktigt om man har att göra med rivaler som har försämrat sniffsinne. Men allvarligt talat, djävla skitsnö!

/Håkan

I natt...

...har jag jagat Husmus. Den djäveln vågar sig bara fram när Mamma, Pappa och Pyttemänniskan sover. Men jag, jag sover minsann inte. Och inget undgår mig, INGEN ungår mig. Jag är ungefär som döden i Sjunde inseglet.



Fast aldrig i helvetet tänker jag spela schack med Husmusen. Jag kan eventuellt överväga ett parti Finns i sjön, men inte schack. Schack är för töntar. Jag är frän.



/Håkan




Mammas...





...armhåla smakar godare än Pyttemänniskan.

/Håkan

Katter...

...jag slutar aldrig att förvånas över deras fuckedupness...




/Håkan

Lugnet efter Härjet



Det är djävligt skönt att slippa Pyttemänniskan nattetid!

/Håkan

Jag är såååååå vacker...

...och ståtlig.



En attraktiv jycke helt enkelt!

Typ som julafton

Jag älskar när dom kommer hem med lådorna. Lådorna är det bästa.



Vilka gotter som helst kan döljas i lådorna och blotta åsynen av dem gör att det vattnas i munnen på mig. Min personliga favorit är kött- och riskombinationen, när de kommer hem med lådor fyllda med kött- och riskombinationen är det liksom BINGO I LÅDAN!!

Lika mycket som jag älskar bingo-i-lådan, så avskyr jag dock när de släpar hem skit-lådor:





Det är precis som på julafton när man sliter upp en klapp i all iver och upptäcker att det är en trälig virkad duk från moster Juno eller dylikt i! Man blir sååååå besviken!!!!




Förtrycket är totalt

Här sitter jag och myser...



Tillståndet på bilden ovan tillhör dock en svunnen tid kan jag förtälja. Pyttemänniskan har blivit en småmänniska som ständigt skriker mitt namn, härmar mitt skall och på ALLA sätt och vis försöker komma åt mig. Ofta drar han omkring på sina saker i en ful vagn, som han försöker köra på mig med.



Se ovan hur vansinnet riktigt lyser i hans ögon, s
e nedan hur snabb han har blivit!



Mina fristäder börjar ta slut, han kommer åt mig över allt. Det enda positiva som hänt den senaste månaden, är att Pyttemänniskan har fått eget rum och mamma och pappa därmed har börjat sova i samma säng igen. Hela nätterna ligger jag nu tryggt och varmt mellan dem och drömmer om Doris (min nya tjej).



Doris, fina Doris. En fin sak i kråksången är att Pyttemänniskan är rädd för henne!




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0