Höjden av fräckhet!

Hej hej, det är Håkan som lagt tassarna på datorn. I helgen var vi ute i huset och styrde lite och att "styra lite" betyder för mig att
* sola mig
* jaga halvt ihjäl en gräsand i skogen
* störa mig på Pyttemänniskan



Punkt nummer tre ville jag egentligen inte ägna mig åt, men tyvärr så gick det inte att unvika den. Elin och Arvid har länge varit två av mina absoluta favoriter bland tvåbentingarna; Elin för att jag får bädda med hennes schal precis när som helst och Arvid för att han alltid är så generös med snask och godsaker. På senare tid har jag dock noterat hur Pyttemänniskan nästlat sig in även hos dem, men i helgen blev jag verkligen mållös.



Se hur Pyttemänniskan kryper in under skinnet på dem och ta över, undrar hur han gör egentligen?



Han är ju inte särskilt mobil precis och ovan ser man tydligt hur Arvid utan att tveka hjälper honom över stock och sten. Varför!?



Pyttemänniskan visade heller ingen som helst tacksamhet över Arvids hjälpande hand, utan svarade med att rufsa sönder hans frisyr. Man skäms ju över hans arroganta beteende!



Elin försökte få Pyttemänniskan att gå lite själv, men han är ju smidig som ett kylskåp och saknar helt balanssinne - en sorlig syn med andra ord. 




Sedan gick han och la sig med solhatten på och störde hela grannskapet...

Kommentarer
Postat av: Linnea Larsson

Underbara bilder! Vad fin han är lille Arvid.. Ni ser ut som att ni har det riktigt roligt :-))

2010-05-18 @ 22:43:20
Postat av: Noni

Ja Arvid är fin och duktig. Han är jätte försiktig med monstret Musse.



2010-05-20 @ 09:07:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0