Sniff This

Det här är min vän Hilding



Både folk och fä brukar säga att han och jag är ytterst lika, men det har jag inte den minsta förståelse för. Är de så blinda att de inte uppfattar att han är tre gånger så liten som jag, samt ej besitter ens hälften av den ståtlighet och charm som jag har välsignats med? Tydligen!

Hur som haver så är jag och Hilding som sagt vänner och vi tjoar och tjimmar på alla sätt och vis när vi träffas. Hans mamma och pappa är mycket trivsamma och jag har som ni alla redan vet, funderat mycket kring om jag ska lämna mamma, pappa och pytt för att istället bli en del av deras flock. De uppskattar verkligen mitt sällskap och tycker att jag är väldigt duktig och vis!

Här om kvällen var vi allihop på besök hos Hilding och hans kompani och så länge pyttemänniskan satt och sov i sin larviga stol, var allt precis som vanligt. Så fort han slog upp ögonen och började pipa så där patetiskt som han alltid gör, så blev det dock annat ljud i skällan. Hildings mamma och pappa kastade sig över honom fortare än vad mamma gör när han gnäller och resten av kvällen fick han deras fulla uppmärksamhet. Den enda av tvåbentingarna som ibland slängde ett öga åt mitt håll, var pyttemänniskan och som vanligt blängde han drygt och triumferande. Han gav mig till och med sitt mellanfinger vid ett tillfälle när Hildings pappa bar omkring på honom.



Pyttemänniskan är som Hitler fast slugare och det är bara jag som är smart nog att märka hur han styr och ställer med allt och alla!