Alla sätt är bra...
...utom de dåliga, är ett ganska vagt uttryckt enligt mig. Hur som haver så har jag kommit fram till ett städsätt som jag inte riktigt vet om det klassas som bra eller dåligt, men jag är övertygad om att tanterna från Tv 4:s Rent Hus skulle rynka på näsan å det bestämdaste åt det.
Ovan: en av tanterna från Rent Hus, hon tycks för övrigt (på grund av sin profession?) ha rynkat på näsan så pass många gånger att hon "blivit sånn". För visst ser det väll ut som att en näsrynkning stelnat i nyllet på henne?
Så till städsättet. Min bebis får majskrokar och smörgåsrån när han sitter i sin höga stol eller rasar omkring i sin permobil, för att han ska hålla sig nöjd längre. Min hund Håkan är inte ett dugg förtjust i något av dessa "snacks", så när Musse slänger och tappar dessa omrking sig, så bryr sig byrackan inte ett dugg och smaskar med andra ord inte i sig dem. Här om kvällen låg jag i soffan och dåsade, totalt slut efter att äntligen ha fått bebisen att entra drömmarnas rike efter en mycket hektiskt dag. När jag blickade ut över vardagrumsgolvet så såg jag att där låg fullt med smörgåsrån och majskrokar och det kändes som ett företag likt en bestigning av K2, att resa sig upp och samla ihop dem. De som låg inom räckhåll plockade jag emellertid upp och la på soffbordet. Det störde mig dock än mer att ha dessa skräpandes där istället för på golvet - two wrongs don´t make it right som man säger på utrikiska. Då fick jag idén att om jag själv tuggade i mig dem så skulle de försvinna, varpå jag helt enkelt åt upp de luddiga majskrokarna och smörgåsrånsbitarna. De hade några timmar tidigare blivit sugna på och nu torkat till igen, varför de verkligen smakade peck! Men de försvann i alla fall ur min åsyn och det var ju själva poängen. Alla sätt är bra utom de dåliga...
Ovan: en av tanterna från Rent Hus, hon tycks för övrigt (på grund av sin profession?) ha rynkat på näsan så pass många gånger att hon "blivit sånn". För visst ser det väll ut som att en näsrynkning stelnat i nyllet på henne?
Så till städsättet. Min bebis får majskrokar och smörgåsrån när han sitter i sin höga stol eller rasar omkring i sin permobil, för att han ska hålla sig nöjd längre. Min hund Håkan är inte ett dugg förtjust i något av dessa "snacks", så när Musse slänger och tappar dessa omrking sig, så bryr sig byrackan inte ett dugg och smaskar med andra ord inte i sig dem. Här om kvällen låg jag i soffan och dåsade, totalt slut efter att äntligen ha fått bebisen att entra drömmarnas rike efter en mycket hektiskt dag. När jag blickade ut över vardagrumsgolvet så såg jag att där låg fullt med smörgåsrån och majskrokar och det kändes som ett företag likt en bestigning av K2, att resa sig upp och samla ihop dem. De som låg inom räckhåll plockade jag emellertid upp och la på soffbordet. Det störde mig dock än mer att ha dessa skräpandes där istället för på golvet - two wrongs don´t make it right som man säger på utrikiska. Då fick jag idén att om jag själv tuggade i mig dem så skulle de försvinna, varpå jag helt enkelt åt upp de luddiga majskrokarna och smörgåsrånsbitarna. De hade några timmar tidigare blivit sugna på och nu torkat till igen, varför de verkligen smakade peck! Men de försvann i alla fall ur min åsyn och det var ju själva poängen. Alla sätt är bra utom de dåliga...
Kommentarer
Trackback
